Stor sak gjordes efter Chelseas match i helgen mot Crystal Palace att Romelu Lukaku minsann bara hade rört bollen sju gånger på 90 minuter, vilket tydligen var något slags rekord, vilket det känns som om allting är nu för tiden. Och säkert som ett brev på posten så togs denna statistik som ett skäl att kritisera och i någon mening förlöjliga Lukaku som spelare. Vi har naturligtvis sett detta förut, även med andra spelare.
Misstaget som så många gånger görs vid dessa tillfällen är att fullständigt misslyckas med sätta statistiken i sitt sammanhang. Vad betyder egentligen det faktum att Lukaku bara rört bollen sju gånger under en hel match? Betyder det att Lukaku är en dålig spelare och en med Premier League-mått mätt närmast oduglig anfallare? Eller betyder det att Tuchels taktik i Chelsea absolut inte passar ihop med Lukaku som spelare?
Romelu Lukaku själv har naturligtvis varit kvick med att påpeka framför allt det senare, nämligen att Chelseas taktiska modell helt enkelt inte är anpassat efter honom. Det var ju vad hans kontroversiella attityd med Sky Italia för någon månad eller två sedan helt och hållet gick ut på. Felet är inte hans! En partsinlaga naturligtvis, och framfört på helt fel sätt, men det betyder självfallet inte att Lukaku därmed har helt fel.
Samtidigt vore det fel att säga att Thomas Tuchel inte har försökt hitta sätt att anpassa taktiken efter Lukaku. Tuchel har både bytt taktiska formationer samt försökt spela Kai Havertz som en slags andraanfallare. Ingenting har riktigt fungerat. Chelsea har spelat 25 matcher i ligan men Lukaku har fortfarande bara gjort fem mål. Ett mål var femte match är knappast vad Chelsea betalade £98m för.
Letar man efter något slags mönster kanske man kan säga att Lukaku helt enkelt passade betydligt bättre in i Inters snabba omställningsfotboll än vad han gör i Tuchels mycket mer bollinnehavsbaserade fotboll. Den som ifrågasätter detta kanske då påpekar att det gick inte precis bättre för Lukaku i Man Utd med deras tydliga kontringsfotboll, men i det laget fanns så klart helt andra problem som också påverkade.
Ett annat skäl varför Lukaku brottas med problem i Chelsea kan ha att göra med skadorna på lagets ytterbackar. Både Ben Chilwell och Reece James har varit borta under långa stunder, vilket hindrat bredden i Chelseas anfallsspel. Vilket skapar både mindre yta för Lukaku att spela på och en betydligt press på honom som spelare. Tuchel har haft en benägenhet att spela mittbackar som ytterbackar mot slutet.
Men framför allt misstänker jag att orsakerna är psykologiska och har mycket att göra med självförtroende. Romelu Lukaku är en riktigt bra anfallare när det går bra, när allting flyter på. Men börjar det gå trögt och inte med någon slags automatik, så finns där en benägenhet hos Lukaku att börja tvivla på sig själv och som en följd att minska som spelare, även på sådant som han normalt sett är väldigt bra på.
Detta är viktigt inte enbart för att det är ett problem för Lukaku, utan framför allt för att det så tydligt är ett problem för Chelsea. Laget brottas med problem med sitt anfallsspel och bristen på mål har kostat dem dyrt hittills den här säsongen, och när nu Chelsea ska starta slutspelet i Champions League, liksom har en Ligacupfinal till helgen, så kan detta komma att kosta dem dyrt även under resten av säsongen.
Chelsea släpper in hyfsat precis lika många, eller lika få mål som både Man City och Liverpool. Det är så att säga inga meningsfulla skillnader lagen emellan på det sättet, alltså de tre lag som inför säsongen ansågs på allvar utmana om ligatiteln. Vad som skiljer Chelsea åt från både Man City och Liverpool, och som fått dem att tappa titelstriden, är att Chelsea gör 25% färre mål än dessa båda lag.
Det var ju just detta som värvningen av Romelu Lukaku var tänkt att åtgärda. Vi såg ju nämligen exakt samma mönster förra säsongen. Chelsea släppte in ungefär lika få mål som Liverpool och Chelsea, fastän Frank Lampard var manager under rätt lång tid av säsongen, men gjorde betydligt färre mål. Chelsea identifierade alltså problemet, gick all-out på en lösning på problemet, men lösningen har inte lyckats lösa problemet.
Problemen har framför allt eskalerat sedan ungefär julfotbollen. Det är i huvudsak från och med den tidpunkten som Chelsea har börjat få väldigt svårt att göra fler än ens ett mål per match. Chelsea har gjort noll eller som mest ett enda mål i sex av nio ligamatcher under denna period. Naturligtvis leder detta till tappade poäng. Det är här som Chelsea definitivt förlorar ligatiteln den här säsongen.
Att ha svårt att göra mål, att inte göra mål på sina chanser, riskerar självfallet vara väldigt dyrbart i ett Champions League-slutspel. Chelsea är ett bättre lag än Lille så klart och måste rimligtvis förväntas ta sig vidare till kvartsfinal. Men visar Chelsea upp samma tröghet som exempelvis senast mot Crystal Palace, eller tidigare mot t ex Brighton, Wolves och Everton, då har plötsligt Lille en betydligt större chans än de borde ha.
Chelseas problem med Lukaku är i någon mening cirkulärt. Lukaku behöver känna förtroende, respekt och kärlek från manager och supportrar för att prestera sin bästa fotboll. Men Lukaku måste också prestera sin bästa fotboll för att få förtroende, respekt och kärlek från samma manager och supportrar. Faran för onda cirklar här är självfallet överhängande.
Kan däremot Chelsea och Romelu Lukaku hitta en god anfallscirkel under våren så växer plötsligt Chelsea fram som en av de primära favoriterna att vinna Champions League, och alltså försvara sin Champions League-titel. Vilket endast Real Madrid lyckats med före dem. Om vi nu alltså väljer att räkna från dess att Champions League, det vill säga gamla Europacupen, skiftade form och karaktär.
Med andra ord en statistik nästan lika tveksam som den där om att Romelu Lukaku bara rörde bollen vid sju tillfällen mot Crystal Palace senast. Det säger någonting, men det säger helt säkert inte vad de flesta verkar tro att det säger.