Kan Jesse Marsch ge Leeds vingar?

Något impulsivt beslut av Leeds är det knappast. Det faktum att det bara gått något dygn sedan beslutet att säga tack och adjö till Marcelo Bielsa fattades tyder på att Leeds haft kontakt med Marsch under en längre tid. Rimligtvis med utgångspunkten att Marsch skulle ta över efter Bielsa efter säsongen. Men situationen i Leeds har devalverat i sådan utsträckning efter årsskiftet att beslutet tvingades på dem tidigare.

Hittills har Marschs managergärning huvudsakligen skett inom ramen för det så kallade Red Bull-paraplyet inom fotbollen. Han började för all del sin managerbana i Montreal Impact, men det var med New York Red Bulls han började göra sig ett namn. Efter en tid som assistent till Ralf Rangnick i RB Leipzig tog Marsch över Red Bull Salzburg, med vilka han vann två raka liga- och cupdubblar.

Den prestationen gjorde att när RB Leipzig inför den här säsongen letade efter en ersättare till Julian Nagelsmann så letade de inte särskilt länge. Marsch hämtades över från systerklubben i Salzburg. Men just med RB Leipzig blev det ingen riktig succé för Marsch. En ljummen start på säsongen gjorde att RB Leipzig valde att sparka Marsch redan i början av december.

Marschs bristande lycka i att ersätta en väldigt lyckosam manager i RB Leipzig i form av Nagelsmann gör det möjligen en smula oroande när han nu bara några månader senare får i uppgift att försöka fylla ut skorna efter en ännu mer lyckosam och betydligt mer ikonisk och älskad manager i form av Bielsa i Leeds. Men det är naturligtvis två helt olika jobb, och det vore dumt att generalisera i onödan kanske.

Det riktigt tuffa för Marsch kommer ofrånkomligen bli att vinna över supportrarna på sin sida. Supportrar som av väldigt goda skäl älskade Marcelo Bielsa och man därför inte kan räkna med ska precis älska den manager som så att säga ersatter honom. Det finns säkert de som tänker att acceptera Marsch är detsamma som att acceptera att Bielsa fick sparken. Där kan alltså finnas en institutionell ovilja att uppskatta Marsch.

Samtidigt har Marsch både tagit över en hyfsat harmonisk situation och dessutom så här långt själv hanterat situationen rätt väl. Leeds och Bielsa skildes åt under vänskapliga former och Bielsa har definitivt inte gjort något som på något sätt skulle kunna försvåra för Leeds och för Marsch. Marsch själv har dessutom sagt alla de rätta sakerna om sin omedelbara företrädare. Due respects har getts.

Rent fotbollsmässigt är Marsch en naturlig ersättare till Bielsa. Där finns tydliga likheter gällande bådas förkärlek för hög och hård press på motståndarna, liksom bådas väldigt intensiva fotboll där spelarna förväntas ta väldigt många löpningar. Här finns ett antal positiva synergier. Bielsas fotboll har effektivt lagt grunden för Leeds framtid, och Marschs fotboll skiljer sig inte särskilt mycket från Bielsas fotbollstradition.

Vad man kan tänka sig är ändå att Marsch kommer ge Leeds lite mer av en defensiv organsation än vad de haft under Marcelo Bielsa. Vilket kan visa sig värdefullt och även är något som Leeds spelare sägs ha önskat under Bielsa. Viktigt inte minst eftersom Leeds den här säsongen har varit Premier Leagues svagaste lag defensivt med 60 insläppta mål, flest av alla lag i ligan, och i snitt alltså 2,3 insläppta mål per match.

Marschs likheter med Bielsa gör det mer troligt att han faktiskt kan lyckas få den omedelbara effekt på Leeds som är nödvändig för att rädda dem från nedflyttning den här säsongen. Kan Marsch vara lite mer pragmatisk i Leeds defensiva spel än vad Bielsa var så ligger det definitivt i linje med vad flera av Leeds spelare har sagt sig vilja. Inte minst Bielsas man mot man-markering har blivit alltmer problematisk och ifrågasatt.

En annan sak som talar till Marschs fördel är att flera av Leeds bästa och viktigaste spelare är på väg tillbaka från långvariga skador. Liam Cooper, Kalvin Phillips och Patrick Bamford kan samtliga vara tillbaka de närmaste veckorna. Ett stort plus för Marsch naturligtvis, samtidigt som detta för all del var ett skäl varför många supportrar menade att Bielsa borde ha fått chansen att så att säga slutföra säsongen.

Andrea Radrizzani säger uttryckligen att hans beslut att sparka Marcelo Bielsa ligger i Leeds bästa intresse, och att ett byte av manager helt enkelt är nödvändigt för att Leeds ska hålla sig kvar i Premier League. Det är rätt stora ord, ord som inte är helt ägnade att göra folk alldeles glada och lyckliga, och som nu naturligtvis sätter en rätt rejäl press på Jesse Marsch. Det är onekligen upp till bevis.

Normalt sett brukar ju en ny manager komma till en klubb där åtminstone en stor del av supportrarna har uttryckt sitt missnöje med den förre managern under en längre tid och sagt sig vilja se en ny manager. Detta är inte fallet med Leeds den här gången. Jesse Marsch kommer till ett Leeds där nästan ingen supporter ville se Bielsa lämna Leeds, och detta kommer självfallet medföra sina alldeles särskilda utmaningar för honom.

Möjligen är en annan särskild utmaning för Jesse Marsch att han är något så pass ovanligt i engelsk fotboll som en amerikansk manager. Det lär knappast göra honom några större tjänster hos press och media, särskilt inte om det skulle börja gå dåligt vid något tillfälle. Marsch är blott den andra eller tredje amerikanska managern i Premier League, beroende på om man räknar David Wagner som amerikan eller tysk.

Den ende helamerikanske managern i Premier League innan Jesse Marsch är Billy Bob Bradley som hade en synnerligen olycklig och precis lika kort tid med Swansea hösten 2016, det vill säga den säsong då Swansea till slut åkte ur Premier League. Marsch har alltså inte enbart det allt annat än avundsvärda jobbet att ersätta Marcelo Bielsa i Leeds, han ska dessutom försöka ge amerikanska managers ett bättre rykte i engelsk fotboll.

Jesse Marsch kan behöva klämma en och annan Red Bull om han ska lyckas med båda dessa uppgifter.