Om detta kan man säga åtminstone två saker. För det första att det är väldigt många managers över en sådan tidsperiod, särskilt som det inte inkluderar samtliga tillfälliga managers. För det andra att det är lite intressant vem och vilka som varit bäst.
Vinstprocent och så vidare är naturligtvis en sak. Men fotboll på den här nivån handlar naturligtvis inte bara om att vinna matcher, utan kanske desto mer om att vinna rätt matcher. Vinner man rätt matcher vinner man titlar!
Vilka har varit Abramovitjs bästa Chelseamanagers?
(1) José Mourinho 1. Vad för skit man än vill ge Mourinho nu för tiden så var han en fantastisk manager för Chelsea under sin första runda. Det var med Mourinho som Chelsea blev den vinstmaskin vi alla lärde oss att antingen älska eller älska att hata.
(2) Antonio Conte. Har kanske inte fått de allra högsta props eftersom han inte blev särskilt långvarig. Men titlarna kom. Inte minst den helt överlägsna ligatiteln en säsong där alla på förhand bara pratade om Guardiola och Mourinho.
(3) Carlo Ancelotti. Var på något sätt den förste managern att verkligen kunna vara Chelseas manager utanför Mourinhos skugga. Chelsea vinner sin allra första Double under Ancelottis management. Ett år senare får han sparken.
(4) Thomas Tuchel. Hade kunnat komma högre om Chelsea hållit sig kvar i titelstriden den här säsongen. Har ändå presterat ett väldigt starkt cupfacit, och Champions League-titeln väger naturligtvis väldigt tungt.
(5) José Mourinho 2. Baktalad eftersom Mourinhos andra runda med Chelsea slutade så illa att man lätt glömmer bort allt det bra om faktiskt hände innan dess. Vann ligan och byggde ett andra riktigt bra Chelsealag, med delar från det första.
(6) Maurizio Sarri. Kändes på något sätt aldrig riktigt som hemma i Chelsea och det är inte konstigt att det bara blev ett år. Men det var för den sakens skull inget dåligt år. Vinster i Ligacupen, Europa League och Chelsea till Champions League.
(7) Claudio Ranieri. Slutade tvåa i ligan och tog Chelsea till semifinal i Champions League under Abramovitjs första år som ägare. Gjorde ett fullt godkänt jobb, men var kanske alltid lite för blek för att kunna ta Chelsea till den allra högsta toppen.
(8) Frank Lampard. Tog över Chelsea i en för dem rätt svår stund, även om jag för all del menar att svårigheterna har överdrivits rätt rejält. Gjorde emellertid vad han skulle göra under sin första och enda hela säsong och skolade in ett antal yngre spelare.
(9) Roberto Di Matteo. Elakt kan tyckas att placera den manager som vann Chelseas allra första Champions League-titel så här pass lågt ned. Men det kändes ärligt talat mer som en fluke och mer som spelarnas förtjänst. Di Matteo blev aldrig långvarig.
(10) Avram Grant. Var kanske en hal grästuva från att vinna Champions League. Här kan det däremot verkligen ifrågasättas hur stor hans roll egentligen var. Chelseas vinstmaskin förlorade under Grants styre både ligan och två cupfinaler.
(11) Andre Villas-Boas. Anställdes förmodligen med någon slags tanke att bli nästa Mourinho för Chelsea, men den ambitionen blev aldrig verklighet. Hade väldigt svårt att få gehör för sina idéer hos Chelseas vid den tiden mäktiga spelarstyre.
(12) Luis Felipe Scolari. En av de mer feltänkta manageranställningarna i modern tid i Premier League vågar jag påstå. Bidrog egentligen ingenting under sin väldigt korta tid som Chelseas manager, den kortaste av alla permanenta managers i Chelsea.
Var placerar jag Rafa Benitez om jag ändå skulle räkna med honom? Han vann trots allt både en Europa League-titel och gjorde fler matcher med Chelsea än både Scolari, Di Matteo och Villas-Boas. Runt mitten, vid Ranieri och Lampard troligtvis.
:::
Om det nu är så att Real Madrid, Barcelona och Juventus hellre spelar i sin egen lilla liga istället för Champions League så har jag ett och annat förslag på hur man utan några större krusiduller skulle kunna ordna med den saken.
:::
Klart igår att Champions League från och med 2024-25 får ett nytt format, där alla 36 lag sorteras i en och samma tabell, spelar totalt tio matcher och där de 24 bäst placerade lagen tar sig till slutspel.
Konkret betyder det alltså fyra fler ”gruppmatcher”, och om man dessutom hamnar på platserna 9-24 så innebär det även teoretiskt två fler slutspelsmatcher.
Märkligt nog har vi ännu inte hört några avgrundsvrål från vare sig Pep Guardiola eller Jürgen Klopp om hur det minsann spelas alldeles för många matcher. Men det där är ju som vi vet bara ett problem för vissa matcher, inte alla matcher.
Naturligtvis kommer det innebära omfattande konsekvenser framför allt för Ligacupen och möjligen även FA-cupen.
Crystal Palaces ordförande Steve Parish kallade UEFA för de nationella ligornas främsta fiende. Något överdramatiserat möjligen, och det är väl tveksamt om det är just ligorna som påverkas av detta, men visst finns där någon slags poäng.
Alla har varit så upptagna med tjafset om en europeisk superliga att de inte riktigt varit uppmärksamma på vad katten släpat in genom UEFA-dörren.
:::
Klart med lottningen av FA-cupens sjätte omgång, att spelas helgen 19-20 mars:
Crystal Palace vs Everton
Nottingham Forest eller Huddersfield Town vs Liverpool
Middlesbrough vs Chelsea
Southampton vs Man City
Lottningen fick av någon anledning Man City-twitter att gå bananas över hur det var riggat till Liverpools fördel. Det har gått någon slags sport för båda dessa läger att kasta den typen av paj på varandra.
Inte för att jag just vet om två topplag i EFL Championship på bortaplan precis är någon helt enkel lottning. Var det riggat var det inte särskilt väl riggat.
Om Middlesbrough tar sig till semifinalen så har de gjort det genom att slå ut Man Utd, Tottenham och Chelsea. Där kan vi i så fall snacka om en cup run.
:::
Vad man än anser om Roman Abramovitj så förändrade han både engelsk och europeisk fotboll i grunden. Många menar nu till det sämre. Men på många och jag skulle säga de allra flesta sätt till det bättre.
:::
Lång väg till verklighet, men uppmuntrande att Premier League åtminstone diskuterar att införa en human rights-klausul i sitt ägartest.