Om det där med Man Utds strategiska långsiktighet hade varit något mer än endast vackra men tomma ord, eller om det där med att lita på processen faktiskt hade varit något att lita på, så kanske dagens Manchesterderby faktiskt hade kunnat haft en direkt betydelse för titelstriden mellan just dessa båda lag. Det var ju så att säga det vi blev i någon mening lovade inför säsongen, både uttalat och antydningsvis.
För all del räckte det väl med att bara inte vara en alltför fanatisk fanboy eller alltför önsketänkande supporter för att göra en helt annan bedömning av läget. Det var inte särskilt svårt att se att Man Utds andraplats förra säsongen var föga mer än en skimär, en produkt av yttre tillfälligheter mer än av inre skicklighet. Åtminstone två men förmodligen fler klubbar var mycket mer sannolika att utgöra ett hot Man City denna säsong.
Alltså befinner sig Man Utd ännu en gång i den för dem rätt pinsamma situationen att behöva genomföra ett Manchesterderby där den klubb som kanske vinner mest på om de faktiskt skulle vinna är av alla lag Liverpool. Idén att Liverpool håller tummarna för Man Utd i den här matchen, inte för Man City, borde naturligtvis såra Man Utds stolthet och själ. Det borde inte nödvändigtvis vara tvärtom, men det borde inte vara så.
Ett bättre mått på faktiska framsteg för Man Utd vore svårt att hitta. Det vill säga den säsong när Man Utd spelar ett Manchesterderby under våren och har en egen insats i matchen med avseende på titelstriden, och inte som mest kan agera spoiler till fördel för andra lag, då kan man kanske börja känna att där finns någon slags process att lita på och att strategisk långsiktighet inte bara är bullshit för att vi vet inte vad vi ska göra.
Men spoiler är det mesta Man Utd kan bli med detta Manchesterderby. Visst har matchen betydelse även för dem själva. Både i fråga om deras egen tabellposition och möjliga Champions League-spel, och i fråga om ren derbyprestige. Men i termer av titelstrid eller mer generell konkurrensnivå finns där just nu inget alls att hämta. Vilket inte betyder att Man Utd inget har att hämta i just denna match.
Man Utd är naturligtvis inte på något sätt favoriter mot Man City, att påstå att det ligger till på rakt motsatt sätt vore ingen överdrift. Men vi vet också att Man Utd faktiskt vunnit just den här matchen ett par gånger förut de senaste åren, till synes mot alla odds så att säga. Matchens derbykaraktär, lagens rivalitet och spelarnas prestige gör det till en speciell och lite oförutsägbar match på det sättet. Fotboll är även känsla, inte bara logik.
Om det var detta som Gary Neville möjligen spelade på, alltså att han kanske hoppades trigga någon slags egoreaktion hos Man Utds spelare, genom att hävda att inte en enda spelare i Man Utd skulle ta plats i en kombinerad startelva från de båda lagen. Endast Bruno Fernandes vore i närheten menade Neville till synes, men han såg inte framför sig att peta varken Kevin De Bruyne, Bernardo Silva eller Riyad Mahrez.
Grejen är för all del att Neville egentligen inte har fel, men han har egentligen heller inte rätt. Eller formulerat på ett annat men möjligen mer positivt sätt, Neville har med detta både rätt och fel. Visst går det att konstruera en startelva med endast Man City-spelare utan att det går att peka på en spelare och säga att det är objektivt fel. Men detsamma kan göras med en kombinerad startelva även innehållandes Man Utd-spelare.
Men med detta ser vi naturligtvis den grundläggande bristen i resonemanget runt alla dessa kombinerade startelvor, och skälet till att de i själva verket är ointressanta och inte tjänar något annat syfte än möjligen som lättsmält banterfoder inför just den här typen av matcher. Det rycker spelarna ur sitt sammanhang, blandar ihop det individuella med det kollektiva, och blundar helt för lagets effekt på spelarnas upplevda kvalitet.
Uttryckt på ett annorlunda men kanske mer konkret sätt. Om t ex Kevin De Bruyne istället spelat för Man Utd och Bruno Fernandes för Man City så hade dessa förmodligen även bedömts på omvänt sätt. Samma typ av resonemang kan så klart genomföras även för exempelvis Ruben Dias och Harry Maguire, Phil Foden och Jadon Sancho, Bernardo Silva och Paul Pogba och så vidare.
Man City är för närvarande ett lag med en väldigt tydlig identitet och idé, liksom en väldigt väl genomtänkt och inarbetad taktisk struktur. Man Utd är det för närvarande absolut inte. Man City är för närvarande ett lag som gör sina spelare bättre och lyfter var och ens individuella skicklighet till något kollektivt större. Man Utd är för närvarande och sedan nu många år tillbaka ett lag som gör sina spelare sämre.
Men det där är naturligtvis inte alls lika rolig TV som att se Gary Neville och Micah Richards sitta och käfta med varandra om vilka spelare som ska eller inte ska vara med i en helt inbillad startelva.
:::
Vinst blev det inte för Leeds i Jesse Marschs första match som manager. Förlust borta mot Leicester istället. Men Leeds såg bättre ut och förlusten får nog beskrivas som aningens oförtjänt. Helt tydligt att Marsch prioriterat att göra Leeds defensivt bättre balanserat och kanske framför allt inte lika sårbart på kontringar. Ett par riktigt viktiga matcher hemma på Elland Road kommer nu, närmast mot Aston Villa.
:::
Bruno Lage med en brutal sågning efter Wolves match mot Crystal Palace av flera av lagets yngre spelare generellt, men kanske särskilt Ki-Jana Hoever, för att de inte arbetar hårt nog, anstränger sig tillräckligt, eller förbereder sig på rätt sätt. Säkert inte populärt att höra, men behöver säkert sägas.
:::
Undrar om Jürgen Klopp ens vet om att Man City spelar match idag…