Guardians Barney Ronay gör för någon vecka sedan en rätt klok poäng gällande Man Utds nuvarande tillstånd. Det har mer eller mindre växt fram en hel industri eller affär runt det faktum att Man Utd helt enkelt är dåliga. Man skulle kunna tycka att efter nio år av dålighet så skulle nyheten ha tappat mycket av sitt behag, men det ser inte riktigt ut som om trenden vore på väg att dö ut.
Samma sak upprepar sig om och om igen. Man Utd gör vad de har gjort med förskräcklig regelbundenhet de senaste åtta-nio åren, det vill säga en riktigt dålig match. Under tiden går kommentatorerna titt som tätt upp i falsett för att försöka beskriva dåligheten. Väl inne i studion, i halvtid eller direkt efter matchen, ägnas långa stunder åt att diskutera samma sak. Cirklar ritas, linjer dras och syndabockar letas.
Mängder av Man Utds gamla spelare plockas fram för att förklara hur mycket bättre allt var förr. Där sitter de med darrande underläppar och säger det som det är. På senare tid har man försökt hitta en ny twist på egentligen samma fenomen. Man har helt enkelt gått från gravallvar till att försöka göra humor av det hela. Man låter t ex Roy Keane koka i sin egen ilska samtidigt som Micah Richards och Jamie Redknapp bredvid gör roliga miner.
Möjligen är Man Utd nu så dåliga, eller möjligen har Man Utd nu varit dåliga under så lång tid, att det helt enkelt gått från att vara överraskande och upprörande till mer utav en komisk punchline. Samtidigt inte helt och hållet, eftersom varvat med sketchkomedin matas vi med intervjuer där objekten med glasartade blickar in i TV-rutan bedyrar oss om det närmast oanständiga genom att betona att ”det är Man Utd det handlar om!”
För all del är det så klart TV:s och medias uppgift att göra show och underhållning av den produkt de så att säga har tillgång till. Om då en del av den produkten är ett dåligt Man Utd så är det så klart deras uppgift att göra det mesta och bästa av detta. Möjligen kan man fundera på om det helt enkelt är roligare eller säljer bättre att prata om ett dåligt Man Utd än om t ex ett bra Man City, Chelsea eller Arsenal.
Exakt varför det är så väldigt lustigt och spektakulärt att just Man Utd är dåliga är möjligen inte alldeles lätt att förstå. Man kan diskutera om där finns en slags skadeglädje med det hela. Man Utd har självfallet väldigt många supportrar som tittar på TV så där finns ett rationellt skäl att prata mycket om dem. Visst kan det även vara så att många under så lång tid vande sig vid naturlagen att Man Utd tvärtom var väldigt bra.
Men det är självfallet inget större mysterium varför Man Utd är dåliga, eller i alla fall betydligt sämre än kanske framför allt Man City och Liverpool, som för närvarande är de två lag man bör aspirera mot. Man Utd har sämre spelare än dessa lag, även om inte detta är den stora faktorn, och Man Utd har framför allt sämre management än dessa båda klubbar. Detta är problemets själva kärna.
Visst är det så, som många också påpekar, att det knappast på något sätt hjälper Man Utd att TV och media gör så stor sak av deras dålighet, att gamla spelare sitter i TV-rutan och sågar lagets och spelarnas prestationer. Självfallet sätter det en väldig press på Man Utds spelare, självfallet skapar detta en negativ miljö för dem att prestera i. Ingen spelare lär bli bättre av att veta att varje misstag kommer göra honom till veckans clown i TV.
Men det där är också spelets natur, och det är ingenting som faktiskt går att förändra eller att kontrollera. Alltså vore det bara dumt att försöka, eller av Man Utd att ens lägga någon energi på det. Dessutom går det att ta sig ur. En klubb som Liverpool levde under lång tid med ungefär samma fenomen, om än kanske inte riktigt av samma grad. Men under Jürgen Klopp visade Liverpool att det gick att ta sig ur den cirkeln.
Att lyckas med detta är måhända svårt i praktiken, men väldigt lätt som idé. Det finns helt enkelt inga genvägar i detta. Man Utd måste skaffa sig ett bättre management och bättre spelare och därmed som följd ett bättre lag. Att beklaga sig över medias elakhet hjälper inte och gör ingen lycklig. Att fokusera på media leder bara till att man tar fokus från det som är själva grundproblemet, nämligen fotbollen.
Man skulle kunna säga att många missar det rätt självklara sambandet mellan hur bra ett lag är på fotboll och hur samma lag beskrivs och bevakas av media. De förstår inte varför det skrivs mer positiva saker om ett lag som vinner än om lag som inte vinner, eller mer negativa saker om lag som inte vinner. Istället börjar man prata om bias. Men principen är rätt enkel: Spela bra fotboll och bra saker kommer skrivas och sägas!
Kommer Man Utd spela bra fotboll ikväll mot Atlético Madrid? Högst tveksamt så klart, har de gjort det så sällan tidigare under säsongen talar inte mycket för att de plötsligt ska göra det ikväll. Ändå måste Man Utd göra en bra match om de ska kunna vinna mot Atlético Madrid, ett starkt och europeiskt rutinerat lag. Men det är hög risk att media återigen kommer få chans att göra sig lustiga över ett av Man Utds misslyckanden.
Ett bra Man Utd hade självfallet varit favoriter ikväll. De fick med sig 1-1 och oavgjort från bortamatchen i Madrid. Tveksamt om det var särskilt välförtjänt, Man Utd gjorde ingen bra match, var utspelade långa stunder under första halvlek och även om Man Utd gjorde en bättre andra halvlek kom kvitteringen ändå lite från ingenstans. Men det säger allt vi redan vet om Man Utd att trots 1-1 i ryggen på Old Trafford är de inga favoriter ikväll.
Men visst, det är Champions League, det är alltid speciella kvällar, och kanske är det lättare för ett ojämnt och spretigt lag som Man Utd, bestående av både stjärnor och kompetenta spelare, att hitta sig själva sådana här kvällar, inte minst på Old Trafford. Åtminstone får väl det vara förhoppningen. Om inte så kan vi nog vara ganska säkra på att få genomleva ännu en mediarond av ”låt oss alla skratta åt Man Utd!”
Vill Man Utd sluta vara ett skämt måste de först sluta bete sig som ett skämt.