Crystal Palace valde inför säsongen att återigen ta ett stort och modigt steg ut i det för dem okända genom att anställa Patrick Vieira som manager. Återigen en relativt oprövad projektmanager med andra ord, det vill säga samma sak som misslyckades så väldigt spektakulärt med Frank De Boer. Modigt inte minst därför, men desto modigare då det ju i efterhand har framkommit att Roy Hodgson kanske ändå inte var så värst inställd på den där pensionen.
Det kan diskuteras och debatteras om detta steg har varit lyckat av Crystal Palace. Men Crystal Palace ligger ändå på en stabil plats mitt i tabellen och är inte och har heller aldrig varit hotade av nedflyttning under säsongen. Detta måste rimligtvis vara bra nog. Vad man kan säga med säkerhet är att det inte alls blivit lika misslyckat som under De Boer, vilket om inte annat märks av det väldigt enkla förhållande att Patrick Vieira fortfarande är Crystal Palaces manager.
Om vi jämför med exakt samma tidpunkt förra säsongen, det vill säga efter 28 spelade omgångar, så har Crystal Palace för all del å ena sidan tagit en poäng färre jämfört med förra säsongen, men ligger å andra sidan två platser högre upp i tabellen. Detta skulle kunna få oss att tro att just ingenting har förändrats, eller att anställningen av Vieira inte haft någon egentlig betydelse för Crystal Palace. Samtidigt är det som vi vet vanskligt att jämföra poäng mellan säsonger på det sättet.
Men det Crystal Palace vi ser den här säsongen är inte alls samma Crystal Palace vi har sett tidigare säsonger. Vad är det alltså Patrick Vieira faktiskt har förändrat med detta Crystal Palace?
Från 4-4-2 till 4-3-3
Den kanske mest uppenbara förändringen är att Vieira har tagit Hodgsons klassiska 4-4-2 och istället gjort en 4-3-3. Detta har resulterat i en väsentlig ombalansering av laget i en offensiv riktning. Bakom en anfallslinje normalt sett bestående av Christian Benteke, Wilfried Zaha och Odsonne Edouard bidrar kanske framför allt offensive mittfältaren Conor Gallagher med offensiv energi och kreativitet.
Bollinnehav
Med Vieira som manager har Crystal Palace faktiskt närmat sig och stundtals passerat ligans genomsnitt vad gäller bollinnehav per match. För första gången på många år har Crystal Palace ett genomsnittligt bollinnehav över 50%. Jämfört med ett genomsnitt runt 40% med Hodgson som manager. Med ett högre bollinnehav har även följt en betydligt bättre passningsprocent.
Press och stress
Vieira har även förändrat Crystal Palace defensivt. Under Hodgson var Crystal Palace ett lågt liggande lag. Under Vieira är Crystal Palace ett lag som istället pressar och stressar motståndarna tidigt i deras bollinnehav. Statistik visar att Crystal Palace har gått från att vara ett av de lag i ligan som pressat motståndarna allra minst till att vara ett lag som pressar motståndarna i paritet med ligans genomsnitt.
Vilka är då effekterna av dessa förändringar?
Som sagt, Crystal Palaces närmast identiska utfall i termer av poäng och position i tabellen skulle kunna antyda att även om Vieira har genomfört förändringar så har de inte haft någon reell effekt. Men så är i själva verket inte alls fallet. Den stora skillnaden i termer av effekt hittar vi i statistiken över Crystal Palaces målproduktion respektive förväntade målproduktion. Det vill säga de mått som brukar förkortas xG respektive xA av statistiknördarna.
Crystal Palace har gjort 1,39 mål per match den här säsongen, jämfört med 1,14 mål per match vid samma tillfälle förra säsongen. Då boostas dessutom förra säsongens siffror genom ett väldigt högt antal mål i ett fåtal av matcherna. Dessutom fick Crystal Palace fler straffar förra säsongen än denna säsong. Crystal Palaces målskytte har alltså blivit bättre, vilket även speglas i Crystal Palaces förväntade målproduktion som ökat från förra säsongens 1,21 mål per match till denna säsongs 1,38 mål per match.
Crystal Palace har å andra sidan släppt in 1,36 mål per match den här säsongen, jämfört med förra säsongens 1,68 insläppta mål per match vid samma tillfälle. Även defensivt ser vi alltså här en klar förbättring. Även här speglas detta i siffrorna över förväntat antal insläppta mål som sjunkit från 1,47 förväntat antal insläppta mål förra säsongen till 0,95 förväntat antal insläppta mål per match denna säsong. Crystal Palace har alltså blivit märkbart och mätbart bättre både offensivt och defensivt.
Men det mest intressanta för Crystal Palace hittar vi kanske i den potential som döljer sig i dessa siffror. För även om Crystal Palace uppenbart har blivit bättre så är de ännu inte riktigt så bra som de faktiskt skulle kunna vara. Visst, Crystal Palace gör rätt precis så många mål som de förväntas göra, men de släpper in betydligt fler mål än vad de faktiskt skulle behöva göra utifrån förväntan. Vad detta säger oss utifrån ett positivt perspektiv är att här finns gott om utrymme för fortsatt förbättring.
Man ska för all del heller inte blunda för att den här typen av statistik tenderar att premiera den typ av fotboll som Patrick Vieira representerar jämfört med den typ av fotboll som Roy Hodgson representerar. Alltså måste man ge höjd för att Crystal Palaces förbättring kan se bättre ut i statistiken än vad den faktiskt är på planen. Men även med detta taget med i beräkningen finns det skäl att se positivt på de förändringar som Vieira har genomfört.
Varför har då Patrick Vieira lyckats där Frank De Boer misslyckades?
Ett självklart svar på den frågan kan så klart vara att Vieira helt enkelt är en bättre manager än vad De Boer var. Vad man sedan väljer att lägga in i uttrycket bättre är så klart fritt för var och en, oavsett om man med detta pratar taktiskt eller om man pratar mer kulturellt eller psykologiskt. Ett annat självklart men kanske något mer dolt svar är att Crystal Palace den här gången faktiskt har hjälpt Viera på ett sätt som de aldrig riktigt hjälpte De Boer.
Förra gången Crystal Palace försökte sig på detta projekt att förnya, föryngra och förbättra sig så var det något de uttryckte i ord men aldrig i handling. Förändringen i inriktning motsvarades inte av nödvändiga förändringar i spelartruppen. Detta gjorde De Boers projekt närmast dömt att misslyckas på förhand. Den här gången har Crystal Palace följt upp ord med handling. Förändringen i inriktning speglas i en motsvarande förändring av spelartruppen.
Det var inte bara Roy Hodgson som lämnade Crystal Palace i somras. Åtta spelare, samtliga över 30 år gamla, lämnade också klubben. Dessa ersattes med sex nya spelare med en genomsnittlig ålder om 22-23 år. Crystal Palace investerade över £60m i sin spelartrupp, en investering som inte enbart var en kvalitetshöjning här och nu utan även en rejäl investering i lagets framtid. Men det har också gett Crystal Palace en spelartrupp betydligt bättre lämpad för Vieiras projekt.
Vilket betyder att även om Patrick Vieiras förändringar av Crystal Palace kan verka ringa den här säsongen, så är det förändringar som kan komma att få maximal effekt under kommande säsonger.