Idén är som sagt rätt enkel. Runt egentligen varenda klubb snurrar det ett antal olika myter. Det kan handla om myter som klubben självt eller de egna supportrarna har skapat runt sin egen klubb. Det kan även handla om myter som andra klubbar eller deras supportrar har skapat om klubben. I båda fallen handlar det om felaktigheter eller i alla fall rätt grova förenklingar.
Ändå är dessa myter många gånger en ofrånkomlig del av vad vi tror oss veta om dessa klubbar och av hur vi ser på dem och hur vi beskriver dem. Myterna blir viktiga verktyg för vårt eget meningsskapande och vår egen storytelling. Myten ges därmed samma status som fakta eller verklighet. Ibland kanske till och med större status, för myten är ofta betydligt roligare än både fakta och verklighet.
Att avslöja myter om olika klubbar kan självfallet låta som ett rätt negativt projekt. Det låter ju i alla fall inte positivt. Men många gånger kan det ju faktiskt även handla om att sticka hål på en slags nidbild som finns om olika klubbar. Myter kan med andra ord vara både positiva och negativa, och därmed kan det vara både positivt och negativt att sticka hål på dem.
Vi fortsätter alltså med åtta myter om Liverpool.
(8) Liverpool har inga pengar!
Naturligtvis är mytrubriken lite överdriven, det är så klart ingen som egentligen säger att Liverpool inga pengar har. Men ett väldigt vanligt tema när det pratas Liverpool nu för tiden är hur de liksom slåss mot omöjliga odds och ur ett enormt underläge.
Vilket naturligtvis är minst sagt tröttsamt vid det här laget. Liverpool är knappast en klubb redo för fattighuset. Liverpool spenderar höga summor på transfers och har de senaste åren räknat hem ligans näst högsta lönekostnader efter Man City.
Det går, för den som vill, att diskutera det rättfärdiga i varifrån olika klubbars pengar kommer ifrån och så vidare, men i vilket fall som helst är det en helt annan fråga än att säga att andra klubbar har pengar som Liverpool inte har.
(7) Liverpool förlorade ligan efter Rafas rant!
Det var strax efter årsskiftet säsongen 2008-09 som Rafa Benitez av oklar anledning fick för sig att göra en presskonferens under vilken han montont tuggade sig igenom ett antal så kallade verkliga eller alternativa fakta, beroende på perspektiv.
Det var inget särskilt smart drag. Det fick press och media att börja prata om mindgames och skapade en bild över hur Liverpool och Benitez knäcktes under trycket från titelstriden med Man Utd och Alex Ferguson.
När Liverpool sedan förlorade ligan till Man Utd den säsongen blev det ett slags bevis på att detta var sant. Men det var som mest en halvsanning. Visst, Liverpool tappade en del poäng runt den här tiden men hittade snabbt tillbaka till formen igen.
Det fanns anledningar varför Liverpool förlorade den titelstriden som absolut hade med Benitez själv att göra, men dennes faktarant var inte riktigt en av dessa. Precis som Kevin Keegans ökända meltdown egentligen kom efter att Man Utd redan vänt titelstriden.
(6) Liverpool har världens mest kunniga fans!
Egentligen är inte detta någon myt att bry sig så mycket om, det handlar mest om insiders som kliar sig själva och de egna på ryggen. Men den är värd att tas upp eftersom den är så väldigt ovanligt vanligt förekommande.
Exakt varför Liverpools fans vore mer kunniga än andra fans framgår aldrig riktigt. Det finns ingen som helst anledning att ta detta på allvar. Det är en av dessa saker man som ny eller gammal Liverpool spelare lär sig att säga för att man vet att det är vad fansen vill höra.
(5) Liverpool var Spice Boys i vita kostymer!
På många sätt var 1990-talet en helt ny värld i engelsk fotboll. Fotbollen höll på att lyftas ur samhällets rännsten, moderniseras och produktifieras, press och media fick en helt annan relation till fotbollen, spelarna blev rockstjärnor, och Liverpool var inte längre bäst.
Allt det där sammanföll i någon mening en vårdag på Wembley 1996 när Liverpool klev ut på planen inför FA-cupfinalen mot Man Utd i vita Armanikostymer. Något som för alltid skulle komma att etikettera dem som föga mer än Spice Boys.
Elakt kan tyckas och enda skälet varför epitetet fastnade var väl möjligen att Liverpool aldrig vann ligan igen dessa år. Egentligen var de kanske inte så annorlunda än Man Utds motsvarigheter, men de kom undan eftersom de vann ligor och vann titlar.
Liverpool under dessa år var i själva verket ett väldigt bra fotbollslag. På sina dagar var de väl på par med både t ex Man Utd och Arsenal, men lyckades aldrig riktigt få till det där lilla sista i form av jämnhet som tog dem hela vägen.
(4) Liverpool vann Champions League med ett spökmål!
José Mourinho gillar självfallet sina myter och konspirationer, särskilt när ett resultat inte går hans väg. En av hans första hits som även visat sig vara en av hans greatest hits var självfallet Liverpools och Luis Garcias ”spökmål” på Anfield våren 2005.
Nog för att det var en underlig situation och på så vis ett kontroversiellt mål. Men Mourinhos myt att det vann Liverpool matchen och i förlängningen Champions League-titeln måste betraktas som minst sagt långsökt.
Om Liverpool inte hade tilldömts målet hade alternativet varit straff till Liverpool samt en utvisad spelare för Chelsea. Det vill säga med största sannolikhet 1-0 till Liverpool ändå och Chelsea med bara tio spelare. Liverpool tjänade inte på spökmålet.
(3) Liverpool har Anfield!
Visst, Liverpool har Anfield, detta är en självklarhet, till och med en banal sådan. Men vad betyder egentligen det? Det finns en myt runt Anfield som framställer det som en alldeles fantastisk arena, alltid med enorm stämning, ett exempel på Liverpools kultur.
Och visst, Anfield kan verkligen vara allt det där. Ibland, när andan faller på, när det rör sig om de riktigt stora matcherna, detta har vi sett många exempel på. Men inte alltid, till och med kanske långt ifrån alltid.
Anfield är i själva verket som de flesta andra engelska arenor, i proportion till deras respektive storlek. Beroende på match och på situation kan Anfield vara både rätt trött och fullständigt elektriskt. I symbios med själva matchen, precis som det ska vara, och något som faktiskt är lite speciellt med just engelsk fotboll.
(2) Liverpool är en socialistisk klubb!
Bill Shankly var socialist, i det begreppets rent idealistiska mening. Bill Shankly såg till att forma det moderna Liverpool med den utgångspunkten. Det är därifrån Liverpool har tagit sitt helröda matchställ, sina röda flaggor, en och annan sång och så vidare.
I någon mening är det säkert även representativt för Liverpool som samhälle och de människor som följer Liverpool. Men att Shankly var socialist gjorde och än mindre gör Liverpool till en socialistisk klubb, hur röda de än råkar vara på utsidan.
Om det en gång i tiden fanns socialistiska värderingar i Liverpool så finns de näppeligen inte där längre. Jag hade påstått att de förmodligen försvann med Shankly. Men med amerikanska kapitalister som klubbens ägare är de naturligtvis spårlöst borta.
(1) Liverpool förstördes av Graeme Souness!
Kanske den största myten av dem alla, och en av de mest tröttsamma givet den extrema omfattning med vilken den förenklar verkligheten. Enligt denna myt var det alltså en enda människas fel att Liverpool slutade vara Englands bästa och mest dominanta klubb.
På sätt och vis är det så klart en omvänd hjältemyt, och ett exempel på vår kulturs och kanske framför allt den brittiska kulturens ständiga strävan att tillskriva enskilda individer en alldeles för stor och central roll och betydelse för historiska händelser.
Liverpool hade varit extremt framgångsrika under extremt lång tid med sin policy av att rekrytera tränare och managers internt. Det satte en väldigt stark kultur, men det gjorde också Liverpool oemottagliga för vad som skulle visa sig vara nödvändig förändring.
När Liverpool gick in i 1990-talet och den engelska fotbollen liksom fotbollen i stort var på väg att moderniseras så var Liverpool i alla avseenden en helt omodern klubb, gällande allt från träningsanläggningen till hur hela klubben drevs.
Här hittar vi den grundläggande förklaringen till varför Liverpool tappade sin ställning och varför Man Utd knuffade ned dem från den engelska fotbollstäppan. Souness hade och gjorde sina fel, men var knappast ensam orsak eller ens en direkt orsak till fallet.
Tvärtom finns flera vittnesmål om att Souness faktiskt var en av dem som såg behovet av förändring och modernisering i Liverpool, men stötte på motstånd när han försökte genomföra denna förändring. Han kan ha gjort det på fel sätt, men han såg i alla fall behovet.
Graeme Souness är knappast min favoritperson här i världen, men han förtjänar inte därför att ges skulden för Liverpools långa fall från toppen av engelsk och europeisk fotboll.