En fullt möjlig och frestande vinkel på dagens supermatch mellan Man City och Liverpool vore att göra en grej på Jamie Carraghers trolltyg där han utan att blinka utser just denna rivalitet till den bästa rivaliteten i Premier Leagues historia, möjligen något oklart om han därmed även anser engelsk fotbolls hela historia. Mindre oklart är att det naturligtvis är en passning till både Arsenal och kanske framför allt Man Utd.
Reaktionerna på det där har för all del inte låtit vänta på sig, åt något håll. De som menar att Carragher har helt fel och möjligen luktat lite för entusiastiskt på hallonsaften blandar dock själva lite ihop korten genom att prata om största rivaliteten snarare än det som ju Carragher faktiskt pratar om, det vill säga den bästa rivaliteten. Om det är en skillnad som Carragher faktiskt hade i åtanke är lite osäkert, men skillnad är det ju.
Att det kan vara den bästa rivaliteten är något jag skulle kunna gå med på, precis som att det skulle kunna vara den vackraste rivaliteten, i termer av fotbollen som sådan. Jag är för all del absolut inte lika övertygad om det som de som på ett inte överdrivet skarptänkt sätt börjar babbla om poängantal, titlar och xGD-snitt etc, men det är en fullt legitim position att ha som går att argumentera för.
Men den största rivaliteten? I vilken utsträckning är det ens en rivalitet, mer än en just nu pågående kamp mellan två konkurrenter? Alltså, i vilken utsträckning är Man City och Liverpool varandras rivaler eller snarare konkurrenter? Lite är det ju svårt att se det som någon större rivalitet när klubbarnas två främsta representanter gullar med varandra på ett sätt som inte ens ger ett passivt-aggressivt intryck.
Någon som tror att vi någonsin hade fått höra Arsene Wenger säga något i stil med att Alex Ferguson är världens bästa manager? Någon som tror att Ferguson hade ens övervägt tanken att säga något i stil med att Wenger gör fotbollen vackrare för alla som finns i den? Och i båda fallen är det självfallet så att stämningen mellan respektive managers speglas i stämningen mellan spelarna på planen.
I termer av storlek, hetta och allvar är det väl alltså inget snack om vilken rivalitet inom engelsk fotboll som faktiskt varit störst eller värst. Men för Carragher är det självfallet viktigt att pumpa upp allting Liverpool gör och är involverat i. Man kan även misstänka att detta är ännu ett sätt att gardera sig för förlust, det vill säga plantera tanken att även om Liverpool fortsätter sluta tvåa så är de ändå bättre än de som slutat etta före dem.
En annan vinkel på söndagens supermatch handlar självfallet om hur mycket som står på spel och hur avgörande den faktiskt är. Här verkar det för många inte räcka med att påstå att hela ligatiteln står på spel i just denna enda match, fastän det näppeligen är lite svårt att säga att ens så är fallet, utan tydligen så är det så att både treblar (Man City) och quadruplar (Liverpool) står på spel. ”Aldrig förr har så mycket stått på spel…”
Problemet är väl bara att det där inte riktigt stämmer, åtminstone inte utan att rejält mått av våld för att trycka in det klotet i det fyrkantiga hålet. Om vi börjar med ligatiteln, som måste ingå i varje form av trippel eller fyrling, så visst är det en viktig match. Men det går ändå inte att sträcka sig längre än att säga att om Man City vinner ikväll så vinner Man City förmodligen ligan, och om Liverpool vinner så kan Liverpool vinna ligan.
Naturligtvis blir det därefter ännu mer vanskligt om man börjar prata om trebles och quadruples. Åtminstone om man med det vill säga något mer än att bara säga exakt samma sak som man redan sagt om ligan, fast med lite finare ord. Men det står inga trebles eller quadruples på spel ikväll. Möjligheten för Man City respektive Liverpool att vinna dessa kan däremot påverkas marginellt beroende på utfallet i kvällens match.
Ironiskt nog, skulle man kunna tycka, så vore det förmodligen betydligt mer på sin plats att ta till dessa stora ord om exakt samma match, fast nästa vecka. Det vill säga nästa helg då Man City och Liverpool möts igen, fast den gången i FA-cupens semifinal. För där kan vi definitivt prata om en match med en mycket direkt betydelse för de båda lagens chans att vinna treble respektive quadrupel.
Men visst, det är inte svårt att förstå orsaker och motiv bakom viljan att måla kvällens match i de allra vackraste och starkaste färgerna. Att trumma upp insatserna, maximera dramatiken och matchens betydelse hör naturligtvis till. Det är en del av spelet, om man så vill en del av matchen och en del av spektaklet. Det mediala påverkar det reala, och skapar den tavla som matchen därefter ska målas på.
Vilket tar sig lite olika uttryck. Ett sådant uttryck har under veckan varit att det plötsligt dykt upp nya läckor gällande Man Citys möjliga mygel med sponsorer etc. Inget nytt under solen kan tyckas. Men även om det inte på något sätt är något försvar i sak för Man City, oavsett vad de nu själva vill tro, så är det ju inte annat än att man kan fundera lite över timingen på detta läckage och om det verkligen bara är en tillfällighet.
Om syftet vore att störa Man City så är det möjligen rätt timing. Om syftet är att faktiskt lyfta fram oegentligheter runt Man City så kan man ifrågasätta det taktiska med timingen, då det gör det möjligt att avfärda det just enbart som ett sätt att försöka störa. Vem som sedan är avsändaren, Liverpool själva, journalister med mer eller mindre personliga motiv, eller annan part som försöker maximera uppmärksamhet är inte glasklart.
Men visst, det passar ju väldigt väl in i det som för närvarande ligger bakom storytellingen i Liverpool, och som även informerar och inspirerar t ex Jamie Carraghers olika former av trollande, alltså detta att även om Liverpool skulle förlora och sluta tvåa, så vore det på något sätt ändå bäst egentligen, oavsett om detta handlar om Man City i nutid eller Man Utd i dåtid.
Och om det verkligen vore Liverpool som på något sätt, direkt eller indirekt, planterat denna story i media just denna vecka, då vore det ju onekligen en typ av fientlig handling som absolut hade bidragit till att lyfta detta till en rivalitet av en storlek och fientlighet som åtminstone skulle kunna börja göra anspråk på att vara en av de största och hetaste rivaliteterna i engelsk fotboll någonsin.
Men om Jamie Carragher nu råkar tycka att just Liverpool och Man City är den största, bästa och vackraste rivaliteten som någonsin funnits måste man ju fråga sig varför han i så fall just dessa dagar ägnar så mycket tid och energi åt att istället odla rivaliteten med Man Utd. Istället hade han ju kunnat lägga tiden på att verkligen blåsa upp detta som den största engelska fotbollsmatchen som någonsin spelats.
Med andra ord marknadsföring lite på samma sätt och med samma logik som WWE marknadsför sitt main-event på Wrestlemania. Det hör på något sätt till, men det blir också ibland lite over the top.