Fem raka vinster hemma på St James’ Park betyder att Newcastle och Eddie Howe kan tangera Sir Bobby Robsons rekord med sex raka hemmavinster med Newcastle genom att vinna mot Crystal Palace. Ett imponerande facit alldeles oavsett om det blir vinst ikväll eller ej och definitivt något som visar på hur mycket vinden ändå har vänt på Tyneside, men som också påminner oss om ett och annat som sagts senaste tiden.
För det första alltså detta att Newcastle inte skulle ha något att fira med anledning av uppköpet ännu. Jag bloggade specifikt om den saken bara för några veckor sedan, men det blir med ovanstående i bakhuvudet ett inte mindre märkligt påstående ju längre tiden så att säga går. Skillnaden mellan Newcastle då och Newcastle nu är som natt och dag och Newcastle har uppnått på kort sikt precis vad de hoppades uppnå.
För det andra påminns jag också om ett av Frank Lampards påståenden för några månader sedan om hur omöjligt det var att bara vända ett lag och vinna flera matcher i rad. Newcastle har klart och tydligt demonstrerat att det alls inte är någon omöjlighet och det är ju värt att erinra sig att Newcastle befann sig i betydligt större problem med publik och spelartrupp, liksom i fråga om tabellplacering, än vad Everton gjorde.
Med Newcastle på fjortonde plats i tabellen, tolv poäng ovanför nedflyttningsstrecket och med endast sex-sju omgångar kvar av ligasäsongen är det praktiskt om ännu inte riktigt matematiskt klart att Newcastle kommer hålla sig kvar i Premier League. Detta fastän det inte var många månader sedan alls som väldigt många att det var mer eller mindre omöjligt för Newcastle att hålla sig kvar i Premier League.
Med Newcastle kvar i Premier League är det alls inte underligt att mycket av tanken och planeringen runt Newcastle har börjat inriktas mot framtiden och kanske närmare bestämt redan mot nästa säsong. På det temat har Eddie Howe börjat få fler och fler frågor, och för en knapp vecka sedan kommenterade Howe också detta med att man inte ska förvänta sig någon särskilt galen sillysommar av Newcastle.
Vilket självfallet inte är någon särskilt populär kommentar. Särskilt inte hos exempelvis media och journalister som ju inget hellre vill än att få skriva om saftiga transferrykten, det ena galnare än det andra. Särskilt inte hos Newcastles supportrar som naturligtvis drömt om den ena värvningen galnare än den andra. Vad Eddie Howe säger är ju alls inte vad de vill höra, även om det möjligen är något de behöver höra.
Howe själv hänvisade framför allt som motivation för sin kommentar till Premier Leagues regler för financial fair play, vilka utgör en begränsning för hur mycket Newcastle faktiskt kan och får investera i spelartruppen varje säsong. Kort sagt skulle man kunna säga att det är en nickning till att Newcastle oavsett ägare ändå måste hålla sin ekonomi under kontroll och arbeta kalkylerat och metodiskt.
Men vad betyder egentligen Eddie Howes kommentar, hur ska vi förstå den? Det finns ibland en mer eller mindre medveten naivitet att vilja ta vad managers säger på orden, när det i själva verket inte är deras jobb att alla gånger säga sanningen utan de kan ha flera olika bakomliggande motiv för att säga vad de faktiskt säger. Så vilka skäl skulle Howe kunna ha för att säga vad han sa den här gången?
Ett skäl, kanske det mest uppenbara av dem alla, skulle ju kunna vara att han säger vad han säger eftersom det råkar vara sanningen. Nämligen att det finns rätt tydliga gränser för vad Newcastle får eller har råd att investera under sommaren. Samtidigt vet vi så klart att om det endast gäller financial fair play-regler så är det inga större svårigheter för en klubb som Newcastle att hitta vägar runt dem.
Ett annat skäl, nästan lika uppenbart som det första, är att även om Newcastle har väldigt mycket pengar att investera så innebär ju inte det att de därför vill bli ekonomiskt blåsta, och därför är det en fullständigt rationell signal för Newcastle att skicka ut till andra klubbar att deras kistor inte alls är bottenlösa, och att det finns rätt tydliga gränser för hur mycket de kan och-eller vill spendera. Ett sätt att försöka påverka marknaden.
Ett tredje skäl, av en möjligen mer indirekt natur, är att Newcastle vet att de inte kommer ha möjlighet att värva vilka spelare som helst, helt enkelt eftersom de inte kommer kunna erbjuda någon europeisk cupfotboll. Där befinner sig inte Newcastle ännu, vilket gör att de kommer ha svårt att konkurrera med andra klubbar om en viss typ av spelare alldeles oavsett hur mycket pengar de än är villiga att ge dem.
Ett fjärde skäl, och det finns ju ett socialt motiv bakom detta, är att Eddie Howe ser att den här säsongen ännu inte är färdigspelad och att han helt enkelt inte vill distrahera eller uppröra sina nuvarande spelare genom att prata alldeles för vitt och brett om vad som i realiteten handlar om att ersätta dessa spelare. Sådana frågor anstår kanske bäst till efter säsongen och kan förklara Howes önskan att tona ner planerad aktivitet i nuläget.
Ett femte skäl, och här närmar vi oss kanske mer personliga motiv, är att Howe själv föredrar att jobba mer långsiktigt men därmed kanske även mer långsamt. Genom att göra många och dyra värvningar rubbas mycket i lagets sammansättning samtidigt som det oftast skapar höga och hårda förväntningar också på kort sikt. Förväntningar som kan vara svåra att leva upp till vilket kan börja leda till krav på sparkning.
Just den sista aspekten är vad som kommer vara mest spännande att följa med Newcastle under de kommande åren. Det vill säga tidsperspektivet och klocktakten mellan å ena sidan Newcastles ägare och styrelse och å andra sidan Eddie Howe. Är Newcastles ägare med på att jobba i samma tempo som Howe och kan Howe justera sitt eget tempo att passa in med en klubb med Newcastles förmodade ambitioner?
På lite längre sikt känns det om inte förutbestämt så i alla fall högst troligt att Eddie Howe för Newcastle är ett första steg i deras utveckling. En manager, även den manager som var tillgänglig mitt under säsongen, att ta dem från att riskera att åka ur Premier League till att hålla dem kvar i Premier League i första hand och upp mot Premier Leagues övre halva och europeiska cupplatser i andra hand.
Åtminstone på förhand är det svårt att föreställa sig att Howe är tänkt som ett mycket mer långsiktigt namn än så. Möjligen med förbehåll att Howe kan överraska extremt positivt, men givet ägarmotivet bakom Newcastle är status, styrka och storlek viktiga markörer, och där rankas inte Howe särskilt högt. Jag tror det inte riktigt, men jag skulle heller inte utesluta att Howe ersätts redan den här sommaren.
Frågan är väl helt enkelt om Eddie Howe egentligen är Newcastles Mark Hughes eller Newcastles Roberto Mancini. En jämförelse som givetvis givet Mancinis nuvarande jobb riskerar bli i högsta grad bokstavlig.