Carlos Corberán var Marcelo Bielsas lärling ungefär på samma sätt som Mikel Arteta och Erik ten Hag har beskrivits som Pep Guardiolas lärlingar. Om samma logik tillämpats på Corberán som på dessa två hade det varit naturligt att föreställa sig att i Corberán så har Huddersfield fått tag i någon slags Bielsaklon. Men så är faktiskt inte fallet, även om där naturligtvis finns både en och annan likhet.
Precis som Bielsa så företräder Corberán en offensiv och progressiv fotboll. Att se Huddersfield spela fotboll nu är något helt annat än den fotboll vi såg Huddersfield spela för några år sedan med David Wagner som manager. Precis som Bielsa så har Corberán visat sig väldigt framgångsrik i EFL Championship och med Huddersfield, och gjort ett lag som förra säsongen hotades av nedflyttning till ett lag som i år slåss för uppflyttning.
Men till skillnad från Bielsa så verkar inte Corberán riktigt lika dogmatisk som Bielsa utan är mer flexibel och pragmatisk i sin taktiska approach. Huddersfield har under större delen av säsongen varit ett lag med högt bollinnehav som själva dominerar matchbilden, men Huddersfield är också ett lag som inte nödvändigtvis drar sig för att som senast bort mot Middlesbrough lägga sig lite lägre i planen och hellre spela på kontring.
Något liknande skulle kunna sägas gällande Huddersfields taktiska formation. Under huvuddelen av Huddersfields lyckade säsong har Corberán valt att spela med en ensam anfallare, primärt Danny Ward. Mot Middlesbrough ställde Huddersfield däremot upp med en trebackslinje samt två anfallare, utöver Ward även Jordan Rhodes. Corberán anpassar sig mer efter motståndet än vad Bielsa hade för vana att göra.
Huddersfield står nu inför något av ett dilemma. På tredje plats med 73 poäng och med tre matcher kvar att spela befinner sig Huddersfield sju-åtta poäng ovanför det nedre playoff-strecket och är med andra ord i praktiken närmast garanterade minst en plats i playoff. Samtidigt befinner sig Huddersfield fyra poäng efter Bournemouth som med två matcher tillgodo befinner sig på uppflyttningsplats.
Hur ska Huddersfield förhålla sig till sina kommande tre matcher, med början redan ikväll hemma mot Barnsley? Ska man försöka ta det lite lugnt, konservera kraft och energi och reducera risken för skador och slitage på spelarna innan vad som garanterat blir ett tufft och ovisst playoff? Eller ska man gå för fullt för att försöka sätta press på och äta upp Bournemouths försprång för att försöka nå automatisk uppflyttning?
Möjligheten till playoff kan verka en aning långsökt, men inte därför omöjlig. Fyra poäng är trots allt bara fyra poäng och Bournemouth har sviktat rätt rejält under senare tid. Att de skulle kunna förlora eller tappa poäng i ett antal av sina återstående fem matcher är varken omöjligt eller ens särskilt osannolikt. Ändå måste det väl betraktas som ett långskott för Huddersfield att hinna passera dem på för dem tre matcher.
Här finns några rätt självklara argument för Huddersfield att gå för fullt. Rent fysiskt är det inte nödvändigtvis en fördel inför ett playoff att komma ur rytmen med hundraprocentigt matchspel, att gå för fullt kan vara ett sätt att i möjligaste mån behålla den edge som tagit Huddersfield upp i toppen av tabellen. Mentalt och moraliskt är det inte heller någon uppenbar fördel att så att säga ge upp möjligheten till automatisk uppflyttning.
Nio poäng är sannerligen ingen orimlig tankegång för Huddersfield på sina tre avslutande matcher mot i tur och ordning Barnsley (h), Coventry (b) och Bristol City (h). Att jämföra med Bournemouth som har ett rätt tufft återstående spelschema mot i sin tur och ordning Fulham (h), Swansea (b), Blackburn Rovers (b), Nottingham Forest (h) och Millwall (h). Fyra av fem är topplag i EFL Championship.
Är det med andra ord egentligen något dilemma? Carlos Corberáns situation är så klart något mer komplicerad än så där givet att hans spelartrupp är både tunnare än flera av lagets konkurrenter och dessutom skadedrabbat. Spelare som Lee Nicholls, Lewis O’Brien, Matty Pearson och Danny Ward stod redan på skadelistan. Levi Colwill, Tom Lees och, kanske värst, Sorba Thomas adderades till den listan mot Middlesbrough.
Hittills har Corberáns taktiska flexibilitet, liksom truppspelarnas professionalism, inneburit att Huddersfield under framför allt säsongens andra halva har lyckats hantera skador på flertalet spelare. Vad som emellertid är oroande här och nu är att skadelistan inte blir kortare för Huddersfield utan bara längre, och detta naturligtvis vid absolut sämst tidpunkt under hela säsongen.
Ett annat sätt att förstå Huddersfield på är den starka lagkänsla och professionalism, kamratskap och sammanhållning som Carlos Corberán har fostrat i Huddersfield. Laget är en enhet och en helhet, med spelare som kämpar för laget och för varandra. Sådana lag brukar ha lättare att hantera svåra situationer som exempelvis skador. Även här hittar vi något som Corberán har gemensamt med Marcelo Bielsa.
Vad Carlos Corberán helt säkert hoppas inte ha gemensamt med Marcelo Bielsa är deras första säsonger i engelsk fotboll och i EFL Championship. För även om Bielsa gjorde en stark första säsong med Leeds så var det en säsong som slutade olyckligt i playoff. Det är något Corberán och Huddersfield helst undviker. Antingen genom att slippa playoff helt och hållet. Eller i andra hand och kanske mer troligt, genom att vinna playoff.
Att satsa för fullt på det ena riskerar inverka negativt på det andra. Liksom att välja bort det ena riskerar inverka negativt på det andra. Detta är Huddersfields dilemma. Det är samtidigt lätt att övertänka sådana här lägen. Med en osäker framtid och där varje val har konsekvenser som är svåra att förutse, är kanske det klokaste Huddersfield faktiskt kan göra, med som mest sex matcher kvar av säsongen, att falla tillbaka på en gammal och tidsbeprövad klyscha.
En match i taget!