Har Liverpool Premier Leagues bästa spelartrupp? Detta är en frågeställning som har börjat bollas likt en het potatis i engelsk press och media de senaste veckorna. Om detta skulle man så klart kunna säga att Man City självfallet har en startelva som är second to none även om Liverpools absolut är i paritet, men att visst är det kanske så att sett till spelartruppen som helhet så är Liverpool just nu kanske bredast och bäst.
Vilket naturligtvis, egentligen oavsett om det är sant eller bara nästan sant, måste ses som ett stort hedersbetyg till Liverpool som klubb och som organisation. För även om det knappast har snålats med pengarna på den spelartruppen så har inte Liverpool spenderat mest av alla och det är en följd av rätt många år i rad med en väldigt hög proportion av väldigt goda beslut när det kommer till scouting och spelarrekrytering.
Det är också ett väldigt gott betyg för Liverpools coachning och förmåga att utveckla spelare. För Liverpools bredd har ju inte enbart att göra med dyra köp av etablerade spelare såsom Virgil Van Dijk, Naby Keita, Mohamed Salah med flera. Lika viktiga är egna spelare eller mer blygsamt inköpta spelare som Trent Alexander-Arnold, Curtis Jones, Andy Robertson och så vidare.
Men lite flyger det ju också rätt i ansiktet på den etablerade sanningen de senaste åren om hur Liverpool slår ur underläge, hur de absolut inte skulle ha eller ens kunna ha samma bredd och kvalitet i spelartruppen som Man City, med andra ord hur Man City vinner mer på grund av sin ekonomi, underförstått sina orättvisa ekonomiska fördelar, mer än egentligen något annat.
Nu skulle man självfallet kunna tänka sig att det ena inte måste utesluta det andra, om det t ex vore så att Man City investerat sina pengar med relativt låg kvalitet och fattat ett och annat svagare beslut. Det vill säga om Man City agerat som t ex Man Utd. Men det vore väl sannerligen att överdriva. Även Man City är en synnerligen kompetent skött klubb som lyckats väldigt väl med scouting, rekrytering, coachning etc.
Alltså återkommer vi till en alternativ sanning som då och då framförts, av bland andra mig. Nämligen att den mest avgörande konkurrensfaktorn på den här nivån inte är pengarna i sig, utan hur pengarna faktiskt investeras. Vilket är ett annat sätt att säga att kompetensen är varje klubbs viktigaste tillgång. Att Liverpool nu sitter här med arguably Premier Leagues bästa spelartrupp är ett väldigt bra bevis på det.
Även Everton är ironiskt nog ett väldigt bra bevis för exakt samma sak, fast från omvänt håll. Everton har spenderat stora summor pengar de senaste fem åren, bara fyra klubbar har spenderat mer. Trots detta befinner sig Everton nu långt ned i tabellen, en poäng ovanför nedflyttningsstrecket, och i allra högsta grad i farozonen för att åka ur Premier League. Allt på grund av en inkompetent organisation och klubbledning.
Blandade känslor således på Anfield under kvällen. Å ena sidan naturligtvis många som skulle gnugga händerna i skadeglad förtjusning om Liverpool var med och bidrog till att få Everton nedflyttade ur Premier League. Å andra sidan säkert både en och annan som skulle tycka att en ligasäsong vore betydligt tråkigare utan dessa två derby mot Everton, kanske till och med att Everton ändå hör hemma i Premier League.
Alltid bäst att vara försiktig med arrogansen emellertid. Ett sårat djur inträngt i ett hörn är det farligaste som finns, och den beskrivningen passar väldigt väl på Everton just nu. De måste slåss med allt vad de har, börjar närma sig någon slags desperation och kan därför bli alltmer förutsägbara. Alla tror självfallet att Liverpool ska vinna den här matchen rätt enkelt, men det är väldigt farligt om alla inkluderar Liverpool själva.
Men det där vet naturligtvis Jürgen Klopp. Minsta snedsteg i den här titelstriden betyder med största sannolikhet game over för Liverpool. Man City behövde inte många minuter på sig att marmeladisera Watford under lördagen och slängde därmed över pressen för helgen på Liverpool. Allt som krävs är en match där man vaknade på fel sida, där spelet inte sitter, där tid och matchbild börjar rinna laget mellan fingrarna.
Och just den saken kan man självfallet vara rätt säker på. Att för varje Liverpoolsupporter som skulle tycka att det vore alldeles fantastiskt om de kunde bidra med att slå en spik in i Evertons Premier League-kista, så finns det minst en Evertonsupporter som på samma sätt skulle mysa brallorna av sig om det var just Everton som i praktiken styckmördade Liverpools titelchanser.
The friendly derby, det vänliga derbyt? Mja, en gång i tiden kanske. Men kanske var det också en vänligare tid rent allmänt.
:::
Bayern München defilerar hem sin tionde raka Bundesligatitel utan att ens behöva bli svettiga. Kanske något som borde få även den mest förhärdade tyskofil att i alla fall ställa sig frågan om allt verkligen är så bra med den tyska modellen som alla tror och säger.
:::
Är det en tillfällighet eller en ekonomisk nödvändighet att Real Madrid har börjat värva mer fria transfers – alltså konkurrera med löner snarare än med transfersummor? Det ser ut att ge dem Antonio Rüdiger. Det kan kosta dem Kylian Mbappé.
:::
Oldhams match mot Salford City får alltså avbrytas med tolv minuter kvar, på grund av att supportrarna invaderar planen i protest mot ägaren Abdallah Lemsagam och dennes vanskötsel av klubben. Lemsagams svar? Att när matchen drar igång igen bomma för utsikten för närvarande säsongsbiljettsinnehavare. Barnsligt.
:::
Liverpool mot Everton är fortfarande ett derby, men de är inte längre rivaler? Trams! Om Everton faktiskt skulle åka ur Premier League kan vi möjligen återkomma till den tanken, men innan dess är det överdrivet på eller över gränsen till oförskämt.
Ingen hade t ex kommit på tanken att någon gång under de senaste 30 åren säga att Liverpool och Man Utd inte är rivaler, fastän vid varje givet tillfälle ena laget slogs om ligatiteln samtidigt som det andra var en bit därifrån.
Det kommer så klart aldrig hända, han är alldeles för bekväm i Atlético Madrid – men Diego Simeone vore en på alla sätt perfekt manager för Everton.