Mahatma Gandhi kunde knappast ha förväntat sig när han med sin filosofi om icke-våld kämpade för att frigöra Indien från det brittiska kolonialväldet att han närmare 80 år senare skulle vara föremål för en massa olika memes inom engelsk fotboll. Föga hade kanske Gandhi kunnat tänka sig att en amerikansk manager skulle använda just honom som förebild och inspiration för sitt nedflyttningshotade fotbollslag.
Jesse Marsch nöjde sig för all del inte bara med att hänvisa till Gandhi när han försökte inspirera Leeds spelare. Även Moder Teresa och Muhammad Ali slängdes in i grytan och man får kanske kämpa en smula för att hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa tre för all del profilstarka karaktärer. Alla är möjligen förespråkare för fred på sina olika sätt, men kanske framför allt Ali skiljer sig ju väldigt mycket från övriga två.
Och om nu Marsch försökte sprida något slags budskap om fred och icke-våld så verkar det budskapet sannerligen inte riktigt ha landat som det i så fall var tänkt hos Leeds spelare. Matchen mot Arsenal var fortfarande ung när Luke Ayling fick för sig att bli utvisad genom en våldsam tackling. Matchen mot Chelsea var inte mycket äldre när Dan James fick för sig att ta ett rött kort med en ännu värre tackling.
Därav alltså alla dessa memes där Gandhi tillskrivs citat som t ex gå ut och sparka benen av dem, lads! Väldigt underhållande på sitt sätt. Även om jag är rätt säker på att både Leeds och Jesse Marsch kan hålla sig för skratt.
Några synpunkter kan vara på sin plats gällande detta. För det första att det ger ett ganska klart intryck av en manager som möjligen tar sig själv på lite för stort allvar, och som möjligen är lite för pretentiös för sitt eget bästa. För det andra att om det möjligen fanns en allmän brittisk skepsis för en amerikansk manager, kanske en benägenhet att se honom som en slags Ted Lasso, så riskerar detta mest bekräfta sådana uppfattningar.
En annan kanske mer allvarlig synpunkt skulle kunna vara att det sällan är något särskilt positivt tecken när tongivande spelare tar dumma utvisningar på det sätt som både Ayling och James alltså har gjort de senaste matcherna. Man vill nog gärna se det som individuella hjärnsläpp, men oftast brukar det vara ett tecken på ett underliggande problem eller missnöje. Det sker inte i friska fotbollslag.
Lag som gör sådana här saker brukar åka ur Premier League. Lag som åker ur Premier League brukar göra sådana här saker. Svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget annat än att där finns ett samband. Lag som gjort till dålig vana att släppa in både ett och två tidiga mål och alltså snabbt hamna i underläge, som Leeds gjorde mot både Arsenal och Chelsea, brukar också åka ur Premier League.
Det var inte tal om några oviktiga matcher för Leeds. I det här läget av säsongen och med nedflyttningsstriden som den ändå är så är inga matcher oviktiga för Leeds. I synnerhet hemmamatchen mot Chelsea var självfallet väldigt viktigt, ett utmärkt tillfälle för Leeds att plocka tre viktiga poäng, precis som Everton gjorde hemma mot Chelsea. Matcher i vilka Leeds var sin egen värsta fiende och slängde bort den egna chansen till poäng.
Här hittar vi den kanske främsta invändningen mot Jesse Marschs management med Leeds för närvarande. Leeds känns alldeles för softa. Leeds saknar nog inte kampmoral, men verkar fullständigt sakna motståndskraft. Leeds har blivit ett lag som är lätta att slå hål på och som viker ned sig i motgång. Leeds är ett lag som saknar självförtroende, möjligen för att det inte längre finns något förtroende för lagledningen.
Att förlora fotbollsmatcher är naturligt, är något som alla fotbollslag gör, och närmast per definition något som lag i nedflyttningsstriden gör. Men hur ett lag förlorar matcher är inte oviktigt i sammanhanget och Leeds förlorar för närvarande matcher på nästan värsta tänkbara sätt. Matcherna hinner knappt börja innan Leeds har minst till hälften hunnit med att förlora dem. Det måste spridas en känsla av hopplöshet och uppgivenhet.
Var det ett misstag att sparka Marcelo Bielsa? Svårt att säga. I meningen att det inte har blivit så värst mycket bättre därefter kan man så klart hävda att det var ett misstag. Men samtidigt är inte Jesse Marschs svårigheter och möjliga misslyckande i sig något som förändrar den situation som Leeds befann sig i med Bielsa. Möjligen var det ett misstag att anställa Jesse Marsch?!
Måstematcherna kommer nu tätt för Leeds. De har två matcher kvar på sig att rädda säsongen och rädda sig kvar i Premier League. Brighton hemma idag, och så i sista omgången borta mot Brentford. Leeds behöver verkligen vinna båda dessa matcher för att ge sig själva åtminstone en realistisk chans att hålla sig kvar i Premier League. Om Leeds lyckas vinna båda dessa matcher borde de kunna hålla sig kvar.
Om Leeds ska hålla sig kvar i Premier League så ser det nog ut att behöva vara på Burnleys bekostnad. Evertons läge börjar se allt ljusare ut. De ligger två poäng före både Burnley och Leeds, har en match mer kvar att spela, och nu på programmet två matcher på hemmaplan mot Brentford och Crystal Palace. Det ska nog mycket till för att Everton faktiskt ska bli ”den största klubben” att åka ur Premier League.
Burnley har också tre matcher kvar att spela, men ett betydligt tuffare spelschema med två tuffa bortamatcher mot Tottenham idag och Aston Villa under veckan. Där kan inte Burnley räkna med många poäng. Däremot har Burnley en potentiell räddningplanka i sista omgången hemma mot Newcastle. Leeds vill inte gå in i sista omgången utan ett poängförsprång på Burnley.
Och då måste Leeds vinna mot Brighton idag. Inte för att jag tror att några som helst citat från vare sig Mahatma Gandhi, Moder Teresa eller Muhammad Ali kommer leda Leeds till vinst mot Brighton. Det handlar desto mer om fotbollens basics. Att inte släppa in tidiga mål är en viktig sak. Att inte dra på sig fullständigt onödiga röda kort tidigt i matchen är en annan viktig sak.
Svårt att se att Gandhi, Teresa eller Ali hade något att säga om dessa saker.