Rangers har ingen business att vara i en europeisk cupfinal, oavsett om det så bara är Europa League eller till och med Europa Conference League. Ett lag som bygger i så hög utsträckning på spelare som John Lundstram, 40-årige målvakten Allan McGregor, Ryan Jack, Joe Aribo, Alfredo Morelos, Kemar Roofe med flera borde så klart inte kunna klara sig bättre i Europa League än klubbar som Barcelona, Napoli, West Ham, Sevilla, Lyon m fl.
Men fotbollens vägar äro liksom herrens outgrundliga. Magin på Ibrox har tagit Rangers förbi Dortmund, tagit Rangers förbi Röda Stjärnan, tagit Rangers förbi Braga och till slut alltså tagit Rangers förbi även RB Leipzig. Flera av motståndarlagen har verkat nästan chockade av ljudnivån och atmosfären på Ibrox och det vore i det här fallet knappast någon överdrift att prata om den tolfte spelaren.
Rangers har däremot ingenting att be om ursäkt för när de nu går in på Ramón Sanchez Pizjuan i Sevilla för att spela klubbens fjärde europeiska cupfinal, den här gången mot Eintracht Frankfurt. Rangers har spelat en snabb, aggressiv och inte minst offensiv fotboll under hela den långa resan i Europa League. Rangers har spelat med en attityd och ett självförtroende och för varje match växt med uppgiften.
Europa League-finalen mot Eintracht Frankfurt representerar väldigt mycket på en och samma gång för Rangers. Självfallet möjligheten att vinna en europeisk cuptitel, klubbens andra efter segern i Cupvinnarcupen 1972, för exakt 50 år sedan alltså. Möjligheten att knäppa Celtic på näsan, som ju har vunnit ligan den här säsongen, men som under sina många år av dominans under 2010-talet aldrig hade några europeiska framgångar.
Rangers har knappast heller råd att blunda för den finansiella sidan av myntet. Rangers är redan garanterade £18m i prispengar från Europa League. Vinner Rangers Europa League betyder detta för all del ytterligare £3-4m, lika mycket för att spela UEFA Super Cup, men framför betyder det en garanterad plats i Champions League nästa säsong vilket i sin tur betyder garanterade intäkter om £16-18m plus ytterligare £800,000 per poäng.
En vinst i Europa League skulle ge Rangers möjligheten att kraftfullt minska Celtics finansiella försprång och konkurrenskraft, särskilt som Celtic i och med deras ligaseger själva är garanterade att få spela i Champions League. Men inte minst ger det Rangers möjligheten både att värva en annan kaliber av spelare och att i högre utsträckning kunna behålla några av sina egna bästa spelare.
Att vinna Europa League kan alltså betyda att Rangers har bättre möjligheter att utmana Celtic i ligaspelet de närmaste åren och på så sätt se till att Rangers ligaseger förra säsongen blir mer än enbart ett isolerat undantag. Rangers vill naturligtvis hitta tillbaka till en position där de konkurrerar med Celtic på jämlika villkor och vinner titlar i alla fall i samma utsträckning som dem.
Rangers har haft en lurig säsong. Deras första säsong som regerande ligamästare på väldigt länge, liksom deras första säsong med Giovanni van Bronckhorst som ny manager efter Steven Gerrard, har varit väldigt upp och ned. De som sett Rangers vinna match efter match i Europa League förvånas kanske över att samma lag tappar poäng mot lag som Ross County och Motherwell, Ligacupsemifinalen mot Hibs och så vidare.
För att inte tala om Champions League-playoffet mot Malmö FF av alla.
Vad det kanske visar på är att det har varit en säsong av omställning för Rangers, en ny manager under nya förutsättningar. Vad det visar är självfallet även de små marginaler som finns att jobba med i den skotska ligan där Rangers och framför allt Celtic är så pass dominanta som de ändå är. Vad det möjligen visar är att den europeiska fotbollen den här säsongen har passat Rangers bättre än den inhemska.
Ett sätt att se på den saken är rent taktiskt, nämligen att i Europa League har Rangers i högre utsträckning kunna kontringsspela och inte i samma grad behövt dominera och styra matchbilden helt på egen hand. Något som för all del kan ha spelat in även under matcherna mot Malmö FF. Rangers har kort sagt kunnat spela en delvis annorlunda fotboll mot delvis andra motståndare i Europa League.
Ett annat sätt att se på saken är mer psykologiskt. Dels har Rangers aldrig haft något att förlora i Europa League på samma sätt som de ofrånkomligen, inte minst som regerande mästare, haft i det inhemska liga- och cupspelet. Rangers har för det mesta kunnat spela utan press, varje match en potentiell vinst mer än en potentiell förlust. Dels känns det som om Rangers helt enkelt verkar ha tyckt att den europeiska fotbollen var roligare.
Delvis är det där helt säkert ett slags cirkelresonemang, den europeiska fotbollen blir roligare eftersom det den här säsongen råkar gå bättre för Rangers i europeiskt cupspel än i det inhemska ligaspelet, och kanske går det bättre i europeiskt cupspel för att det råkar upplevas som roligare. I slutänden spelar det naturligtvis ingen större roll varför Rangers ikväll spelar Europa League-final mot Eintracht Frankfurt, bara att de gör det.
Något som i sig skulle kunna beskrivas som en unik prestation. Inte bara för att Rangers inte rimligtvis har någon business, sett till storlek och resurser relativt konkurrenterna, att faktiskt vara i någon Europa League-final. Utan för att Rangers för bara tio år sedan var en klubb under förvaltning, utröstade ur skotska Premier League, därmed förvisade till den skotska fjärdedivisionen under formellt ny flagga.
Fem år senare var Rangers ändå tillbaka i Premier League, efter tre uppflyttningar på fyra år. Ytterligare fem år senare har Rangers alltså först vunnit den skotska ligan, överlägset och obesegrade, och därefter tagit sig till final i Europa League. Även om Rangers status i skotsk är så speciell att det bara vore larvigt att jämföra med om t ex Bournemouth hade vunnit Europa League förra säsongen, är det ändå en massiv bedrift.
Rangers har kanske ingen business att spela Europa League-final ikväll. Men ingen kan förneka att Rangers förtjänar att spela Europa League-final ikväll, i Sevilla, mot Eintracht Frankfurt.