Det blev alltså Tottenham som knep den där fjärde och sista Champions League-platsen, detta i en långdragen strid med framför allt Arsenal och i klart mindre utsträckning Man Utd. Detta fastän Arsenal har en handfull av världens bästa unga spelare, endast fem andra lag i Europa är taktiskt lika bra eller möjligen bättre än Arsenal, med många fler andra dumheter som vissa Arsenalfans hittat på under säsongen.
Andra med rödvita färger har valt att förklara Tottenhams Champions League-plats med att de har Harry Kane och Heung-Min Son, och att med två sådana spelare är det ju alls inget märkligt med att Tottenham går till Champions League, underförstått i och med att Arsenal saknar sådana spelare i offensiven. Lite märkligt då det från samma håll tidigare sagts sådant som att Tottenhams spelartrupp helt enkelt inte duger och så vidare.
Det mesta med där känns helt enkelt helt utfallsbaserat och i väldigt hög utsträckning agendastyrt. Vad man förmodligen skulle kunna säga är väl att både Tottenham och Arsenal, och för all del även Man Utd, naturligtvis har spelartrupper med kvalitet nog att ta sig till Champions League. Så att börja leta efter förklaringen till varför ett lag lyckas och andra lag misslyckas just där leder kanske inte väldigt långt.
Vill man spetsa till det en smula skulle man kanske kunna säga, eller åtminstone påstå, att enda anledningen att det blev en så långdragen strid om Champions League-platsen är att Tottenham velade med att anställa Antonio Conte redan i somras och istället halvt om halvt kastade bort första tredjedelen av säsongen med Nuno Espirito Santo. Om Conte hade varit manager från start hade Tottenham varit klara bland de fyra långt tidigare.
Som alltid med påståenden kan det ju vara så att det finns ett antal lägen mellan 0% och 100% i vilken grad de faktiskt stämmer. Men i det här specifika fallet skulle jag säga att det i alla fall ligger en bra bit över 50%. Dito måste man nog ändå säga med att Arsenal ändå har gjort vissa tydliga framsteg den här säsongen, och därmed var mer kapabla nu än vad de varit tidigare säsonger att verkligen ta fajten hela vägen.
Vad är det då som gör att Tottenham går till Champions League?
Bättre manager
Antonio Conte är en erkänd, etablerad och erfaren världsmanager. Tillräckligt så för att två tredjedelar av en säsong med honom som manager ska vara mer värt än hel säsong med Mikel Arteta, Ole-Gunnar Solskjaer eller Ralf Rangnick som manager.
Med Conte fick Tottenham ett helt nytt fokus och en helt ny drive. Harry Kane som innan dess hade sett rätt uppgiven ut fick plötsligt ny kraft. Möjligen även lite ny motivation efter en lång sommar.
Conte gjorde också Tottenham tuffare. Laget hade sina uppgångar och nedgångar men där t ex både Man Utd och Arsenal förlorade stort i båda sina bortamatcher mot Man City och Liverpool så tog Tottenham fyra poäng av sex möjliga.
Detta möjliggjordes av en kombination av den taktiska rigiditet och höga krav som Conte gett Tottenham genom sin personlighet och närvaro. Man Utd har saknat både och och Arteta kanske mer det ena än det andra.
Heung-Min Son
Riktigt så lätt som att säga att Tottenham går till Champions League för att de har den och den spelaren är det självfallet inte. Men det kan inte heller blundas för det stora jobb och jättevärde som Son har för Tottenham.
Son har självfallet varit en av Tottenhams bästa och viktigaste spelare med Conte som manager. Frågan är däremot om det inte varit ännu mer värdefullt för utfallet att det var Son som i mångt och mycket gjorde att Tottenham plockade poäng även innan Conte.
Om Son inte varit den spelare han är så hade Tottenham sumpat betydligt fler poäng under perioden med Nuno Espirito Santo som manager, och då hade förmodligen avståndet i poäng upp till fjärdeplatsen varit för stort för Tottenham att hämta in.
Erfarenheten
Alla känner så klart till uttrycket spursy. Det vill säga det där att Tottenham kommer att klanta till det om de bara får chansen till det. Den här gången var det väl däremot mer Arsenal som var spursy, och Tottenham som tog fram vinnarvanan.
Tottenham har i någon mening så att säga börjat vänja sig vid att ta sig till Champions League, generellt sett under de senaste fem-sex åren. Det är onekligen vad som skulle kunna anses vara Mauricio Pochettinos bidrag, fastän många hävdar att han aldrig lyckades med något.
Alltså är det kanske inte så väldigt märkligt att när säsongen går in i de avgörande matcherna så är det Tottenham som håller sig kalla, kliniska och plockar hem poängen, samtidigt som t ex Arsenal börjar fumla, snubbla och fatta väldigt dåliga beslut.
Tottenham har varit här förut som det brukar heta, Arsenal har inte varit det. Och då pratar vi naturligtvis om lagen i relativ nutid, det vill säga de senaste fem-sex åren. Något annat är heller inte särskilt relevant.
Rub of the green
Nu ska självfallet inte den här förklaringen överbetonas, många gånger är det ju dessutom så att bra lag skapar sin egen tur. Men man ska heller inte blunda för att både en och annan marginal gick Tottenhams väg i slutet av säsongen.
Spelschemat?
Gary Neville gjorde ju en liten grej av att Arsenal förlorade på att de fick bortamatchen mot Tottenham flyttad från januari tror jag det var tills nu i slutet av säsongen. Att detta kostade Arsenal i båda matcherna mot Tottenham och mot Newcastle.
Det där påståendet väckte naturligtvis omedelbart motstånd och ivriga protester. Det gjordes både den ena och andra poängen om hur poäng tappats tidigare, hur andra lag tappat poäng, antalet dagar mellan matcherna i andra lägen och så vidare.
Lite missar man därmed den egentliga poängen. Egentligen är det inte så mycket en fråga om hur spelschemat i sig påverkar resultaten i de där matcherna, utan hur matcherna i sig förändrades på grund av ett annat spelschema.
Tottenham går nu in till sin hemmamatch mot Arsenal med den absoluta vetskapen att de måste vinna för att kunna ta sig till Champions League. Matchen får därmed en cupkaraktär som den inte haft på samma sätt i t ex januari.
Kanske hade detta påverkat, kanske inte, det enda vi vet är att vi inte riktigt kan veta.
Om sedan Arsenal hade fått spela mot Newcastle utan att ha en tung förlust mot just Tottenham i ryggen några dagar tidigare, hade detta varit bättre för deras skallar i den matchen?
Sedan finns det helt säkert något slags intresse för vissa att försöka skapa något slags synden straffar sig själv-narrativ gällande det där att Arsenal myglade med Covidreglerna och fick matchen mot Tottenham uppskjuten.
Man ska alltså inte göra för stor sak av det, men heller inte kategoriskt strunta i den.