Om vi ska prata den engelska fotbollens mest framgångsrika manager de senaste cirka fem åren så är det ett samtal som måste innehålla Emma Hayes, manager för Chelseas makalöst framgångsrika damlag. Om vi tittar enbart till antalet vunna titlar under den här perioden är det förmodligen bara Pep Guardiola som kan jämföras med Hayes eller möjligen sägas överträffa Hayes.
Bara under de senaste veckorna har Emma Hayes firat en Double med Chelsea, som alltså vann både Super League och FA-cupen. Då var detta ändå en i det avseendet mer blygsam säsong än förra säsongen då Chelsea vann en inhemsk Treble och dessutom spelade sig hela vägen till Champions League-finalen. Hayes har vunnit ligan med Chelsea fyra av de fem senaste åren och därtill vunnit ytterligare ett antal cuptitlar.
Alltså är det kanske inte att undra på att det då och då, här och där, från lite olika håll har börjat frågas om inte Emma Hayes borde vara redo eller aktuell att faktiskt ta över som manager för ett herrlag. Exempelvis gick det rätt tunga rykten om att detta skulle vara på väg att hända när AFC Wimbledon för något eller några år sedan plötsligt befann sig utan manager och på jakt efter en ny manager.
Emma Hayes tog för all del död på de ryktena rätt snabbt och brutalt. AFC Wimbledon befann sig i botten av League One vid den tidpunkten och Hayes frågade sig själv och sin omgivning tämligen retoriskt varför hon skulle vilja vara manager för ett lag i botten av League One när hon nu var manager för ett lag med idel världsstjärnor, landslagsspelare, ligavinnare och Champions League-spelare.
Här finns emellertid en annan fråga, som hon själv antyder utan att därför säga rent ut klokt nog, nämligen om det faktiskt är sexistiskt att tycka att Emma Hayes borde coacha herrfotboll.
JA, vore helt säkert svaret om det bygger på någon slags föreställning att herrfotboll vore per automatik överordnad damfotbollen. Att det med andra ord skulle vara ett steg uppåt och framåt i karriären för Emma Hayes att lämna Englands överlägset bästa damlag de senaste fem åren för att bli manager för exempelvis AFC Wimbledon, ett bottenlag i League One, numera ett lag i League Two. Då är det sexistiskt!
JA, vore garanterat svaret om det bygger på attityden att damfotboll är värdelös eller åtminstone inte har alls samma värde som herrfotbollen. De som tycker just detta, och vi vet ju tyvärr att det är många som tänker på det här sättet, skulle så klart aldrig ens få för sig att säga herrfotbollen, utan för dem är det ju bara fotbollen. Damfotbollen är så att säga inte riktig fotboll för dem.
Företrädare och förespråkare för damfotbollen har betonat andra mer institutionella perspektiv på frågan. De påpekar att damfotbollen är under utveckling och därför mår bra av att behålla sina ledande gestalter som kanske framför allt Emma Hayes, inte tappa eller riskera att tappa dem till herrfotbollen. Huruvida ett annat mer eller mindre reflekterat synsätt på detta är att se som sexism är kanske inte helt glasklart.
Visst är det en klurig fråga, och det är kanske viktigt att poängtera att t ex sexism inte nödvändigtvis måste vara något slags medvetet ställningstagande. Många gånger handlar det om för givet tagna föreställningar vi inte ens tänker på att vi bär omkring på i bagaget. Vilket gör problemet så svårt att ens prata om och än mindre faktiskt försöka förändra. Folk känner sig väldigt lätt anklagade och blir defensiva.
Jag ska själv villigt medge att jag var en av dem som tyckte det faktiskt lät rätt spännande när Emma Hayes ryktades som AFC Wimbledons nästa manager. Liksom att jag kort därefter kände mig rätt förlägen när Emma Hayes avrättade just den idén tämligen klart och koncist, samt när både en och annan påpekade det lätt orimliga i att se AFC Wimbledon som ett logiskt steg uppåt i karriären för Hayes.
Ändå skulle jag vilja hävda att det faktiskt är fullt möjligt att tycka att Emma Hayes borde bli manager i AFC Wimbledon, eller manager för något herrlag egentligen vilket som helst i den engelska fotbollen, utan att det därför behöver vara sexism. Detta just för att en stor del av den väldigt framträdande sexismen inom fotbollen bygger på tänkesättet att så att säga hålla fotbollen och damerna åtskilda. Separate but equal helt enkelt.
Därför hade det funnits ett enormt representationsvärde i att se Emma Hayes, eller vilken som helst kvinnlig manager, ta över ett engelskt herrlag. Det hade blurrat gränserna, utmanat föreställningarna och kittlat fantasin, det hade tagit oss ett steg närmare att radera den där osynliga åtskillnaden mellan fotboll och damfotboll som så många klamrar sig fast vid för att hävda det enas större värde över det andra.
Det är självfallet inte Emma Hayes skyldighet att axla det ansvaret, och göra något som helst annat än det hon själv vill, tycker är roligast, viktigast, mest givande och vad hon är mest intresserad av att göra. Men det går att vara en varm och genuin förespråkare för den engelska damfotbollen, och damfotbollen i stort, och just därför gärna se Emma Hayes ta klivet in i herrfotbollen. Det måste inte vara sexism.
Någon form av sexism är det emellertid när det både här och där i några av de vanligaste grabbiga fotbollspoddarna sägs saker som att det inte är några mästerskap den här sommaren. Håll ögonen på EM under större delen av juli!