Den senaste planinvasionen var på Etihad när Man City under dramatiska former vann ligatiteln igen. Människor flödade in på planen och det var väl ungefär som väntat kan man tycka. Vad som var mindre väntat, och ärligt talat rätt svårt att förklara, var att ett antal av dessa invaderande personer väljer att attackera Robin Olsen, Aston Villas målvakt på ett tämligen obehagligt sätt.
Kanske kom det värsta exemplet på detta några dagar tidigare på City Ground där Nottingham Forest under minst lika dramatiska omständigheter vann sin playoff-semifinal mot Sheffield United. Ett ljushuvud tar där sats en längre sträcka innan han utan förvarning skallar Billy Sharp, som ådrar sig skador. En av flera incidenter samma kväll. Ljushuvudet ifråga drar på sig några månaders fängelsestraff.
Svåra att glömma bort är även scenerna på Goodison Park sedan Everton under vad som bara kan beskrivas som dramatiska omständigheter även där säkrar nytt Premier League-kontrakt mot Crystal Palace. En Evertonsupporter agerar hotfullt och kränkande mot Patrick Vieira, som fullt mänskligt reagerar och replikerar. Det var naturligtvis inte mer än vad supportern ifråga förtjänade.
Något tidigare hade Port Vale vunnit en League Two-semifinal mot Swindon Town på straffar och därefter invaderat planen på Vale Park. Swindons spelare och ledare omringades, häcklades och hånades. Just den gången blev det aldrig några fysiska angrepp, men det var naturligtvis ändå en otrevlig, aggressiv och hotfull situation för Swindon, som självfallet inte borde behöva inträffa.
Planinvasioner är emellertid inte det enda uttrycket för en engelsk supporterkultur som i någon mening håller på att förändras. Det har blivit ett allt vanligare fenomen med rökfacklor t ex, både på läktarna och inslängda på planen. Knappast något som borde behöva oroa särskilt mycket, men det är ändå intressant att se något börja hända som knappt alls hände förut.
Av fullt förståeliga skäl är det nu flera spelare och kanske framför allt managers som uttryckt både oro och kritik gällande detta. Naturligtvis eftersom det är dem eller deras spelare som attackerats eller riskerar attackeras kan tänkas. De påpekar helt korrekt att fotbollsplanen är deras arbetsplats och att det inte på något sätt kan vara okej att de ska behöva känna sig hotade och otrygga där.
Hur ska man då välja att förhålla sig till sådana här planinvasioner? Det kanske första man bör betänka gällande detta är att planinvasioner som sagt inte är något nytt fenomen, samt att de till minst 99% handlar om helt genuin glädje. Det borde inte i sig vara något man vill få bort från fotbollen. Men naturligtvis, med tiotusentals supportrar som springer in på planen kommer det alltid kunna finnas ett och annat praktarsle bland dem.
Vissa metoder att förhindra planinvasioner finns så klart. Det är brottsligt att invadera planen i engelsk fotboll, de som gör det bryter alltså mot brittisk lag. Men det kommer så klart vara rätt tandlöst om inte samhället är berett att lagföra tiotusentals människor vid varje givet tillfälle. Ett annat beprövat motmedel är naturligtvis olika former av stängsel för att hindra supportrarna att komma in på planen.
Men här börjar vi onekligen komma in på historiskt obehagliga tankegångar. Stängsel har använts förut på engelska arenor för att stävja problem på läktarna och supportrar som bråkar, men med obehagliga och katastrofala konsekvenser. Dessa stängsel resulterade i flera olyckor och tillbud, och ibland rena katastrofer där den mest kända självfallet är Hillsborough 1989.
Engelsk fotboll, och det speglar kanske det engelska samhället i stort, har haft en tendens att överreagera på den här typen av problem. Huliganproblematiken under 1970- och 80-talen hanterades med stängsel, som resulterade i läktarkatastrofer. Läktarkatastroferna i sin tur ledde till att ståplatsläktarna togs bort och hela samhällsskikt började stratifieras bort från de engelska fotbollsarenorna. Överreaktioner får allvarliga konsekvenser!
Alltså är det viktigt att just inte överreagera gällande dessa planinvasioner! Det är inget stort, allvarligt och systematiskt problem som måste hanteras. Kontrollera fenomenet så mycket som möjligt, samarbeta med supporterorganisationer att utbilda och uppfostra sina medlemmar, öka säkerheten runt de som kan vara föremål för hot, och lagför hårt de enskilda praktarslsen som ändå inte förmår hålla sig inom gränsen.
Vad vi ser är ett problem inom fotbollen, men det är inte därför ett rent fotbollsproblem, utan snarare ett samhällsproblem. Det där brukar ju vara en vanlig undanflykt varje gång fotbollen har sådana här problem, men i det här fallet är det nog helt korrekt. Siffror visar att polisfallen runt engelska fotbollsmatcher har ökat med 47% sedan publiken kommit tillbaka till de engelska fotbollsarenorna efter pandemin.
Här finns uppenbart en uppdämd frustration och ilska som bland mycket annat tar sig detta uttryck. Och om man undrar hur det kan komma sig att vissa ljushuvuden inte förmår att hålla sig till samma regler som alla andra så blir det svårt att inte se den nästan direkta kopplingen till brittiska politiker på allra högsta nivå som ljuger, fuskar och bryter mot både regler och lagar utan några som helst följder eller konsekvenser.
När samhällets makthavare beter sig på det där sättet blir det självfallet ett tämligen tufft pedagogiskt problem att berätta för vanligt folk varför det är viktigt att följa regler. Vad man skulle kunna kalla för det sociala kontraktet devalveras, och det viktiga förtroendet mellan individer och institutioner som måste finnas för att ett samhälle ska fungera börjar ofrånkomligen urholkas. Och förtroendet ersätts istället av ilska.
Vad vi kanske också kan se med dessa planinvasioner, liksom med andra besläktade uttryck såsom rökfacklor, pyroteknik och så vidare, är att engelska supportrar i någon mening håller på att försöka ”ta tillbaka” fotbollen. En naturlig följd av de protester och demonstrationer vi sett det senaste året. En fotboll som i hög utsträckning ”togs ifrån” dem i samband med att det överreagerades för drygt 30 år sedan.
Detta måste ses som en i huvudsak positiv utveckling. Desto viktigare alltså att inte engelsk fotboll överreagerar ännu en gång, och låter enskilda incidenter leda till ännu en moralpanik som förstör för helheten.
:::
TRANSFERKOLLEN
Boubacar Kamara, Marseille till Aston Villa. Ung och dynamisk mittfältare som varit ordinarie och väldigt bra på Marseilles mittfält de senaste fyra säsongerna. Toppvärvning av Aston Villa som kommer att förstärka lagets mittfält generellt och gör dem till ett starkare lag. Betyg: Berömlig – (+++++)
Diego Carlos, Sevilla till Aston Villa. Att värva framstående mittbackar från La Liga till Premier League brukar inte alltid gå som man kanske hoppas, men med Carlos är det svårt att se hur Aston Villa skulle kunna göra ett bättre försök. Erfaren och rutinerad. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)
Brenden Aaronson, Red Bull Salzburg till Leeds. Aaronson är amerikan och från Red Bull Salzburg, Jesse Marsch är amerikan och från Red Bull Salzburg. Det är svårt att inte se den kopplingen som ett tungt skäl till värvningen, men det är en talangfull forward vilket Leeds behöver. Betyg: Väl godkänd – (+++)
Fabio Carvalho, Fulham till Liverpool. Talangfull anfallare som Liverpool gjorde klart med redan innan säsongen var slut. Kanske i yngsta och tunnaste laget för att redan nu kunna fylla exempelvis Sadio Manés skor, men har absolut potentialen att bli riktigt bra. Betyg: Godkänd – (++)
Julian Alvarez, River Plate till Man City. En värvning som kanske Liverpool borde ha gjort istället. Man City har värvat haussade sydamerikanska anfallare förut som kanske aldrig blev riktigt så bra som de inbillade sig att de skulle bli, men Alvarez känns verkligen som the real deal. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)
Erling Haaland, Dortmund till Man City. Den stora värvningen så här långt och kan nog mycket väl även visa sig bli sommarens stora värvning. Har diskuterats om Haaland verkligen passar in som anfallare i ett av Guardiolas lag, men det betraktar jag inte som någon särskilt seriös kritik. Betyg: Berömlig – (+++++)
Ivan Perisic, Inter till Tottenham. Många, kanske framför allt Arsenals supportrar, kan naturligtvis välja att fokusera på spelarens ålder, men vad Tottenham får är en mycket erfaren och etablerad och inte minst tvåfotad winger eller wingback som de senaste åren varit en av Serie A:s bästa spelare. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)