Att försöka se det positiva mitt i all pessimism, eller att försöka se ljuspunkterna i ett annars kompakt mörker, ligger för all del i den mänskliga naturen på något sätt, och är kanske att betrakta som en i grunden positiv egenskap. På något sätt är det säkert även en psykologisk försvarsmekanism, alltså är det kanske inte så konstigt att vi nu här och där hör sägas att det är bättre med Europa League för Arsenal än Champions League.
Den spontana misstanken är naturligtvis att detta är föga mer än enbart ett försök att sminka en gris, att försöka framställa ett misslyckande som något än just vad det ändå är, alltså ett misslyckande. Definitivt kan man ju lätt konstatera att under säsongen, när det ofta såg ut som om Arsenal ändå skulle kunna ta sig till Champions League, så var det liksom inga som precis pratade om detta som något dåligt eller icke önskvärt.
Ligger det ändå något i detta påstående eller tänkesätt? Oavsett varför någon säger detta så utesluter ju inte det att det ändå finns någon slags klokhet i det. Vad man därför bör fråga sig är vilka skälen eller argumenten är bakom detta påstående, det vill säga varför menar man egentligen att det är bättre för Arsenal åtminstone i detta läge att spela Europa League än att spela i Champions League?
Huvudsakligen verkar argumentet gå ut på att Arsenals många unga och väldigt lovande spelare skulle må mycket bättre av att få växa till sig en säsong i Europa League, innan de utsätts för hetluften i Champions League. Detta är alltså ett argument som går ut på att det är bättre för Arsenals långsiktiga utveckling att spela i Europa League än det är att redan nu börja spela i Champions League.
Detta känns emellertid minst sagt rätt tramsigt. Spelare som Gabriel Martinelli, Bukayo Saka, Emile Smith-Rowe med flera har för det första redan prövats i Europa League förut, för det andra spelar de regelbundet i Premier League så idén att de på något vis inte vore redo för Champions League är närmast lite skrattretande. Bäst för deras utveckling vore dessutom självfallet att nu få börja spela i Champions League.
Det finns något närmast orimligt inkonsekvent i hela resonemanget. För all del är det kanske inte exakt samma människor som säger detta, men det kommer ändå från samma kollektiv av supportrar, nämligen där det på samma gång sägs att Arsenal har världens bästa unga spelare och att dessa unga spelare ändå inte vore riktigt redo att spela i Champions League. Försök få ihop det den som kan!
Trots allt pratar vi om spelare runt 20-årsåldern eller strax däröver, det är inte precis några fjuniga 16- eller 17-åringar vi pratar om. Det handlar i några fall om spelare som spelat EM-finaler och dylikt, men dessa spelare skulle alltså inte vara redo att spela i Champions League? Om dessa spelare ska vara bra nog att få Arsenal att konkurrera om ligatitlar igen så är det nog bäst att inte curla dem.
Ett besläktat argument verkar mer gå ut på att Europa League kan Arsenal mer eller mindre tanka, det vill säga spela spelare som antingen är väldigt unga eller spelare som annars inte vore aktuella för startelvan i ligaspelet. Ett rätt märkligt sätt att tänka, jag förmodar att det bygger på idén att Arsenal vinner i ligan på att slippa behöva bekymra sig om europeiskt cupspel.
Samtidigt är det ju något Arsenal måste lära sig, att hantera och balansera både ligaspel och europeiskt cupspel. Enda sättet att lära sig det är att göra det, inte undvika det. Och dessutom är det ingen realistisk tanke. Skulle Arsenal börja gå till slutspel i Europa League kommer de behöva börja spela sina bästa spelare ändå, och där pratar vi alltså om mer eller mindre hela vårsäsongen, alltså när ligasäsongen ska avgöras.
Man måste även hålla i åtanke vad Arsenal faktiskt missar med att inte kvalificera sig till Champions League. Att värva spelare blir svårare, åtminstone när det gäller de spelare de verkligen vill ha som kan tänkas verkligen förstärka laget. Arsenal har tydligt kopplats till spelare som Gabriel Jesus, Youri Tielemans och Darwin Nunez. Bra värvningar alla tre, men alla dessa tre vill nog spela Champions League-fotboll.
Självfallet går det att värva spelare för en klubb som Arsenal även utan att kunna erbjuda Champions League-spel. Men det blir svårare, och man hamnar längre i hackordningen och blir mer beroende av att just nu mer framgångsrika klubbar inte nosar runt samma spelare som sig själva. Det krävs helt enkelt större skicklighet i scouting av spelare och att välja rätt spelare att lägga både tid och pengar på att försöka värva.
Vad det möjligen talas mer tyst om är att brist på Champions League-spel kan göra det svårare att behålla lagets nuvarande spelare. Samtidigt som det från vissa håll pratas om att det t ex är bättre för en spelare som Bukayo Saka att spela i Europa League, så kan det nog för honom själv börja kännas lockande att åtminstone börja lyssna till erbjudanden från klubbar som faktiskt spelar i Champions League.
En annan typ av argument är att Europa League inte direkt påverkar Arsenals transferpolicy, att det gör det möjligt för dem att fortsätta jobba långsiktigt och inte riskera att ramla ned i ett mer kortsiktigt tänkande. Ett förståeligt sätt att se på saken, samtidigt som Arsenal så klart hade kunnat fortsätta vara smarta även om de spelare i Champions League. Det är så att säga helt upp till dem själva.
Dessutom skulle det vara precis lika möjligt att vända på det argumentet, och säga att det förmodligen finns större incitament för Arsenal att börja försöka värva ”quick fixes” ju längre de faktiskt är borta från Champions League. Därmed inte sagt att detta kommer hända, de har kanske lite för dåliga erfarenheter av just detta i närtid, men det är ju inte mindre troligt än att de skulle tappa omdömet av att ta sig till Champions League.
Är det alltså någon form av förklädd välsignelse för Arsenal att få spela i Europa League istället för i Champions League? Nej, det kan man inte gärna påstå. Det var ett framsteg att ändå komma så nära att få spela i Champions League. Men det var också ett misslyckande att inte ta sig till Champions League. Någon anledning att hänga sig själva över detta misslyckande finns inte, men inte heller att försöka förneka det.
Därefter är det naturligtvis bara att försöka göra det bästa av situationen. Och det bästa av situationen att behöva spela i Europa League är naturligtvis att spela för att vinna Europa League.