Vilket i alla fall spontant och intuitivt känns som en hyfsad rättvis fördelning. Trots allt har Bielsa varit Leeds manager de senaste dryga tre och ett halvt åren, och icke att förglömma närmare tre fjärdedelar av den här säsongen. Att friskriva honom vore knappast hjälpsamt. Samtidigt går det inte heller att förneka Marschs omfattande ansvar även under dennes tämligen korta tid som Leeds manager.
Svårigheterna gällande detta med Marcelo Bielsas ansvar ligger som vanligt i detta att kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Att säga att det nu hade varit Bielsas ansvar om Leeds åkte ur Premier League riskerar därmed uppfattas som att man säger att Bielsa har varit misslyckad som Leeds manager, eller att man förminskar eller avfärdar helheten baserat enbart på hur det hela så att säga i så fall slutade.
Marcelo Bielsa tog Leeds tillbaka till Premier League. Jag har förut sagt att det nog måste räknas som Bielsas förmodligen främsta och största gärning som manager, och det finns ingen anledning att ändra på det omdömet. Men i denna gärning hittar vi även ett och annat frö till varför Leeds var så nära att åka ur Premier League igen, och det gäller att betrakta dessa frön nyktert om man vill förstå varför det blev på det sättet.
Så varför var alltså Leeds så nära att åka ur Premier League?
Lagets stagnation
En aspekt som hyllats med Marcelo Bielsas arbete med Leeds är att han tog ett lag till stor del bestående av normala spelare i EFL Championship och höjde dem, fick dem att spela seriens bästa fotboll och därefter spela bra även i Premier League.
Bielsa har alltid varit en coach som hellre utvecklar spelare än en manager som värvar spelare. Frågan är om det kanske inte togs lite för långt med Leeds, eller om det helt enkelt inte riktigt räcker till i en så pass tuff miljö som Premier League.
Visst, Leeds värvade spelare, men det var inte särskilt många, och flera av de som värvades hade även svårt att göra något större avtryck. Det lag som Bielsa började med var drygt tre år senare i stort sett samma lag han slutade med.
Förnyelse har ofta ett egenvärde, det vill säga inte enbart ett värde i den utsträckning det leder till förbättring eller förstärkning. Förnyelse ger ny energi, nya idéer, ny konkurrens och ny motivation.
Alldeles oväntat borde det kanske heller inte ha kommit. Bielsa hade innan Leeds ett för all del något oförtjänt rykte om sig som en kortsiktig kom-och-gå-manager, men det är lätt att följa hans karriär och något som liknar ett treårsmönster.
Längre än tre år brukar Bielsa ha svårt att hålla kvaliteten i sitt lagbygge, vilket möjligen hänger ihop med att han ogärna byter ut spelare. Han jobbar hellre vidare med det han redan har. Beundransvärt men även begränsande.
Att detta var Leeds fjärde säsong med Marcelo Bielsa kanske egentligen inte behöver påpekas.
Olyckliga skador
Att börja prata om trötthet när det kommer till Bielsas lag i allmänhet och Bielsas Leeds i synnerhet är onekligen något som provocerar många. Möjligen för att de hört det så ofta och på ett alldeles för slentrianmässigt sätt.
Helt går det däremot inte att blunda för eller förneka. Jesse Marsch själv påpekade efter han tillträtt att lagets träningsmetoder inte var optimala sett till återhämtning och rehabilitering, spelarna var slitna och spelare som är slitna blir lättare skadade.
Och Leeds har haft det rätt tufft med skador den här säsongen. Det handlar inte enbart om mängden skador, utan om längden på dessa skador och om vilka spelare som också blev skadade. För det var ofta rätt viktiga spelare.
Patrick Bamford, Kalvin Phillips, Liam Cooper och Luke Ayling har alla varit borta under längre perioder av säsongen. Där hittar vi mer eller mindre hela ryggraden i det som har varit Bielsas Leeds.
Taktiskt softa
En faktor går sällan att isolera från övriga faktorer, men ett faktum under säsongen är att Leeds har varit alldeles för taktiskt softa, och då framför allt mot ligans topplag, de som brukar beskrivas som de sex stora.
Leeds har spelat tolv matcher mot dessa sex klubbar, har tagit noll poäng på dessa matcher och dessutom lyckats samla på sig målskillnaden 8 – 47. Det betyder 0,66 mål per match, och nästan fyra insläppta mål per match i snitt.
Jämförelsevis lyckades Burnley plocka sex poäng mot dessa sex klubbar, lyckats ta minst en poäng mot alla utom Liverpool och Man City, och dessutom endast vid ett enda tillfälle tagit stryk med mer än två mål.
Självfallet ligger det inte i budgeten att Leeds ska vinna eller ta poäng i just dessa matcher mot dessa klubbar, men det är ändå rätt märkligt att inte lyckas ta en enda poäng över en hel säsong.
Det är väldigt många poäng att så att säga bara kasta iväg, och det sätter ett väldigt högt tryck att behöva kompensera detta med poäng i alla andra matcher. Vilket självfallet är betydligt lättare sagt än gjort.
Helt bra för lagmoralen kan det ju inte heller ha varit för Leeds att så ofta och så regelbundet få stryk med så stora siffror. I snitt över tolv matcher lyckas Leeds alltså få stryk med 3,25 mål per match, sju gånger släpper de in fyra mål eller fler.
Det blev inte särskilt mycket bättre med Jesse Marsch, där tre raka förluster mot Man City, Arsenal och Chelsea förvärrade och försvårade deras läge i nedflyttningsstriden, men Bielsa basade för nio av dessa tolv matcher.
Föga förvånande fick Bielsa sparken i slutet av februari just efter en svit bestående av 2-4, 0-6 och 0-4 mot Man Utd, Liverpool och Tottenham, varav två på hemmaplan. Det gick helt enkelt inte längre.
Tveksamt managerbyte
Här är det naturligtvis väldigt lätt att vara efterklok. Jesse Marsch var inget dumt namn som ersättare till Marcelo Bielsa och det började kännas ofrånkomligt att behöva ersätta Bielsa om Leeds faktiskt ville hålla sig kvar i Premier League.
Men managerbytet var ändå tveksamt på flera olika sätt.
Vad hade hänt med Leeds om Marcelo Bielsa fått fortsätta säsongen ut? En omöjlig fråga att besvara med säkerhet, det fanns inga uppenbara tecken på att skulle ha varit fallet, men visst är det möjligt att han kunnat pressa fram bättre matcher i slutet av säsongen.
Var det kanske tvärtom så att managerbytet kom för sent, att det borde ha kommit tidigare under säsongen när tecknen började synas, eller kanske till och med inför säsongen? Hamnade Leeds med ett saktfärdigt beslut i någon slags tomgång?
Var Jesse Marsch rätt manager att ersätta Bielsa? Marsch hade en spännande och stark meritförteckning men verkar haft svårt att övertyga både spelare och supportrar, och har tyvärr levererat mer plattityder än substans under sina dryga två månader på jobbet.
Leeds var i rejäla besvär redan innan managerbytet, det var vad som orsakade managerbytet, men managerbytet eller kanske snarare tveksamheterna med managerbytet, oavsett varför, förvärrade mer än förbättrade besvären.
Därför kom Leeds så nära att åka ur Premier League igen, efter att ha ägnat 16 långa år åt att ta sig tillbaka. Nu höll sig Leeds kvar i Premier League ändå, minst lika mycket av ren tur som av skicklighet kan tyckas, men det är viktigt att av detta dra relevanta lärdomar.
Annars kommer Leeds befinna sig i samma situation igen nästa säsong, eller värre.