Pep Guardiola ägnade stora delar av slutet av säsongen åt att beklaga sig över hur engelsk press och media favoriserade Liverpool, bara skrev snällt om dem och bara skrev elakt om framför allt Man City. Guardiola har då tämligen medvetet valt att strunta i de många spaltkilometer av rena hyllningstexter som skrivits om Man City under hans år i klubben, men han har kanske rätt så tillvida att det skrivs väldigt snällt om Liverpool.
Stråltanter och foliehattar lider det liksom ingen brist på inom fotbollen, och inget ger dem ju mer råg i ryggen än när de så att säga får vatten på sin kvarn. Och nog kan man säga att kvarnen riskerar vara vattnad när man tittar på hur relativt olika Man Citys och Liverpools respektive anfallarvärvningar beskrivs, det vill säga Erling Haaland och Darwin Nunez.
Erling Haaland, allmänt ansedd som världens kanske mest spännande och skickliga anfallare, kostade Man City nominellt och avrundat cirka £60m i transfersumma. Det var för all del många som påpekade värvningens kaliber och storlek, men det har även varit märkligt många som försökt göra en sak av att Haaland inte alls är en anfallare som passar in i Pep Guardiolas sätt att spela fotboll.
Darwin Nunez, som kommit fram under säsongen som en av Europas mest spännande anfallare utanför de stora klubbarna, kostade Liverpool nominellt cirka £85m i transfersumma. Här har omdömet av värvningen varit i det närmaste universellt positivt, något större prat om transfersumman har inte förekommit, och absolut ingen har ens nämnt med ett ord att Nunez hittills bara spelat boll i Portugal.
Man kan tänka sig några möjliga förklaringar till denna diskrepans. Båda klubbarnas värvningshistorik exempelvis. Man City har strösslat pengar omkring sig under rätt många år med blandat facit, både hit och miss så att säga. Runt Liverpool finns å andra sidan, till stor del berättigat kanske, en uppfattning om att de värvar väldigt bra. Kanske är det alltså så att värvningarna bedöms och beskrivs utifrån klubbarnas track record.
En annan förklaring kan vara ett försök till taktiskt tänkande. Sant är att Haaland är en anfallare ägnad att attackera ytor i och runt straffområdet snarare än att ta emot och hålla i boll, vilket varit Guardiolas signum. Här går att se en möjlig mismatch om man så vill, men att därifrån säga att Haaland inte passar in i Man City är inte mer begåvat än de som t ex sa att Wayne Rooney och Carlos Tevez inte skulle kunna spela tillsammans.
Dessutom går det i så fall rimligtvis att säga samma sak om Darwin Nunez och hur han passar in i Liverpool. Även Nunez är en anfallare mer noterbar för sin förmåga att anfalla ytor och bollar i och runt straffområdet snarare än sin enastående bollkontroll. Även Liverpool är ett lag som i allt högre utsträckning baserat sitt spel på ett metodiskt bollinnehav. Ändå verkar ingen ha sett dessa problem med Nunez i Liverpool.
De som ändå har försvarat värvningen av Erling Haaland på taktiska grunder har först och främst gjort det utifrån utgångspunkten att Haaland kan anpassa sig, att lära sig spela i Pep Guardiolas Man City på lagets villkor. För all del en rätt sympatisk tankegång, jag är rätt avogt inställd till den här statiska synen på människor och på spelare, i vilken de bara är bra på en sak och aldrig kan lära sig något.
Men jag ser på den värvningen utifrån den omvända utgångspunkten. Snarare än att Haaland ska anpassa sig till Man City är nog tanken att Man City ska anpassa sig till Haaland. Eller mer korrekt uttryckt, Pep Guardiolas tanke är att utveckla Man City som lag med just Haalands mer direkta sätt att spela fotboll. Vilket i hög utsträckning, om man kan säga att detta Man City faktiskt saknar något, är vad Man City har saknat.
Det finns en tendens när det ska pratas om Pep Guardiola att prata som om han spelar samma fotboll idag som han gjorde för tolv år sedan med Barcelona. Det blir lätt så kanske när det är pepologer som pratar, då handlar det mer om att reproducera ideologi än att producera faktisk insikt. Men Guardiolas fotboll har utvecklats och förändrats under hans fjorton år som manager, förmodligen varför han fortsätter vara framgångsrik.
Pepologerna är minst sagt förtjusta i att berätta om den enorma påverkan som Guardiola har haft på spansk, på tysk och på engelsk fotboll, och naturligtvis har han varit en inspirerande kraft. Lika sant, förmodligen mer sant, är emellertid att Guardiolas fotboll i sin tur påverkats av den tyska fotbollen och därefter av den engelska fotbollen. Märkligt vore kanske annars. Guardiolas fotboll idag är inte samma som Guardiolas fotboll igår.
Just den taktiska aspekten med egentligen båda värvningarna, Man Citys köp av Erling Haaland och Liverpools köp av Darwin Nunez, har inte lyfts fram på samma sätt. Hur de i själva verket kan sägas representera en taktisk evolution, eller möjligen reaktion. Att hålla bollen är inte längre målet över alla andra, ett mer direkt angreppssätt tillämpas. Å andra sidan är det i den mer direkta riktningen Pep Guardiolas Man City hela tiden rört sig.
Värvningen av Erling Haaland är egentligen föga mer än den logiska och naturliga konklusionen (?) av den rörelseriktningen för Man City och för Pep Guardiola. Kanske är det sista steget för Man City för att kunna ta det sista steget även i den europeiska fotbollen. Jag är åtminstone övertygad om att Man Citys värvning av Haaland har potential att göra större skillnad än Liverpools värvning av Darwin Nunez.
Just den saken är inte alldeles lätt att föreställa sig om man läser om de båda värvningarna i engelsk press och media. Men det är hur som helst varför Haaland fick fem plus av mig samtidigt som Nunez bara eller ”bara” fick fyra plus.