Att det bubblar på West Hams läktare när det spelas fotboll är allmänt känt sedan många år tillbaka. Forever blowing bubbles och det där. Men West Ham är också en klubb det har bubblat i och bubblat runt under rätt många år. Även under dessa senare år när West Ham med David Moyes som manager ändå har börjat prestera betydligt bättre än vad de har gjort förut. Ett missnöje med eller misstro mot ägarna har alltid funnits där.
Delvis har detta haft att göra med West Hams resultat under dessa år, där en klubb som borde vara betydligt bättre än så alldeles för ofta har tvingats slåss på tabellens nedre halva och ibland till och med i nedflyttningsstriden. Delvis har detta kommit sig av flytten från klassiska Boleyn Ground till moderna London Stadium, en rätt bjärt kontrast, och en flytt som kanske inte gick riktigt så friktionsfritt som man kanske hade hoppats.
Lite får man kanske ändå säga att flytten och den nya arenan har överdrivits sett till sin betydelse. När West Ham gjorde succé under 2021-22 menade många, alldeles för många, att detta berodde på att West Ham vann på att spela sina hemmamatcher framför tomma läktare. Om säsongen därefter, den nyss avslutade säsongen, visade något så var det att arenan var en funktion av resultaten, betydligt mycket mer än tvärtom.
En annan slutsats som kunde dras av West Ham den gångna säsongen är att deras spelartrupp håller hög kvalitet, men är för tunn för att kunna konkurrera kraftfullt på fler fronter samtidigt. Laget tappade i ligan under slutet av säsongen, och möjligheten till Champions League gled dem ur händerna, samtidigt som West Ham krånglade sig hela vägen fram till semifinal i Europa League.
West Ham kvalificerade sig ändå till Europa Conference League, och kunde kanske anses ha förtjänat Europa League framför Man Utd, men kände kanske att de borde ha kunnat komma närmare Champions League som säsongen innan. West Ham tog sig till semifinal i Europa League, efter att ha besegrat både Sevilla och Lyon, men kan självfallet känna att semifinalen mot Eintracht Frankfurt var en match de inte hade behövt förlora.
Att det blev på det sättet måste delvis förklaras med en tunn spelartrupp. Det var i alla fall en faktor som bidrog. Att det blev på det sättet gör kanske också att det existerar ett större om inte missnöje så åtminstone en känsla av att något ändå gled West Ham ur händerna den här säsongen. Vilket har skapat ett desto större onus på West Ham att förstärka sina positioner inför nästa säsong.
Här måste man i så fall säga att West Ham förmodligen är rätt nöjda med att det hittills har varit oväntat tyst runt flera av lagets stjärnor. Kanske framför allt runt Declan Rice, en defensiv mittfältare i världsklass för närvarande. Möjligen eftersom West Ham har pratat om niosiffriga belopp varje gång frågan kommit på tal senaste månaderna. Men även Jarrod Bowen som nyss gjort sin landslagsdebut för England.
Sedan måste West Ham självfallet inte bara behålla spelare, utan även värva spelare, och där har West Ham precis gjort ett första positivt steg in på marknaden med köpet av Nayef Aguerd, marockanske mittbacken från Rennes. Den mittbacken köptes heller inte för några småsummor, och givet att det var en värvning som ryktades vara på väg att kapas av Newcastle så drogs kanske en och annan suck av lättnad.
(För all del misstänker jag att varenda värvning inom ett visst intervall den här sommaren kommer sägas vara på väg att kapas av Newcastle. Det betyder ju inte att så faktiskt är fallet, men det är bra storys som säkert gynnar någon.)
Kanske blir det där viktigt eftersom det spelar in i ett större mönster runt West Ham hittills den här sommaren. Flera av deras påstådda targets ryktas vara på gång till andra klubbar. Everton t ex sägs rycka i både Man Citys Oleksandr Zinchenko och i Watfords Emmanuel Dennis. Kanske är det heller ingen tillfällighet att både Newcastle och Everton råkar vara klubbar som i högsta grad utmanar West Hams plats i ligans hierarki.
Naturligtvis är det även här som klockorna börjar ringa för West Ham, för vad vill egentligen West Ham härifrån? Att ha slutat sexa respektive sjua de senaste säsongerna är positivt, definitivt bättre än vad egentligen någon trodde på förhand, men att behålla och bevara den positionen är tufft och blir allt tuffare. Ska West Ham lyckas med detta, kanske till och med förbättra sig ytterligare, måste investering följa ambitioner.
Just nu kan finnas skäl att fundera kring West Hams ambitioner. Vi vet att GSB, det vill säga West Hams ägare David Gold, David Sullivan och Karren Brady, är på gång att sälja klubben till den tjeckiske miljardären Daniel Kretinsky. Kretinsky äger redan 27% av West Ham och har en överenskommelse att köpa resten av klubben nästa år när en särskild skatteklausul upphör att gälla. Vilket möjligen placerar West Ham lite i limbo till dess.
West Hams kopplingar till Daniel Kretinsky är för all del ingen nyhet. Snarare är det kanske en förklaring till West Hams framgångar under senare år. Kretinsky är för all del delägare och president i Sparta Prag, men det känns som mer än en tillfällighet att några av Tjeckiens och Slavia Prags bästa spelare har landat i just West Ham, såsom Tomas Soucek och Vladimir Coufal.
Transitionen i West Hams ägande börjar märkas även på andra sätt. När Laurence Bassini t ex motiverar sitt tänkta uppköp av Birmingham City med att David Sullivan är en av hans finansiärer, och att utöver honom så ingår två övriga personer i ett tänkt team att ta över Birmingham City, så ger ju det en rätt specifik vink om att Sullivan ser sig om efter andra saker att göra än West Ham. Även om Bassini knappast är helt pålitlig.
Missnöjet och misstron mot West Hams ägare är kanske därför på väg att så att säga göra sig självt obsolet. Kanske är den mer specifika och därmed även mer relevanta frågan istället följande: Vad vill Daniel Kretinsky med West Ham? Att döma av de senaste årens framsteg och framgångar i West Ham känns svaret på den frågan betydligt mer uppmuntrande.
Det enda som enligt min subjektiva magkänsla känns offside i detta, och troligtvis ännu mer med Kretinsky snarare än med Gold, Sullivan och Brady som ägare, och utan att vilja förringa dennes insatser dessa två senaste år, är David Moyes som manager.
:::
TRANSFERKOLLEN
Armel Bella-Kotchap, Bochum till Southampton. Utan att på något sätt kännas som en särskilt spännande värvning så är det ändå med rätt god marginal Southamptons mest spännande värvning hittills den här sommaren. Ung men ändå erfaren mittback som ger Southampton en om inte mycket bättre så i alla fall något bredare defensiv. Betyg: Väl godkänd – (+++)