Oftast ställer jag mig rätt tveksam till den typen av historiskt grandiosa påståenden som många gånger doftar tungt av tröttsam självgodhet. Men ju mer jag sög på just den där karamellen desto mer kändes det som en rätt pricksäker observation. Varken Brasilien eller VM-fotbollen har egentligen varit sig riktig lik efter 1982.
Visst har Brasilien vunnit några VM-titlar därefter, men det har varit ett helt annat Brasilien, som vunnit med en fotboll som många i Brasilien har spottat på. VM-fotbollen generellt har blivit svagare men också mer och mer taktisk, alls inte så fri och eventuellt inspirerande som Brasilien trots allt var fram till och med 1982.
På lång sikt har detta knappast gynnat vare sig Brasilien eller sydamerikanska landslag i största allmänhet. Det är nu t ex 20 år sedan Brasilien eliminerade ett europeiskt landslag i ett VM-slutspel. Det vill säga ända sedan Ronaldo rullade in vinstmålet på Oliver Kahn i Yokohama. Därefter har Europa vunnit samtliga VM.
Det var som om Brasiliens traumatiska förlust mot Italien 1982 landade i slutsatsen att det helt enkelt inte längre gick att vinna med vacker fotboll. Att det var där man kom fram till att det var mer effektivt och framgångsrikt att spela taktiskt, försvara sig och utnyttja motståndarnas misstag.
Jag var precis lite för ung för VM 1982. Jag har vaga minnen av att det syntes på TV:n men det var 1986 i Mexiko som var mitt allra första fullt medvetna VM. Men jag har så klart sett mängder av bilder, filmer och dokumentärer från VM 1982. Och visst var det ett fantastiskt Brasilien att titta på.
Att detta Brasilien aldrig vann VM är en av fotbollens tragedier. Men vilka är egentligen de åtta bästa landslagen som aldrig vann VM?
(8) Skottland, 1978
I dessa dagar har det nästan blivit omöjligt att se Skottland ens spela ett VM, än mindre vinna ett VM. Men det var en tid när Skottland var mer eller mindre ständiga deltagare i VM, och detta med betydligt färre tillgängliga VM-platser.
Bäst var kanske Skottland just 1978. Utan att det var något uttryck för brittisk arrogans nämndes de som en av förhandsfavoriterna. Inte så konstigt med spelare som Souness, Dalglish, Buchan, Burns, Robertson, Rioch, Gemmill, Jordan, Johnston med flera.
Men 1-3 mot Peru i premiären gjorde att det inte räckte att vinna mot Holland i sista gruppmatchen.
(7) Brasilien, 1950
Det nationella trauma som uppstod när Brasilien förlorade semifinalen med 1-7 mot Tyskland för åtta år sedan var inte första gången Brasilien genomled ett sådant trauma. Frågan är om det gjorde saken bättre eller värre.
Hela Brasilien, om inte hela världen, hade i princip knycklat in sig på Maracana när Brasilien skulle spela VM-final mot Uruguay 1950. Alla förväntade sig triumf och seger, men ödet ville annorlunda.
Men kanske var det VM-finalen Brasilien behövde förlora för att vinna alla kommande VM-finaler.
(6) Sverige, 1958
Lite tramsigt kan det ju vara att prata om Sverige i dessa sammanhang, men givet att VM-turneringarna var betydligt mindre på den här tiden, och konkurrensen allmänt sett svagare, så var detta ändå en gyllene chans för Sverige att vinna VM.
Man ska inte heller blunda för att Sverige just här hade ett fenomenalt starkt lag, med spelare som var dominerande figurerar i världsfotbollen och i de allra största ligorna, inte minst i Italien.
1994 hade det varit en skräll om Sverige vann VM, det hade det inte varit här.
(5) Sovjet, 1962-66
När vi tänker Sovjet så tänker vi ishockey, åtminstone när vi pratar om de stora lagsporterna. Men Sovjet hade något rejält på gång även inom fotbollen, och då inte minst under 1960-talet då laget var en dominerande kraft.
Idrottsliga framgångar var en del i det kalla krigets ideologiska kamp, så det är ändå lite spännande att spekulera i hur annorlunda världsfotbollen hade kunnat se ut om Sovjet hade fått sitt break under 1960-talet och vunnit VM.
Kanske hade då fotbollen varit död i USA för all framtid.
(4) Frankrike 1982-86
Etsad i fotbollshistorien är självfallet Frankrikes semifinal mot Västtyskland 1982, en av de mer skandalösa matcherna i ett VM som bestod av fler skandalösa matcher än förmodligen något annat VM i historien.
Värre ändå var kanske semifinalförlusten mot Västtyskland 1986, där Frankrike mycket mer tydligt var det bättre laget, med Platini, Tigana, Fernandes, Giresse, Bossis, Stopyra m fl, men där det tyska spöket återigen gav sig till känna.
Hade Maradona vunnit VM om det varit Frankrike i finalen istället?
(3) Holland, 1974-78
Cruyff, Neeskens, Haan, Rep, Rensenbrink, namnen rullar av tungan på klassiska spelare i detta holländska landslag som representerade något nytt inom fotbollen med sin taktiska totalfotboll som den kallades.
Laget tog sig till två raka VM-finaler men lyckades förlora båda dessa finaler mot hemmanatiionen, först Västtyskland och sedan Argentina. Båda gångerna inte precis utan vad som skulle kunna kallas för rejäla tjuv- och rackarknep.
Hade man vunnit 1978 om Cruyff spelat?
(2) Ungern, 1954
Kommer nog alltid räknas både som en av de stora VM-tragedierna liksom en av de stora VM-skrällarna att Ungern inte vann VM 1954. Laget spelade en bländande fotboll, långt före sin tid, med mängder av legendariska spelare som Puskas, Kocsis, Hidegkuti m fl.
Laget gick fram som en slåttermasking genom VM-turneringen och skulle i finalen möta Västtyskland som man besegrat i gruppen med 8-3. Alla räknade med vinst, inte minst sedan Puskas och Czibor gett Ungern en mycket tidig 2-0-ledning.
Matchen slutade 2-3.
(1) Brasilien, 1982
Tar upp just detta lag i inledningen så klart, så det kanske inte förvånar särskilt mycket att det är just detta Brasilien som så att säga toppar listan. Vilket fantastiskt landslag, med sådana fantastiska profiler som spelade en fantastiskt rolig fotboll.
Det var nog med detta lag som den moderna brasseromantiken i Sveriges VM-medvetande fick fullt fäste. Än idag kan jag höra vuxna i övrigt kloka män mer eller mindre oreflekterat och helt utan goda skäl utse Brasilien till stora VM-favoriter.
Det var här det började!
:::
TRANSFERKOLLEN
Joe Rothwell, Blackburn Rovers till Bournemouth. Kreativ mittfältare som hittills visat framfötterna i Football League och i EFL Championship. Förstärker Bournemouths mittfält även om det är något svårt att se att Rothwell är spelaren som gör Bournemouth mer till ett Premier League-lag än ett lag i EFL Championship. Betyg: Godkänd – (++)
Simon Adingra, Nordsjaelland till Brighton. Brightons strategi att värva ungt och kontinentalt håller onekligen i sig. Adingra är en ivoriansk anfallare som trots ung ålder redan haft några bra år i den danska ligan. Som vanligt med Brightons värvningar känns detta som en framåtblickande värvning. Betyg: Godkänd – (++)
Taiwo Awoniyi, Union Berlin till Nottingham Forest. Forest slår sitt transferrekord för att värva denna nigerianske anfallare som gjort viss succé i Bundesliga, även om detta kanske inte säger jättemycket givet att det är 23 år sedan Forest senast spelade i Premier League. Höga förväntningar och förhoppningar. Betyg: Väl godkänd – (+++)