Ett av de tråkigare fenomenen med EFL Championship, och kanske Football League i största allmänhet, är att ligan har kommit att påverkas allt mer av vilken eller vilka klubbar som drabbas av poängavdrag en viss säsong på grund av finansiella besvär. Bara under de senaste åren har vi sett klubbar som QPR, Wigan, Reading, Birmingham City, Sheffield Wednesday och Derby County drabbas av antingen detta eller massiva böter. Flera av dem har blivit nedflyttade.
Vi pratade så klart om finansiella regelverk under lördagen och en ofrånkomlig konsekvens med att ha den typen av regelverk är naturligtvis att de faktiskt också kommer att behöva användas när klubbar så att säga bryter mot dem. Så även om det är ett tråkigt fenomen så är det förmodligen även nödvändigt. Men kanske blir effekten särskilt tydlig när nu EFL:s Profit & Sustainability-test är relativt nytt.
Bristol City är den klubb som kanske främst ligger i farozonen att bli den klubb som drabbas i EFL Championship under kommande säsong. Extra tråkigt kanske eftersom Bristol City under rätt många år varit en klubb som slagits lite ur underläge men också gjort det oväntat bra. Exempelvis genom flera rätt imponerande cup runs men även genom att faktiskt då och då nosa på playoff.
Men vad som har smakat för Bristol City har också kostat. När Bristol City alldeles nyss presenterade sina finansiella resultat för 2020-21 så var det mest uppseendeväckande fyndet förmodligen det att Bristol City har gått i förlust med £412,000 per vecka varje vecka under de senaste tio åren. Vilket blir en alldeles hiskelig summa pengar varje år, för att inte tala om över tio år.
Man skulle kunna fråga sig hur något sådant ens är möjligt, kanske särskilt för en klubb som har kommit underifrån, aldrig varit riktigt nära någon faktisk uppflyttning till Premier League och rimligtvis aldrig borde ha haft någon större åkomma av det finansiella incitamentet att spendera lite extra för att försöka ta sig till Premier League, vilket råkar vara den engelska fotbollens främsta motsvarighet till ett rent pyramidspel.
”Möjligt” är det hur som helst inte längre för Bristol City med EFL:s hyfsat nyss införda finansiella regler gällande klubbars resultat och vinst. Det har alltså varit som mest en tidsfråga innan den så kallade verkligheten har kommit ifatt Bristol City och regelverket hinner ifatt dem och biter dem i rumpan. Detta är även den slutsats som Richard Gould, Bristol Citys VD, alltmer verkar ha kommit fram till.
Allt Bristol City egentligen har kunnat göra på kort sikt är självfallet att försöka reducera kostnader. Vilket när det kommer till fotbollsklubbar, och då inte minst engelska klubbar i Football League, huvudsakligen betyder att sänka sina kostnader för spelare. Något som ofrånkomligen innebär att sälja spelare. Vilket kanske sätter ett nytt och annat ljus på beslutet att sparka Lee Johnson, Bristol Citys manager under stor del av dessa tio år.
Nigel Pearson, Bristol Citys nuvarande manager, verkar inte helt nöjd han heller. I ett minst sagt rätt spetsigt uttalande i våras sade han att ”vi har gjort framsteg på vissa områden men tyvärr gått bakåt på andra områden och klubben, inte laget, verkar ha svårt att veta vad den riktigt vill.” Detta som replik på kritik från Bristol Citys ordförande att laget borde prestera bättre än vad det då gjorde, med laget på sjuttonde plats.
Att en sjuttonde plats ses som rätt svagt kan man förstå givet att Bristol City normalt sett har fajtats uppe på tabellens övre halva de senate åren, och flera gånger kämpat om playoff-platser. Ändå måste man tänka sig att om Bristol City nästa säsong skulle sluta på en sjuttonde plats, i hyfsad säkerhet från nedflyttning, så vore det ett resultat Bristol City borde vara rätt nöjda med, och troligtvis även kommer vara rätt nöjda med.
Allt är inte doom and gloom för Bristol City. Ägaren Stephen Lansdown har omvandlat en av klubbens skulder motsvarande drygt £15m till eget kapital. I våras skrev Bristol City på ett nytt och rekordhögt sponsoravtal med e-handelsföretaget Huboo. Bristol Citys lönekostnader har sjunkit då dyra spelare som Jamie Paterson och Famara Diedhiou, och flera spelare förväntas lämna denna sommar.
Samtidigt kommer självfallet Bristol Citys intäkter öka i kommande årsredovisningar jämfört med denna i och med att intäkterna inte längre kommer vara dämpade av pandemins effekter. Omöjligt är det alltså inte att Bristol City till slut kommer lyckas få ordning på ekonomin. Men inget av detta gör naturligtvis i sig Bristol City bättre som fotbollslag. Tvärtom är risken att Bristol City försämras som fotbollslag.
Vilket rimligtvis måste vara rätt oroväckande för en klubb som förra säsongen slutade på sjuttonde plats, 18 poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Det kan låta som många poäng men som vi vet så krävs det inte stora förändringar för att få väldigt stora effekter på den typen av poängförsprång. När folk pratar om Bristol City inför kommande säsong så pratar väldigt många om dem som bland de fyra-fem främsta nedflyttningskandidaterna.
Huruvida Bristol City får eller undgår poängavdrag i EFL Championship kommande säsong kommer definitivt påverka det omdömet liksom dess utfall. Hur som helst är det ett rätt dåligt betyg för Bristol Citys strategi och ledning de senaste tio åren, vilken verkar vara att rätt omdömeslöst spendera mer pengar än vad klubben faktiskt har på sin spelartrupp för att därefter tvingas sälja spelare för att hålla sig flytande.
Tråkigt eller ej så är det ju precis den typen av mismanagement som finansiella regelverk likt EFL:s Profitability & Sustainability-test är tänkt att avstyra. Och i Bristol Citys fall handlar det inte heller om att göra det omöjligt för en klubb att ”investera” sig upp i Premier League. Om något handlar det kanske mer om att försvåra för klubbar som Bristol City att ”spendera” sig ned i League One.
Även om metoden för att göra det, med sanktioner och poängavdrag, ironiskt och paradoxalt nog kan leda till att Bristol City liksom andra klubbar ändå tvingas ned i League One. Men detta är ofrånkomligt i en övergångsperiod och med tiden kommer reglerna så att säga sätta sig. Bristol City kan självfallet sura över detta, men har i grund och botten bara sig själva att skylla.
Bristol City har gjort sig själva till ett prima exempel på varför den här typen av finansiella regelverk faktiskt behövs, och vad de har för värde. Regelverkens syfte är inte eller ska i alla fall inte vara att ”komma åt” storklubbar som PSG, Man City m fl, då är man fel ute med dem, utan att komma åt eller snarare ”hjälpa” klubbar som Bristol City. I den bästa av världar hade dessa regelverk inte behövts, utan klubbarna hade hjälpt sig själva.
Men varken vi eller Bristol City lever i den bästa av världar!
:::
TRANSFERKOLLEN
Dean Henderson, Man Utd till Nottingham Forest. Nottingham Forest blev inte uppflyttade tack vare Brice Samba riktigt lika mycket som trots Brice Samba. Med Henderson får Forest en målvakt som är etablerad och erfaren på den här nivån och förstärker rejält en position som var ett skäl till oro inför säsongen. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)
James Tarkowski, Burnley till Everton. En övergång som varit klar i praktiken en längre tid men där Everton väntade till efter den 1 juli på grund av bråket mellan klubbarna där Burnley tillsammans med Leeds menade att Everton myglat finansiellt. Bra värvning av Everton som förstärker en lagdel som länge varit en akilleshäl. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)