Man kan förstå att Newcastle och Newcastles supportrar just nu är väldigt glada och nöjda med Eddie Howe. Under Howes management lyftes Newcastle under säsongen som gick från en nittonde plats och hotande nedflyttning till elfte plats och en säker plats i Premier League. Newcastle började spela en betydligt bättre fotboll än förut och flera nya värvningar gör att Newcastle börjar se ut som ett mycket starkt lag.
Samtidigt är Newcastle en klubb som just nu mer än något annat motiveras av höga förhoppningar om framtiden. Enbart att hålla sig kvar i Premier League var en ambition som kännetecknade Mike Ashleys Newcastle. Med nya ägare och ny klubbledning är Newcastle en klubb som drivs av högre ambitioner än så. Newcastle vill upp mot toppen av tabellen, Newcastle vill ut i Europa, Newcastle vill vinna titlar.
Inte heller kan det råda någon större tvekan om att Newcastle även investerar för att kunna realisera dessa ambitioner. Vad detta sammantaget medför är en accelererande och allt högre press på Eddie Howe. En press som görs desto mer subtil av att kraven på honom och på Newcastle ändå känns rätt diffusa. Vad räknas egentligen som framgång för Newcastle och för Howe under kommande säsong?
Vi vet att Newcastle gått från nittonde plats till elfte plats i tabellen sedan Eddie Howe tagit över som manager. Uttryckt annorlunda men mer generellt har Newcastle gått från ett bottenlag till ett mittenlag. Vi vet däremot också att det är ett betydligt lättare steg att ta för alla klubbar än att ta nästa stora steg, nämligen att gå från att vara ett mittenlag till att vara ett topplag. Det steget kräver betydligt mycket mer.
Newcastles supportrar har väldigt höga förhoppningar på Newcastle. Det märker man lätt både när man hör dem prata om möjliga värvningar och om Newcastles möjliga ligaplacering den närmaste framtiden. Allt det där är fullt förståeligt och helt i sin ordning, även om det kanske inte i alla lägen är helt realistiskt. Osäkert är däremot hur omedelbara dessa förhoppningar är, alltså vad de tar för uttryck redan denna säsong.
Hittills har Newcastle inte haft några egentliga motgångar sedan klubben bytte ägare och sedan Eddie Howe tog över som manager. Utvecklingen har varit tämligen linjär i positiv riktning. I framgång brukar det mesta vara frid och fröjd. Missnöje brukar först dyka upp vid motgång. Med höga förhoppningar men med en allt tuffare terräng ökar självfallet även risken för motgångar.
Hur stort är då Newcastles och Newcastles supportrars tålamod med Eddie Howe vid eventuell motgång? Varken yttre eller inre omständigheter talar för att tålamodet kommer vara särskilt stort, snarare tvärtom. Formen och substansen för Newcastles ägarbyte uppmuntrar inte till tålamod utan mycket mer till otålighet, oavsett om vi pratar om Newcastles egna supportrar eller om press och media runt Newcastle.
Vilket betyder att om det börjar ”gå dåligt” för Newcastle, vilket inte behöver innebära något särskilt mycket mer allvarligt än att höga förhoppningar inte riktigt motsvaras i önskad utsträckning, så riskerar en mycket konkret fråga att snabbt ställas, nämligen om Eddie Howe verkligen räcker till som Newcastles manager?! Kanske ofrånkomligt då Howes tidigare erfarenhet begränsar sig till Bournemouth och en kort tid i Burnley.
Meriterna i Eddie Howes management i engelsk fotboll och i Premier League, hans förtroendekapital med andra ord, det som gjorde att han fick jobbet som Newcastles manager, består i att han under fem år höll Bournemouth kvar i Premier League och ovanför nedflyttningsstriden. Detta var under förra säsongen även Howes kortsiktiga uppdrag med Newcastle. Håll dem kvar i Premier League, bort från nedflyttning!
Mer än så har Eddie Howe i själva verket aldrig gjort som manager i Premier League, och för den delen heller aldrig haft som uppdrag. Något som för all del är imponerande nog med en klubb som Bournemouth. Men Howe har aldrig haft i uppdrag att etablera en klubb som en av ligans toppklubbar, och än mindre faktiskt gjort det. Detta är helt ny mark för Howe, faktiskt nyare mark för honom än det är för Newcastle.
Dessutom kommer det knappast lida brist på etablerade elitnamn som möjliga managers för Newcastle. Med Mauricio Pochettino precis släppt från PSG är detta ett namn som helt klart kommer sväva över Newcastle. Inte heller är det väl precis någon tillfällighet att José Mourinho under det senaste året valt att poängtera sin enligt honom koppling till klubben och speciella relation till Bobby Robson.
Vad är över huvud taget rimligt att begära av Newcastle och av Eddie Howe under kommande säsong? Det vill säga, vad är att betrakta som en realistisk definition av framgång för Newcastle?
Champions League är kanske en möjlighet, men det är definitivt ingen sannolikhet. Att Newcastle redan skulle komma ikapp Liverpool och Man City är helt och hållet orimligt, och även övriga topp sex-lag har ett stort försprång. Arsenal och Tottenham satsar båda på att vara bättre under kommande säsong, det är svårt att föreställa sig att Man Utd skulle kunna vara lika dåliga nästa säsong, och Chelsea har en stark stomme.
För all del, vilket vi ju såg förra säsongen, är dessa lag alls inte osårbara så Newcastle måste i alla fall se möjligheten att kunna utmana dem över en hel säsong. Mest realistiskt är däremot att Newcastle den här säsongen etablerar sig som bäst av resten, vilket i så fall skulle betyda en sjundeplats och med allra största sannolikhet europeiskt cupspel under kommande säsong. Detta vore ett rimligt steg framåt för Newcastle.
Vilka utmanar så att säga Newcastle underifrån gällande denna målsättning? West Ham är här det omedelbara och uppenbara svaret. Det vill säga klubben som slutade sjua den här säsongen och som befunnit sig på dessa placeringar de senaste åren. Samtidigt är det kanske inte helt troligt att West Ham lyckas behålla samma spelstyrka, särskilt som David Moyes idéer på transfermarknaden känns en smula begränsade.
Där finns definitivt andra klubbar som kan eller kommer göra anspråk på positionen, antingen redan nu eller på lite sikt. Aston Villa och Everton är två klubbar med exakt samma potential som t ex Newcastle, vars realisering mest är en fråga om organisation och management. Klubbar som Leicester, Wolves och möjligen även Leeds kan inte heller räknas bort. Andra utmanare är möjliga men mer långsökta.
Man kan alltså förstå om ett missnöje börjar uppstå med Eddie Howe. Med större förväntningar blir marginalerna mindre, och i Premier League finns knappt alls något utrymme för marginaler över huvud taget. Newcastles möjligheter är större än på väldigt länge. Men därmed är även möjligheterna till missnöje med managern större än på väldigt länge.
Vilket kanske låter huvudlöst, men det torde ju inte vara alldeles obekant för Newcastle.
:::
TRANSFERKOLLEN
Tyrell Malacia, Feyenoord till Man Utd. En av Eredivisies bättre vänsterbackar de senasten åren och det råder knappast någon tvekan om att detta kan bli en bra spelare för Man Utd. Samtidigt är det i så fall mer för framtiden och det var inte många som pratade om vänsterbacken som ett prioriterat område innan sommaren. Betyg: Godkänd – (++)