Raheem Sterling spåddes en lysande framtid när han exploderade på scenen i Liverpool under mitten av 2010-talet. Detta i synnerhet under den dramatiska säsongen 2013-14 då Liverpool kom så väldigt nära att ta sin första ligatitel under Premier League-eran. Då var Sterling en av de stora nyheterna, en spelare kanske med ungefär samma roll som Ryan Giggs hade i Man Utd i början av 1990-talet.
Något år senare var tonerna i Liverpool helt annorlunda gällande Sterling. Han ville då lämna Liverpool och såg till att trycka på för en flytt till Man City, som betalade cirka £50m för honom. På det viset gör man sig självfallet inte populär i Liverpool och det var rätt många som tvivlade på att Sterling skulle göra någon större succé i Man City. Man kan väl säga att de varken fick helt rätt eller helt fel.
Raheem Sterling har utvecklats till en etablerad världsspelare under sina sju år med Man City, sex av dessa med Pep Guardiola som manager. Sterling har även haft sju väldigt framgångsrika säsonger med Man City med fyra ligatitlar och mängder av cuptitlar. Och Sterling har definitivt inte varit bara en passagerare på denna resa. Det enda Sterling inte vunnit med Man City är Champions League.
Samtidigt har Sterling heller aldrig riktigt nått upp till fotbollens allra högsta stjärnstatus, det har funnits ett ganska uppenbart tak för hans utveckling. En väldigt skicklig spelare men inte en spelare man bygger ett mästarlag runt som sätter skräck i motståndarna. En viktig spelare för Man City men ändå inte en spelare på samma nivå som t ex Kevin De Bruyne, David Silva eller Sergio Aguero.
Om Raheem Sterling möjligen kunde jämföras som tonåring i Liverpool med Ryan Giggs i Man Utd vid motsvarande ålder och tidpunkt i karriären är det nog mer tveksamt om Sterling därefter med sin betydelse för Man City kan jämföras med Giggs i termer av hans betydelse för Man Utd under 1990-talet som helhet, vilket i mindre utsträckning kanske även gäller 2000-talet.
Vilket självfallet, precis på samma sätt som med Gabriel Jesus, är varför Man City säljer Sterling. Det gör inte Man City med en 27-årig anfallare om denne håller världsklass eller en för dem tillräckligt hög nivå. Man säljer Sterling för att även om han är en bra spelare så anses han inte längre bra nog för Man City. Vilket inte minst tar sig uttryck i att Sterling fått mindre speltid och allt mer svårt att hålla en plats i Man Citys startelva.
Man City säljer alltså Raheem Sterling till Chelsea, om nu inte något väldigt oväntat inträffar de här närmaste dagarna. Ett och annat kommer nog sägas om att det är en stor övergång av ett stort spelarnamn mellan två stora engelska klubbar, även om vad som sägs ovan gör det lite mindre explosivt. Mer intressant är kanske vad övergången betyder å ena sidan för Man City och å andra sidan för Chelsea.
Min något tillspetsade hypotes: Raheem Sterlings övergång från Man City till Chelsea ökar både Man Citys och Chelseas chanser att vinna Champions League!
Här måste man dock också hålla tungan rätt i mun. Självfallet gjorde inte Sterlings närvaro i Man City att deras chanser att vinna Champions League minskade. Men vad som visat sig vara en av Sterlings svagheter är en av anledningarna varför Man City inte lyckats vinna Champions League. Och Man Citys värvningar av Erling Haaland och Julian Alvarez visar att de medvetet valt att uppgradera sitt anfall.
Chelsea får samtidigt i Sterling en spelare som passar tämligen perfekt in i Thomas Tuchels spelsystem och som har all kvalitet och kapacitet att bli en mer effektiv spelare i den rollen än exempelvis Christian Pulisic eller Hakim Ziyech. I Man City var Sterling i någon mening alltid tvungen att anpassa sig efter lagets spelsystem. I Chelseas fotboll passar Sterling in mer naturligt utan något behov av anpassning.
Därför är detta en övergång som är bra för alla parter. För Man City som säljer en spelare för bra pengar som de inte längre har något stort behov av. För Chelsea som får en spelare som förbättrar dem och lagets titelchanser. Och för Raheem Sterling som får en ny utmaning i sin karriär, ett nytt sammanhang att utvecklas i och en möjlighet att ta ännu ett kliv framåt och uppåt som spelare på fotbollens världsscen.
Och som statementvärvning betraktat är det ju inte ett dåligt första inlägg i debatten av Chelseas nya ägare och arbetande ordförande Todd Boehly.
:::
Ska man åtalas för finansiellt mygel så ska man definitivt bli det i Schweiz.
:::
En hel del snack i Newcastleland just nu om att sluta ”topp åtta” den här säsongen. Vilket gör mig lite frågande om vafasen är topp åtta?!
Topp fyra är ju lätt att förstå, och även topp sex finns det ju någon form av poäng med. Även topp sju, givet att sjundeplatsen ändå med största sannolikhet betyder europeiskt cupspel.
Men topp åtta och en åttondeplats som innehåller just ingenting?
:::
TRANSFERKOLLEN
Clement Lenglet, Barcelona till Tottenham, lån. Ett väldigt gnällande om att spelaren aldrig riktigt platsat i Barcelona, men det fanns ett skäl att Barcelona värvade honom och inget säger att Lenglet inte växer i ett nytt sammanhang. Förstärker Tottenhams centrala backlinje och backlinjen generellt, vilket var ett behov som var tämligen uppenbart förra säsongen. Betyg: Väl godkänd – (+++)