Historien upprepar sig aldrig, människor upprepar sig alltid! – brukar det ibland sägas. Utifrån det perspektivet blir det lite intressant att lyssna på narrativet som just nu snurrar runt Arsenal att det är ett ungt lag som behöver några år på sig att utvecklas och som har ”framtiden för sig”. Eftersom detta naturligtvis inte är något nytt narrativ för Arsenal, utan ett narrativ som präglade dem under Arsene Wengers sista tio år som manager.
En annan vanlig uppfattning om Arsenal är som en klubb som inte spenderar, åtminstone inte i jämförelse med andra stora engelska klubbar. Det pratas i alla fall väldigt lite om just den saken. Vi minns kanske ”fella fella, net spend”-killen som påpekade detta. Vad skulle den killen säga om den nuvarande omständigheten att Arsenal är den europeiska klubb som har högst nettospenderande från och med sommaren 2020?!
Sådant är hur som helst läget för Arsenal sedan de denna sommar värvat först Fabio Vieira och sedan Gabriel Jesus. Dessutom verkar det ju onekligen som att det inte är slutspenderat för Arsenal den här sommaren därför utan man bjuder rätt stora pengar på fler spelare. Lägg därtill att Arsenal har en lönebudget som klart överstiger t ex Tottenhams och som inte ligger särskilt långt borta från t ex Liverpools.
Ännu en inte alltför ovanlig åsikt är att Mikel Arteta är en briljant ung manager. Något som kanske mer speglar förhoppningar och en fullt förståelig vilja att just Arteta ska lyckas, på samma sätt som med Frank Lampard i Chelsea och med Ole-Gunnar Solskjaer i Man Utd, mer än verkliga meriter. Det har tagits så långt som att påstå saker som att Arsenal är topp tre taktiskt i europeisk fotboll.
Arsenals prestationer under Mikel Arteta så här långt speglar inte riktigt den beskrivningen av verkligheten. Aresnal har slutat åtta två gånger med Arteta innan de den gångna säsongen slutade femma. Vilket inte precis är något våldsamt imponerande facit, särskilt inte för ett lag som alltså under exakt samma tidsperiod har nettospenderat mest av alla lag i Europa.
Det går att ha delade uppfattningar om förra säsongen. Å ena sidan är att sluta femma ett klart steg framåt från att sluta åtta, särskilt som man var väldigt nära en Champions League-plats, och på så sätt var säsongen ett rätt stort framsteg. Å andra sidan slutar Arsenal femma efter att ha tappat fart rejält i slutet av säsongen, vunnit endast sex av sina sista tolv matcher och alltså förlorat Champions League-platsen.
Faktum är hade det inte varit för Man Utds spektakulärt usla säsong som drog på sig det mesta av uppmärksamheten så hade det förmodligen pratats mycket mer om Arsenals kapitulation, och betydligt mer kritiska frågor hade förmodligen ställts om Arsenal och om Mikel Arteta. Nu hade både Arsenal och Arteta kanske lite tur att det till stor del fanns något ännu värre och definitivt roligare att prata om för press och media.
Konkurrensen ser dessutom ut att bli tuffare denna säsong. Det är svårt att föreställa sig att vare sig Tottenham eller Man Utd kommer ha riktigt lika tuffa och svaga säsonger som de hade förra säsongen. Newcastle är ett lag som de flesta nog tror kommer kunna bli rätt jobbiga. Lägg därtill att Arsenal till skillnad från förra säsongen den här säsongen inte kommer slippa ifrån det europeiska cupspelet och därför får ett tuffare spelschema.
Kraven ökar därmed på Mikel Arteta och på Arsenal!
Om nu Mikel Arteta är denna briljanta unga manager, och om nu Arsenal är en klubb som under flera år den europeiska klubb som investerat mest av alla i sin spelartrupp, så måste detta också börja märkas i resultat och tabellplaceringar. Att sluta åtta-åtta-femma duger då inte längre till och det är en minst sagt begränsad tid under vilken detta kan pratas bort med att det är ett ungt lag med ”framtiden för sig”.
Just den ”framtiden för sig”-formeln användes som en ursäkt under många år av Arsenal och av Arsene Wenger för att maskera dels lagets brist på titlar och framgångar samt dels och betydligt mer allvarligt klubbens konkurrensmässiga förfall. Ett av Mikel Artetas stora uppdrag har varit att rensa den kultur som detta ursäktande resulterade i. Då har Arteta sannerligen inte råd att börja upprepa samma ursäktande.
Mikel Arteta har hittills varit rätt skicklig på att på försvenskad engelska leverera löften för Arsenal. Vad Arteta måste göra nu är att få Arsenal att faktiskt börja leverera på dessa löften.
:::
TRANSFERKOLLEN
Joe Aribo, Rangers till Southampton. Aribo var en fyndig forward i Rangers resa till finalen i Europa League under den gångna säsongen, och det är kul att se Southampton värva något annat än akademispelare. Aribo kan utvecklas i Southampton men det är svårt att se honom förbättra Southampton i någon större utsträckning redan den här säsongen. Betyg: Godkänd – (++)
Aaron Hickey, Bologna till Brentford. Brentford är kända för kvaliteten i sin scouting men här är det inte svårt att se varför de blev entusiastiska. Väldigt lovande och ung skotsk vänsterback med landslagserfarenhet som efter flytten från Hearts hann med att etablera sig i Bologna i Serie A. En toppvärvning utifrån Brentfords förutsättningar och en värvning som gör dem bättre på kort och på lång sikt. Betyg: Berömlig – (+++++)