Har Leicester hälsan i behåll?

Hälsosamt kan emellertid betyda flera saker. Rodgers talar om någon form av sportslig hälsa för Leicester som lag. Andra tittar kanske mer på finansiell hälsa för Leicester som klubb, och där finns några oroande symptom. Leicesters totala löner är alldeles för höga i förhållande till klubbens intäkter, och Leicester beräknas redovisa en förlust närmare £100m för det kommande året.

Inget tyder på att Leicesters ägare har minskat sitt engagemang i klubben, men ekonomin resulterar ofrånkomligen i att Leicester har börjat få problem med Premier Leagues financial fair play-regler, vilket begränsar Leicesters handlingsutrymme och kort sagt innebär att innan det över huvud taget kan bli aktuellt för Leicester att köpa spelare så måste Leicester först sälja spelare.

Att sälja spelare är för all del något som Leicester har varit tämligen bra på under åren efter deras ligatitel för nu sex år sedan. N’golo Kanté, Danny Drinkwater, Riyad Mahrez och Harry Maguire är några spelare som sålts för stora pengar, och inte minst de £70m som Leicester plockade hem från Man Utd för Maguire gjorde nog mycket för att få deras bokföring att se bättre ut.

Men på senare år har Leicester inte längre sålt spelare i samma utsträckning eller för samma typ av summor. Ricardo Pereira, Wilfred Ndidi, James Maddison, Youri Tielemans med flera är spelare som hade kunnat betinga rätt stora summor för Leicester, men de har istället blivit kvar i klubben. Helt säkert till gagn för lagets sportsliga framgångar, men lika säkert till skada för klubbens finansiella hälsa.

Kanske är det lite i det ljuset man också får se det påstådda intresset dels från Arsenal och dels från Man Utd för Tielemans den här sommaren. I praktiken är det däremot ingen värvning som verkar särskilt långt framskriden eller som någon av dessa klubbar verkar ha någon större brådska med. Kanske ligger det i Leicesters och möjligen Tielemans intresse att försöka skynda på Arsenal genom att plantera något slags intresse från Man Utd.

Vad Leicester också har varit generellt bra på, och som förklarat deras framgångar de senaste tio åren, är att scouta och värva spelare. Men bidragandes till deras problem här och nu är inte minst att Leicester helt enkelt inte lyckades alls med sina värvningar framför allt förra sommaren. Spelare som Jannik Vestergaard, Boubakary Soumare och Ryan Bertrand har inte alls lyckats och är nu spelare Leicester försöker sälja.

Konsekvensen av detta misslyckande är i någon mening dubbel. Dels har Leicester inte lyckats med den förnyelse som var planerad redan förra sommaren, vilket ökat behovet ytterligare denna sommar. Dels är det fler spelare som ökat Leicesters lönekostnader utan att ge Leicester något riktigt värde tillbaka på planen. Leicester har gått från att i relativa termer överprestera utifrån sina resurser till att underprestera.

Vad vi möjligen också ser är de mer praktiska konsekvenserna för Leicester av att ha kommit så nära Champions League men missat på mållinjen. Under två säsonger hade Leicester i praktiken en säkrad Champions League-plats, men föll samman under slutet av säsongen och missade Champions League i slutomgången. Vilket var sportsligt tungt så klart, men att missa alla Champions League-miljoner finansiellt desto tyngre.

Hade i själva verket Leicesters hela situation nu sett annorlunda ut om de åtminstone en av dessa säsonger faktiskt hade lyckats knyta ihop säcken och ta sig till Champions League? Mycket talar kanske för det. Åtminstone hade Leicesters finansiella situation nu varit en helt annan. Kanske hade det också gett Leicester som lag den push som krävts för att lyfta sig ytterligare en nivå.

Allt måste dock inte vara bittert och bistert för Leicester. Man skulle kunna hävda att sluta åtta förra säsongen, liksom att gå till semifinal i Europa Conference League, under vad som ändå måste ses som en svag säsong för Leicester, dessutom en säsong som de långa stunder fick klara sig utan viktiga men skadade spelare som Wesley Fofana, Jamie Vardy, Jonny Evans, James Justin och Wilfred Ndidi ändå är ett slags styrkebesked.

Leicester behöver i själva verket kanske inte värva spelare. Om alla spelare är friska och hela så har Leicester i själva verket en väldigt stark startelva, även med toppmått mätt i Premier League. Men det förutsätter så klart att det som Brendan Rodgers alltså kallar för en hälsosam förändring är möjlig att åstadkomma utan att faktiskt köpa eller sälja spelare i någon större utsträckning.

Möjligen räcker det med att sälja t ex Youri Tielemans för en rejäl säck pengar.

:::

TRANSFERKOLLEN

Oleksandr Zinchenko, Man City till Arsenal. Visst kan detta visa sig vara en bra värvning för Arsenal, om Zinchenko växer med uppgiften att få en tyngre roll i ett annat lag. Hur många ligatitlar Zinchenko än vunnit med Man City, och Arsenals supportrar därmed underförstått inbillar sig att de kommer vinna, ändrar inte på att Zinchenko var den svagare länken i Man Citys defensiva kedja och att de har sina skäl att vilja ersätta honom med Brightons Marc Cucurella för typ £40-50m. Betyg: Väl godkänd – (+++)

Harry Toffolo, Huddersfield till Nottingham Forest. Forest fortsätter att förstärka sin backlinje, den här gången med Toffolo, en hyfsat framstående vänsterback från Huddersfield, som ju Forest besegrade i playoff-finalen för några månader sedan. Ingen direkt uppseendeväckande värvning precis, men ett Forest som kanske såg lite tunt ut i början av sommaren börjar kännas betydligt mer stabilt. Betyg: Väl godkänd – (+++)

Lewis O’Brien, Huddersfield till Nottingham Forest. Forest fortsätter att dra nytta av vinsten mot Huddersfield på Wembley liksom av Huddersfields situation för närvarande, där både spelare och manager lämnar klubben. O’Brien har varit en av Huddersfields bästa och viktigaste mittfältare under några år, och tillför bredd till Forest även om det inte är uppenbart att Forest blir väldigt mycket bättre med O’Brien i laget. Betyg: Godkänd – (++)