Vad har bland andra Darwin Nunez, Luis Diaz och Raphinha gemensamt? Alla tre spelar eller åtminstone har spelat i Premier League så klart, för Liverpool och för Leeds. Vad de däremot också har gemensamt är att innan de började spela för Liverpool och Leeds så var de spelare som West Ham hade ett öga på och var intresserade av att värva innan dessa spelare var aktuella för t ex Liverpool eller Leeds.
Andra spelare redan i Premier League som West Ham har uttryckt intresse av att värva inkluderar Kalvin Phillips och James Ward-Prowse. Phillips har nu som bekant istället gått till Man City och för närvarande är det inte mycket som tyder på att Ward-Prowse skulle vara på gång att lämna Southampton, i alla fall inte denna sommar. Även om detta självfallet hinner förändras innan transferfönstret stänger.
Arnaud Danjuma är en annan spelare som West Ham kopplats till under den här sommaren, men som verkar ha försvunnit ur tankarna. Villarreal forward, för inte så länge sedan i Bournemouth, gjorde viss succé i La Liga och i Champions League förra säsongen och hade kanske kunnat räknas som någon av en toppvärvning av West Ham. Men West Ham har svårt med den typen av toppvärvningar.
Kanske är det för all del inte så konstigt att spelare väljer att gå till Liverpool och till Man City innan de väljer att gå till West Ham. På så vis går det kanske inte att klandra West Ham för att ha missat att värva spelare som Nunez, Diaz eller Phillips. Samtidigt visste i alla fall inte Nunez eller Diaz om Liverpools intresse när West Ham väl var intresserade att värva dem, men de valde ändå att säga nej.
Men visst, de kan ha känt till att större och starkare klubbar åtminstone tittade på dem och kunde bli aktuella inom en inte avlägsen framtid. Riktigt samma ursäkter går inte riktigt att hitta med spelare som Raphinha, Danjuma eller Ward-Prowse. Om West Ham har förståeliga svårigheter att kunna konkurrera om värvningar med Liverpool och Man City så borde inte West Ham alls ha sådana problem med t ex Leeds eller Villarreal.
West Ham borde inte heller vara på något sätt ointressant som klubb för den här typen av spelare. West Ham är en engelsk storklubb med en stor arena som de senaste åren utmanat superklubbarna i toppen av tabellen, en klubb som under dessa år har kunnat erbjuda europeiskt cupspel, en klubb i London och i Premier League med all dess uppmärksamhet och en klubb som betalar med europeiska mått mätt höga löner.
Återstår gör då egentligen bara att West Ham agerar alltför saktfärdigt i att genomföra dessa värvningar, att de helt enkelt tvekar och drar ut på beslut och handling i alltför hög utsträckning. I så fall en saktfärdighet som är dyrbar för West Ham inte enbart sportsligt utan även ekonomiskt, givet att tex Leeds köpte Raphinha för £17m men alldeles nyss såldes spelaren för fyra gånger de pengarna.
Var befinner sig då West Hams flaskhals eller trånga sektion, var är det besluten så att säga stannar? Givet att West Ham ändå klart och tydligt identifierar dessa spelare som intressanta spelare ligger det nära till hands att tro att det från klubbens sida tas fram underlag och förslag på dessa spelare men att i första hand David Moyes ställer sig mer tveksam till dessa förslag.
Vilket självfallet kan vara ett väl så stort skäl varför spelare väljer bort West Ham, om signalerna de får från den som ska vara deras manager att han inte är helt såld på dem eller övertygad om deras möjliga bidrag. Det behöver inte ens handla om någon slags uttalad tveksamhet, bara en lägre grad av entusiasm än kanske väntat. Alla vill i någon mening vara älskade. West Ham genom Moyes visar möjligen inte riktig den kärleken.
Visst är detta spekulativt i hög utsträckning. Vi vet å andra sidan sedan förut, från hans egen mun, att Moyes normalt sett föredrar brittiska spelare. Tittar vi på hur West Ham ser ut just nu, i synnerhet offensivt, så passar dessutom den bilden väldigt väl in, där engelska spelare som Michail Antonio och Jarrod Bowen får dra ett tungt lass. Moyes tveksamhet till Danjuma som han uttryckte den var också lite åt det ”icke-brittiska” hållet.
Kanske är det så att Moyes helt enkelt förstår sig på brittiska spelare bättre, att han känner igen sig själv i dem i större utsträckning. Klassisk homosocialisering med andra ord, det behöver varken vara medvetet eller särskilt illasinnat. Det bara är som det är, en form av begränsning i vad man ser och hur man tänker. Man skulle kunna se det som en bristande fantasi.
Luis Diaz, Darwin Nunez med flera är inte brittiska spelare, de är inte ens i närheten av brittiska spelare som man t ex skulle kunna hävda att tyska, skandinaviska eller till och med centraleuropeiska spelare är. Jesse Lingard är däremot i högsta grad en brittisk spelare, och just därför är det kanske allt annat än förvånande att just Lingard verkar ha varit West Hams eller åtminstone Moyes främsta transfermål denna sommar.
Delvis går den saken att förstå. Lingard gjorde viss succé på lån i West Ham förrförra säsongen och därför ligger det kanske nära till hands att försöka sig på det redan prövade kortet igen. Lingard närmar sig däremot 30 år, har presterat högst tveksamt och haft mycket begränsad speltid de senaste åren, utöver att West Ham helt säkert inte är särskilt intresserade att betala honom de £180,000 i veckan han hade i Man Utd.
Vilket ironiskt nog har fått West Ham och Moyes att tappa Jesse Lingard till Nottingham Forest av alla klubbar. Vilket bara kan betyda att Forest är villiga att erbjuda Lingard betydligt högre lön än vad West Ham är villiga att göra. Exakt hur Forest tänker gällande detta är inte glasklart, men i det här specifika fallet kan man möjligen tänka att West Hams ”saktfärdighet” har varit till deras fördel, något beroende på vad man har för syn på Lingard.
West Ham söker dock fortfarande den offensiva värvningen som kan lyfta laget vidare till nästa nivå. Svårt att se att Jesse Lingard var den värvningen, och att detta är mer än ett uttryck för bristande fantasi från West Hams sida, eller möjligen mer precist från Moyes sida. Å andra sidan kan det ju vara min bristande fantasi som får mig att se det på det viset.
West Hams reaktion på att missa Jesse Lingard verkar hur som helst vara att ha börjat bjuda rätt stora pengar på Italiens och Sassuolos anfallare Gianluca Scamacca. Vilket spontant känns som en värvning av hög kaliber. Just nu är det en öppen fråga om den värvningen därför blir av eller till slut ramlar ned i samma kategori som Nunez, Diaz, Raphinha och Danjuma.
Scamacca är allra minst en spelare som åtminstone stimulerar fantasin när det kommer till West Ham.
:::
TRANSFERKOLLEN
Jesse Lingard, Man Utd till Nottingham Forest. Vad som var tänkt att bli David Moyes paradvärvning den här sommaren blir alltså istället Forests, sedan de väljer att spränga sin lönestruktur för att värva spelaren. Återstår att se klokheten i detta kanske, men det känns ändå som en kalkylerad gamble av Forest, och säkert en värvning de hoppas ska hålla dem kvar i Premier League och kanske till och med borta från nedflyttningsstriden. Betyg: Väl godkänd – (+++)