Norwich är inte längre "för bra" för Football League

Ett problem med uttrycket jojo-klubbar är att det innehåller eller åtminstone antyder något förutbestämt och därmed riskerar bli både fatalistiskt och självuppfyllande. Det är som om det inte vore någons fel eller ens ansvar att Norwich hela tiden åker ur Premier League till exempel, det är ju bara som det ska vara, Norwich är ju en jojo-klubb. Detta kan vara rätt bekvämt för en klubbledning så klart, men det är också förenklat.

Dåliga och ogenomtänkta beslut och en allmän oförmåga att lära sig av tidigare misstag plågade Norwich förra säsongen. Norwich investerade drygt £70m i spelartruppen inför säsongen så problemet var knappast brist på pengar eller en ovilja att investera, däremot visade det sig vara mer eller mindre bortkastade pengar eftersom egentligen ingen värvning tillförde något större värde till Norwich.

Angus Gunn, Milot Rashica, Flynn Clarke, Kenny Coker, Dimitris Giannoulis, Ben Gibson, Pierre Lees-Melou, Liam Gibbs, Josh Sargent, Christos Tzolis, Mathias Normann och Ozan Kabak är en lista över spelare som Norwich värvade inför förra säsongen och möjligen med något undantag är det spelare som nog knappt någon utanför de absolut närmast berörda ens hade en aning spelade i Premier League förra säsongen.

Majoriteten av värvningarna kom från klubbar längre ned i Football League, eller från euroeiska klubbar på b-nivån eller c-nivån. Med det materialet blir det naturligtvis svårt för vilken som helst klubb att klara sig kvar i Premier League. Man kan tycka det är rätt så indikativt när Norwichs klarast lysande spelare förra säsongen är två unga lån i form av Chelseas Billy Gilmour och Man Utds Brandon Williams.

Inte hjälper det heller att Norwich som klubb i mångt och mycket verkar vara nöjda med att vara en sådan här jojo-klubb, det vill säga nöjda med att studsa upp och även ner mellan divisionerna. Något som inte minst framgick när Stuart Webber, Norwichs director of football, mitt under säsongen gick ut i en intervju och menade att det var mer eller mindre helt enligt planen att Norwich skulle åka ur Premier League.

Visst kan man tycka det är lätt att förstå varför en klubbledning gärna formulerar läget så, det innebär ju att de knappt kan misslyckas, definitivt inte ta något större ansvar eller vidta några särskilda åtgärder för att Norwich blir nedflyttade. Men det fostrar så klart en kultur i Norwich som bara kan göra det ännu mer sannolikt att Norwich faktiskt hela tiden åker ur Premier League.

Majoriteten av Norwichs supportrar kan nog leva med den kanske ofrånkomliga risken att Norwich åker ur Premier League, liksom med att Norwich faktiskt åker ur Premier League, de är nog realistiska på det sättet. Svårare att acceptera är så klart vad som kan uppfattas som inte ens någon genuin ambition eller något allvarligt menat försök från klubbledningens sida att faktiskt hålla sig kvar i Premier League.

Missnöjet har också börjat bli alltmer omfattande bland Norwichs supportrar. Det råder inte precis den mest kärvänliga kommunikationen mellan dem och klubben. Något som kanske främst märks i de supporterprotester som tvingade Norwich att säga upp ett nytt sponsoravtal med ännu ett spelbolag. Märklig timing i klubbens beslutsfattande har också skapat irritation, såsom att sparka Daniel Farke direkt efter klubbens första vinst.

Norwich har alltså i någon mening av egen kraft sett till att besanna den första delen av beskrivningen av dem, att vara för dåliga för Premier League. Därav följer emellertid inte att den andra delen av beskrivningen, att Norwich skulle vara för bra för Football League, också måste vara sann. Mycket talar kanske för att ju längre den första delen visar sig vara sann, desto svårare blir det att fortsätta hålla den andra delen också sann.

Dean Smith har nu den kanske inte alldeles avundsvärda uppgiften att försöka ta Norwich tillbaka till Premier League. Men det går inte längre att räkna Norwich bland favoriterna till detta som ändå var möjligt de två senaste gångerna som Norwich tog sig upp i Premier League, båda gångerna med Daniel Farke som manager. Laget känns äldre och mer spretigt, dessutom finns flertalet mycket starka konkurrenter.

Att Norwich skulle vara för bra för EFL Championship känns som ett långsökt påstående den här säsongen. Även en jojo slutar snurra om den inte faktiskt regelbundet ges ny fart från de som håller i snöret.

:::

TRANSFERKOLLEN

Ben Mee, Burnley till Brentford. Mittbacken Ethan Pinnock har åkt på en längre skada och alltså är det alls inte konstigt att Brentford väljer att förstärka med Mee, som varit en av Burnleys viktigaste pjäser under deras år i Premier League. En mittback som troligtvis förstärkt Brentford med eller utan skada. Brentford tuffar till defensiven. Betyg: Med beröm godkänd – (++++)

Sékou Mara, Bordeaux till Southampton. Ung och talangfull fransk forward är förmodligen ännu ett rätt bra exempel på Southamptons transferstrategi, att gå väldigt ungt och utvecklingsbart. Samma fundering runt denna värvning som runt tidigare akademivärvningar om det räcker till för Premier League. Betyg: Godkänd – (++)

Chris Richards, Bayern München till Crystal Palace. Flera Premier League-klubbar har valt att plocka några av russinen från just Bayern Münchens överblivna smet denna sommar, och det känns rätt klokt. Crystal Palace värvar en spelskicklig mittback som passar väl in i Patrick Vieiras taktiska upplägg och ger laget ytterligare en dimension i sin fotboll. Betyg: Väl godkänd – (+++)