Det sista är å andra sidan lite befriande. För om det nu ligger till det på det viset så är det ju bara att köra hårt, gissa fritt med varierande grad av insiktsfullhet. Men sedan är det så klart också så att detta med att gissa tabellplaceringar till slut ändå bara är att krydda och spetsa till formen för genomgången. Man kan lika gärna välja att bara se det som en översiktlig presentation av varje lag och deras ungefärliga utgångspunkt.
Man vinner inga stora priser om man gissar vilka som är förhandsfavoriterna i Premier League. Självfallet hittar vi där de sex så kallade superklubbarna: Man City, Liverpool, Chelsea, Arsenal, Tottenham och Man Utd. Utöver dem nämns de vanliga outsiderlagen som Leicester, West Ham, Newcastle m fl. Precis som väntat finns det någon sorts rimlighet i detta. Lika väntat kommer det dock inte bli exakt så.
Den snabbtänkte inser naturligtvis utifrån rubrik och upplägg att det kommer fler sådana här preview-bloggar, precis som är fallet för EFL Championship för övrigt. Min tanke är att räkna ned till ligapremiären om rätt exakt två veckor med sådana här nedslag varje fredag och lördag, något beroende på eventuella matchbloggar för Euro 2022. Fem lag per vecka i Premier League.
Vi fortsätter med platserna 6-10 och övre halvan av Premier League:
(6) Arsenal (Mikel Arteta)
Spelare in: Fabio Vieira, Marquinhos, Gabriel Jesus, Oleksandr Zinchenko. Spelare ut: Alexander Lacazette, Konstantinos Mavropanos, Matteo Guendouzi, Omari Hutchinson.
Egentligen är den övre halvan av Premier League väldigt svår att förutsäga i sina olika delar, så spreaden på Arsenal liksom på övriga lag måste förväntas vara rätt stor. Här kommer med all rätt kunna hävdas att Arsenal kan sluta före flera lag som jag alltså tippar ovanför dem i tabellen, men det omvända kan även sägas om lag under dem.
Mycket beror nog på hur man väljer att bedöma Arsenals trendkurva under Mikel Arteta, där optimisten ser ett Arsenal som är på språngfart framåt i sin utveckling men där pessimisten kanske istället tänker att Arsenal mer eller mindre sumpade Champions League-platsen förra säsongen trots ett betydligt bättre utgångsläge än denna säsong.
Gabriel Jesus, Oleksandr Zinchenko och Fabio Vieira är goda förstärkningar av Arsenal, även om det finns en viss risk att det ställs lite väl höga förhoppningar på dem och på vilken betydelse de kan tänkas ha för Arsenal. Arsenal borde vara bättre den här säsongen, men troligtvis inte så mycket bättre, och inte lika mycket bättre som andra lag.
(7) Newcastle (Eddie Howe)
Spelare in: Matt Targett, Nick Pope, Sven Botman. Spelare ut: Isaac Hayden, Freddie Woodman, Ciaran Clark, Jeff Hendrick.
På tal om förhoppningar och kanske till och med förväntningar så lär det inte vara många lag som bär större sådana på sig än Newcastle den här säsongen. Något som kanske redan har börjat märkas givet att det har börjat gnölas och gnällas här och där bland Newcastles supportrar baserat på vad de ser som ett lite fattigt transferfönster.
Andra kanske mer nyktra bedömare är förmodligen mer rätt ute när de menar att Newcastles ambitioner och mått på framgång den här säsongen bör vara att etablera sig på den övre halvan, utmana om europeiska cupplatser och kanske i någon mening framhäva sin status som ”bäst av resten” den här säsongen.
Med Pope och Botman har Newcastle förstärkt försvaret i hög utsträckning, men letar fortfarande efter en anfallare att bredda och förstärka offensiven. Kan Callum Wilson hålla sig hel kan han bli en oerhört värdefull spelare. Mycket som är ovisst med Newcastle just nu, inte minst om det är samma Newcastle som avslutar säsongen som startar den.
(8) Crystal Palace (Patrick Vieira)
Spelare in: Malcolm Ebiowei, Sam Johnstone, Cheick Doucouré. Spelare ut: Martin Kelly.
De frågetecken som möjligen fanns runt Crystal Palaces nya ”projekt” rätades i hög utsträckning ut under förra säsongen under Vieiras kompetenta management. Det var ett annat Crystal Palace vi såg än vad vi sett under tidigare säsonger, det var också ett bättre Crystal Palace.
Här finns ingen anledning att tro att Crystal Palaces utveckling under Vieira kommer stanna av. Snarare tvärtom. Särskilt som Crystal Palace har förstärkt laget på ett klokt sätt redan och kan förväntas förstärka ytterligare innan transferfönstret stänger. Allt jag saknar är kanske en riktigt bra anfallare.
Mycket av Crystal Palace de senaste åren har handlat om Wilfried Zaha, både på gott och på ont i någon mening. En positiv sak som Vieira har uppnått med sina taktiska reformer är att på samma gång ta tillvara Zahas kvaliteter till fullo men även göra Crystal Palace mindre ensidigt beroende av Zaha än förut. Något både laget och Zaha vunnit på.
(9) Leeds (Jesse Marsch)
Spelare in: Brenden Aaronson, Rasmus Kristensen, Marc Roca, Tyler Adams, Luis Sinisterra. Spelare ut: Ryan Edmondson, Laurens De Bock, Kalvin Phillips, Raphinha, Tyler Roberts.
Leeds kan i någon mening anses ha lagt nästan alla sina ägg i Jesse Marschs korg. Ett lag som förra säsongen med minsta möjliga marginal höll sig kvar i Premier League har därefter tappat två av sina bästa och viktigaste spelare i Kalvin Phillips och Raphinha, utan vilka Leeds garanterat inte hållit sig kvar i Premier League.
Men Leeds har heller inte legat på latsidan när det gäller att ersätta dessa spelare och förstärka laget med nya spelare. Även om flertalet av dessa spelare känns hämtade från Marschs eget personliga nätverk av gamla spelare. Men t ex Roca och Sinisterra är inte orimliga namn som säsongens värvningar när säsongen ska utvärderas i maj.
Just nu känns Leeds närmast extremt svårförutsägbara. Det blir lite bära eller brista med Jesse Marsch som har en tuff uppgift att ersätta någon som knappast går att ersätta i form av Marcelo Bielsa. Om det brister så brister det förmodligen både rejält och snabbt, men jag väljer att tro att det faktiskt visar sig bära.
(10) West Ham (David Moyes)
Spelare in: Nayef Aguerd, Alphonse Areola, Flynn Downes. Spelare ut: Amadou Diallo, Ryan Fredericks, Mark Noble, Andriy Yarmolenko.
Har gjort några strålande säsonger som slutat med europeiskt cupspel, och förra säsongen tog sig West Ham hela vägen till semifinal i Europa League, och kanske till och med kunde ha vunnit turneringen med lite flyt längs vägen. Från inga förhoppningar på sig alls har West Ham blivit ett lag med allt högre förhoppningar på sig.
Jag gillar värvningen av Aguerd till försvaret, men West Ham fortsätter sin nu långa tradition att ha väldigt svårt att verkligen förstärka offensivt. Jag kan tycka att det blir lite fantasilöst när Moyes till synes mållåser sig på en spelare som Jesse Lingard, och att West Ham just nu löper risk att missa nästa steg i lagets utveckling.
Positivt är för all del att precis allting tyder på att West Ham får behålla Declan Rice ytterligare minst en säsong. Hans betydelse för lagets framgångar de senaste åren kan knappast överdrivas. Ändå känns det som om West Ham kan få svårt att upprepa de två senaste säsongernas framskjutna tabellplacering.