Både Man City och Liverpool har i någon mening gjort om sitt anfall inför den här säsongen. Men de sätt som Man City och Liverpool har gjort om sina anfall är inte helt och hållet desamma. Liverpool valde att redan i januari värva Luis Diaz med sikte på att Sadio Mané skulle lämna till sommaren, och under sommaren har Liverpool därefter värvat in också Darwin Nunez. Mer utav en inkrementell förändring.
Man City har valt en mer omedelbar form av förändring av sitt anfall. Erling Haaland och Julian Alvarez har båda värvats in den här sommaren, även om Alvarez formellt köptes redan i januari. Dessutom har både Gabriel Jesus och Raheem Sterling sålts, till Arsenal respektive Chelsea. Att döma av Community Shield mellan de båda lagen är det Liverpool som hittills lyckats hantera denna förändring bäst.
Men Man Citys förändring av sitt anfall är mer omfattande eftersom de till skillnad från Liverpool i viss utsträckning förändrat inte bara anfallet i sig, utan även sättet som laget anfaller på. Ett nytt sätt att anfalla som allra mest tydligt manifesteras just i värvningen av Erling Haaland och den samtidiga försäljningen av Gabriel Jesus och Raheem Sterling, ett skift i fokus mot ett betydligt mer vertikalt anfallsspel.
Där den ”falska nian” har varit en framträdande del i Pep Guardiolas offensiva fotboll under många år så är Erling Haaland en i högsta grad ”äkta nia”. Detta har påpekats av många sedan värvningen av Haaland blev klar, men de allra flesta har ställt den falska frågan hur Haaland ska kunna anpassa sig till Man Citys fotboll. Den äkta frågan är istället hur Man Citys fotboll ska anpassas till Haaland.
Anpassningen såg inte ut att ha kommit särskilt långt i Community Shield. Och här kan självfallet göras de vanliga brasklapparna om att det inte är en ”riktig” tävlingsmatch och att det fortfarande är försäsong eller väldigt tidigt på säsongen. Vilket så klart stämmer men missar att detta oftast redan är medtaget i beräkningen. Det vill säga utifrån där vi befinner oss under säsongen verkar inte anpassningen ha kommit särskilt långt.
Säsongen är naturligtvis lång, men det är en matematisk ofrånkomlighet att poäng som tappas i augusti, september och under hösten i slutänden är lika mycket värda som poäng som förloras i april, maj och under våren. Särskilt i en liga med så lågt felutrymme som Premier League de senaste åren. Liverpool förlorade ligan förra säsongen först och främst på grund av deras relativt sett svaga höstsäsong.
Erling Haalands prestation mot Liverpool i Community Shield var svag. Hans sju bolltouchar, hans sju genomförda passningar, hans noll vunna nickdueller och brytningar, hans lukakuianska bollmottagningar i straffområdet och hans missade jätteläge i slutet av matchen hade varit underkänt i alla lag i Premier League. I ett lag så dominant och så tryggt med bollen som Man City sticker det ut som en sur tumme.
Här finns ingen större anledning till oro eller panik för Man City. Anfallets förändring måste rimligtvis få ta tid och det måste ha räknats med att det skulle ta lite tid. Frågan för den här säsongen är dock hur mycket tid och hur mycket den tiden i så fall kommer att kosta. För Champions League kommer det inte spela någon roll, i den utsträckning det bara är en tidsfråga. Men för ligan?
Andra spelare kan självfallet göra mål för Man City, det vet vi sedan förut. Och Julian Alvarez hade sannerligen inte samma problem för Man City i Community Shield som Haaland hade. Detta kommer köpa Man City en hel del tid att få ordning på det taktiska i samspelet mellan laget som kollektiv och Haaland som spelare, och vad som ser ut att dra i riktning mot mer utav en 4-2-3-1-formation för Man City.
Strålkastarna kommer däremot vara riktade rakt på Man City och på Erling Haaland och det här potentiella problemet. Förväntningarna är naturligtvis höga på spelaren, pressen därför också motsvarande stor och som alltid i sådana här fall kommer det inte saknas de som väldigt gärna vill se värvningen eller spelaren misslyckas. Sådant är maskineriet och Man City har heller inte gjort något alls för att lugna det detta inför säsongen.
Man City har gjort en rejäl måltid av värvningen av Haaland denna sommar. Haaland har säkert ”offentliggjorts” minst tio gånger under sommaren på olika sätt och i olika former, varenda administrativt steg i övergången har gjorts till en högtid. Marknadsföringen av laget har gjort Haaland till huvudroll och alla andra spelare till biroller. Kanske är Haaland vuxen pressen, men blir det för mycket har Man City bara sig själva att skylla.
Erling Haaland kommer som en av världens mest hypade spelare till världens största och mest uppmärksammade liga, han kommer behöva anpassa sig inte bara till betydligt tuffare motståndare och hårdare försvarsspel utan också till ett annat tempo i fotbollen och behöva göra det i ett lag som inte är hundraprocentigt kaliberade till hans eget sätt att spela fotboll. Hur bra Haaland än är så finns det hinder i vägen.
Det första hindret längs den vägen är West Ham. En potentiellt mycket tuff bortamatch, vilket Man City sannerligen fick erfara i slutet av förra säsongen. Om det blir ett lika tufft hinder den här gången beror kanske på vilka som kommit längst i sina förberedelser inför den nya säsongen, Man City eller West Ham. Oavgjort på London Stadium förra gången räddade förmodligen ligatiteln åt Man City förra säsongen.
Oavgjort på London Stadium den här gången kan vara en föraning om det motsatta den här säsongen.