”Jag är inte envis, dyker den rätta mittfältaren upp så självklart värvar vi honom!” låter onekligen som något endast en mycket envis människa skulle kunna säga. Jürgen Klopp försöker förklara eller motivera varför Liverpool inte kommit sig för att värva någon ny mittfältare och bemöta kritik om att bara vara envis med att absolut kunna tänka sig att värva de rätta spelarna. Rätta helt och hållet enlig honom själv så klart.
Självfallet kan man tycka att det blir lite märkligt att kritisera Jürgen Klopp för att inte vilja värva spelare samma sommar som han alltså värvat en anfallare för £100m, men sådana saker glömmer man ju lätt bort när det gäller den egna klubben. Liksom det egentligen är rätt svårt att kritisera Klopp för någonting alls vad gäller hans beslut på kort och på lång sikt för Liverpools spelartrupp. Resultaten talar så att säga för sig själva.
Men supportrar vill naturligtvis se värvningar. Och givet att Darwin Nunez värvades precis i början av sommaren och Liverpool alltså har gått nästan hela sommaren utan att värva någon mer spelare börjar kanske viss abstinens att uppstå. Att Liverpool missade ligan med en enda poäng förra säsongen, liksom förlorade Champions League-finalen, bidrar säkert till någon slags allmän vilja att värva ännu fler spelare.
Det har pratats om Jude Bellingham till Liverpool en hel del. Vilket naturligtvis hade varit en väldigt bra värvning. Men även om Dortmund har satt i system att sälja sina bästa spelare så har de också satt i system att bara sälja dem när de själva vill sälja dem, och Dortmund har varit mycket tydliga med att de inte har några som helst planer på att sälja Bellingham den här sommaren.
Mot bakgrund av den möjliga värvningen är det lättare att förstå Klopps prat om att vara beredd att värva den rätta mittfältaren, men underförstått inte riktigt lika intresserad av att värva bara för att värva. Bellingham är en spelare som hade kunnat förbättra och förstärka Liverpools på både kort och på lång sikt. Som sådan är det en värvning som Klopp anser det vara värt att vänta. T ex till nästa sommar.
Vilket kanske inte hjälper de supportrar som tittar på Liverpools mittfält just nu och ser en förhållandevis lång skadelista, särskilt för att vara bara i början av säsongen, med spelare som Curtis Jones, Alex Oxlade-Chamberlain och kanske framför allt Thiago Alcantara på den listan. Eller supportrar som ser övriga mittfältare som Jordan Henderson, Naby Keita, James Milner och Harvey Elliott och av olika skäl inte känner sig nöjda med detta.
Men skadade spelare kommer naturligtvis tillbaka, i det här fallet dessutom förr snarare än senare. Att värva in nya spelare enbart för att täcka upp relativt kortsiktiga skadebehov är sällan särskilt lyckat. Det är på det viset som sämre skötta klubbar än Liverpool hamnat med spretiga spelartrupper och ett övertrasserat lönekonto. Dessutom verkar Klopp själv ha en annan och betydligt mer positiv uppfattning om t ex Jones och Elliott.
Sedan bidrar det naturligtvis även till otåligheten hos Liverpools supportrar att Liverpool inledde den nya ligasäsongen med att tappa poäng, dessutom mot ett nyss uppflyttat i Fulham. Helt säkert var det en match som de hade förväntat sig att Liverpool skulle vinna och vinna enkelt, precis som många andra verkar ha förväntat sig just detta. Men kanske är det också att sälja ett lag som Fulham rätt kort.
Poäng kommer självfallet tappas och det gäller att inte tappa huvudet när detta händer. Om något var det väl heller inte Liverpools mittfält som var problemet mot Fulham utan snarare att Aleksandr Mitrovic gjorde livet rätt jobbigt för både Virgil Van Dijk och kanske framför allt Trent Alexander-Arnold. Det var inget med Liverpools match mot Fulham som visade att Liverpools mittfält var ett öppet sår i behov av akuta åtgärder.
Delvis går det kanske att rent psykologiskt förstå oron. Konkurrenssituatioen i Premier League är just nu sådan att varje tappad poäng kan visa sig väldigt dyrbar i slutet av säsongen. Vilket så klart demonstreras rätt tydligt av att Liverpool alltså förlorade ligan med endast en poäng förra säsongen. Liverpool förlorade dessutom den ligatiteln först och främst för att de hade en relativt svag höstsäsong, eller start på säsongen.
Här har alltså Liverpool redan i någon mening tappat två poäng på Man City, som dessutom inlett säsongen väldigt starkt med 3-0 mot West Ham och 4-0 på Bournemouth. Vilket onekligen riskerar ha just den effekten att både en och annan Liverpoolsupporter kommer vilja trycka på den röda panikknappen. Men det är inte i nuläget någon särskilt rationell reaktion.
Vettigare och viktigare för Liverpool just nu än att stirra sig blinda på potentiella svagheter i den egna spelartruppen är att fokusera energin på det som ofrånkomligen ändå är väldigt positivt med spelartruppen. Liverpools försvar är lika starkt som det var förra säsongen. Liverpools mittfält är fortfarande formidabelt när alla spelare är hela och friska, och i högsta grad kompetent även när så inte är fallet.
Offensivt fanns det många frågetecken inför säsongen sedan Sadio Mané lämnat klubben och huruvida Darwin Nunez skulle kunna motsvara förväntningarna som finns på honom mycket tack vare sin enorma prislapp. Men även om det är tidigt in på säsongen så tyder allt som Nunez visat så här långt på att han kommer bli en enorm tillgång för Liverpool, han har helt enkelt startat precis så bra som alla nog som mest bara hade hoppats.
Oavgjort borta mot Fulham i ligapremiären är ingenting att oroa sig nämnvärt över för Liverpool. Om Liverpool följer upp detta med att inte vinna ikväll hemma mot Crystal Palace på Anfield, då vore det kanske dags att börja sätta sig ned och i lugn och ro så att säga utvärdera läget.