Det är nu exakt en vecka sedan Tottenhams Cristian Romero ryckte Chelseas Marc Cucurella i håret i samband med en hörna, strax innan Tottenham kvitterade sent mot Chelsea i förra omgångens toppmöte. Målet godkändes trots hårdragningen vilket precis som väntat resulterade i en alldeles helig vrede mot domarna och VAR.
Domarna måste vara korrupta var slutsatsen som en del drog baserat på bilder av var domaren stod i relation till hårdragningen man tror bevisar mer om vad domaren faktiskt ser och än hellre hinner uppfattar än vad de faktiskt gör. Domarna favoriserar Tottenham säger de som är benägna att säga samma sak om alla lag som inte är just deras lag.
Om domarna nu favoriserar både Tottenham och Man Utd, som ju råkar vara två åtminstone populära exempel på det här ständiga temat, hur bestämmer de sig för vilka de ska favorisera när dessa båda lag möts? Det är den här typen av helt livsviktiga frågor man självfallet aldrig får något bra svar på.
Vad som krånglar till alla sådana här samtal är att de vars åsikter är starkast och absolut mest onyanserade är de som själva verkar ha väldigt svårt att begripa dels vad det är som faktiskt har bedömts i det specifika fallet, dels hur regelverk och dess tillämpning rent generellt brukar gå till. Man anar att det ena hänger ihop med det andra.
Den stora och tunga kritiken mot domarna och mot VAR efter den där situationen gällde hur i hela friden de kunde missa hårdragningen och att domaren borde ha dömt frispark till Chelsea, alternativt VAR korrigerat det till detta i efterhand. Åsikten att det borde ha varit frispark kan självfallet vara helt riktig, men man har missförstått regelfrågan.
För det första är det inte någon omänsklig miss av domaren att inte se eller inte hinna med att uppfatta den där hårdragningen. Det ideala är självfallet om domaren ser allt som sker, men det är ingen rimlig kravbild. Man kan tycka att domaren borde ha sett det men det är inte en miss som ligger utanför ramarna, vilket bör prägla reaktionen.
För det andra ingår det inte i VAR:s uppgift eller ens mandat att titta på en sådan där situation utifrån om det borde ha varit frispark. VAR:s enda uppgift och mandat i det där läget är att granska om det borde ha varit rött kort. Och där säger riktlinjerna att det måste ha varit ett grovt och tydligt misstag av domaren att inte döma rött kort.
Visst går det att tycka att Cristian Romeros hårdragning på Marc Cucurella borde vara just ett rött kort. Det är en legitim uppfattning för all del. Men det är nog lika legitimt att tycka att det inte borde vara ett rött kort, eller att det inte behöver vara ett rött kort, eller i alla fall att inte ge ett rött kort för det inte motsvarar ett ”grovt och tydligt misstag”.
Någon av dessa bedömningar måste hur som helst VAR under den där matchen, som var Mike Dean, ha gjort. Därför skickade VAR aldrig iväg domaren Anthony Taylor att granska situationen på sin monitor. Därefter har emellertid VAR-Dean kommenterat i efterhand att detta var ett misstag av honom.
Vilket är fullt fair måste man väl ändå säga. Att göra misstag är mänskligt och beslut blir fel ibland. Sådant händer och sådant går inte att komma ifrån. Och föreställningen att vi skulle komma bort från detta med VAR var naiv och felaktig. Den mänskliga faktorn är omöjlig att reglera bort eller radera med hjälp av teknik.
Inte heller behöver det vara något fel i sig med att Mike Dean eller domare generellt faktiskt förklarar sina domslut i efterhand. I någon utsträckning kan det säkert skapa en större förståelse för domsluten och för domarna. Även om vi som i det här fallet också ser att det bara skapar ännu ett utrymme för fortsatta påhopp och näthat.
Men formen och forumet som Mike Dean väljer för detta är desto märkligare. Han kommenterar situationen några dagar senare i sin egen kolumn i Daily Mail. Inte via några som helst offentliga kanaler. Vissa påpekar därmed helt korrekt att det faktiskt kan vara så att Dean kan tjäna ekonomiskt på att göra ”dåliga” beslut som VAR.
En annan tanke är kanske bara att Mike Dean helt enkelt gillar att synas och höras, och detta var ett sätt för honom att synas och höras.
Misstanken i sig är naturligtvis illa nog. Domarna och domarsystemet i engelsk och europeisk fotboll behöver självklart vara höjda över alla misstankar. Åtminstone alla rimliga misstankar. Om domare ska kommentera sina domslut efter matcherna måste det ske via officiella kanaler, enligt i förväg bestämda riktlinjer.
Alla alternativa tillvägagångssätt blir till sist absurda. Ska det vara helt godtyckligt om och i så fall hur domare kommenterar sina domslut? Är det bara i så kallade stora matcher som detta ska göras, eller bara de matcher där Mike Dean är VAR, eller är det bara matcherna med lag med krävande och kritiska supportrar där detta görs?
Engelsk fotboll har ingen kultur av att domslut diskuteras i efterhand i någon som helst formell mening. Och den allmänna och fullt förståeliga invändningen mot att börja göra detta är att de som normalt sett kräver detta allra mest högljutt, alltså supportrarna, gör det av helt partiska skäl och med allt annat än en ärlig och öppen avsikt.
Då blir det snabbt helt vridet att låta dessa röster styra eller påverka regelverket, lite som att låta patienterna styra dårhuset helt enkelt. Att tro att dessa röster skulle lyssna på vad domarna har att säga och antingen acceptera en ursäkt för ett misstag eller acceptera att de själva förstått en regel eller en situation fel är med största sannolikhet väldigt naivt.
Och vad blir då egentligen poängen utöver att förlänga plågan? Problemet existerar inte hos domarna eller hos regelverket i sig. Det grundläggande problemet hittar vi i viljan att alltid skylla det egna lagets tillkortakommanden på yttre faktorer och i oviljan att acceptera domare är människor och att alla domslut därför också blir mänskliga.
Alltså ser man sådant som i grund och botten bara handlar om fullt normalt mänskligt beteende och begränsningar och börjar vifta vildsint på armarna och skrika och härja om korruption och dylika struntanklagelser. Domarstandarden är alldeles för låg säger man utan någon som helst egen förståelse för vare sig regelverk eller domarnas roll.
Och utan att någon gång ens försöka reflektera över i vilken utsträckning just detta beteende faktiskt riskerar vara något som på sikt kommer att verkligen sänka domarstandarden. Eftersom allt färre kommer vilja vara domare. Konsekvensanalys kan alltid vara lite jobbigt.
För vem vinner på och vad blir egentligen bättre av allt detta ständiga domartjafs i Premier League, i engelsk och i europeisk fotboll? Det frestar på att säga att absolut ingen vinner på det här utan både på kort sikt och på lång sikt är vi alla, helt för egen hand dessutom, förlorare på det.
Alla utom möjligtvis Mike Dean.