Thomas Tuchel var kanske inte överdrivet generös efter Chelseas något förnedrande 0-3-förlust. Istället för att vilja erkänna att det var något med Leeds taktik eller insats i stort som avgjorde matchen så valde Tuchel att lägga nästan allt fokus på att det var Chelseas egna individuella misstag som avgjorde matchen. Tuchel gick till och med så långt som att påstå att Chelsea var det bättre laget.
Nu har så klart den här tropen om individuella misstag som förklaring blivit väldigt vanlig inom fotbollen. Det har blivit en slags bortförklaring på ungefär samma sätt som domslut och otur är bortförklaringar sedan länge. Individuella misstag blir för supportrar ett sätt att förminska negativa resultats större betydelse. Individuella misstag är för managers en möjlighet att förflytta ansvaret för resultaten bort från sig själv och sin taktik.
Men individuella misstag existerar inte isolerat från större frågor som taktik, kvalitet eller matchbild. Precis som Jesse Marsch replikerar på Tuchel efter matchen så kan det vara så att motståndarna genom sin taktik och sin insats tvingar fram individuella misstag. Det är även så att individuella misstag alltid blir vanligare i lag vars taktik och organisation inte stämmer i den utsträckning man kanske skulle önska.
Leeds sprang 11 kilometer mer än Chelsea under matchen i lördags och vann alltså matchen med 3-0. Vilket följer på Brentfords 4-0-vinst mot Man Utd där de sprang 14 kilometer mer än Man Utds spelare. Tuchel har för all del helt rätt i att det blir alldeles för simpelt att titta enbart på hur mycket ett lag springer, men det där är ändå inga små siffror i sammanhanget. Det är inga siffror på marginalen precis.
Tuchels taktik har i mångt och mycket gått ut på att minska Chelseas behov av kollektivt springande. Istället har Tuchel valt att lägga större vikt på lagets positionsspel i defensiven, och på att hela tiden centralt i planen ha fem spelare bakom bollen, två mittfältare och tre mittbackar. Något som har anpassat sig efter spelartruppens förutsättningar där en del spelare inte är särskilt snabba.
Mot Leeds blev det ganska tydligt hur Leeds intensiva löpningar tvingade även övriga av Chelseas spelare längre ned i planen för att ge understöd till dessa fem spelare. Vilket i sin tur isolerade Chelseas mer offensiva spelare. Chelsea blev tryckta längre ned i planen och därmed blev det i allt högre utsträckning Leeds som kontrollerade och dominerade matchbilden. Vilket till slut också märktes i slutresultatet.
Hur mycket laget springer blir ofta någon slags måttstock på hur hungrigt och motiverat laget faktiskt är. Även detta är naturligtvis i någon mening rätt förenklat. Men i både Man Utds fall mot Brentford och nu i Chelseas fall mot Leeds sammanföll ändå totala löpmeter med det allmänna intrycket att spelarna helt enkelt inte verkade särskilt ”på”. Det var även flera av Leeds spelares intryck efter matchen. ”Vi ville mera” var ett återkommande tema.
Men kanske behöver heller inte fan målas på väggen gällande Chelseas förlust mot Leeds. Det har faktiskt varit något av en melodi för ett under Thomas Tuchel i stora drag hyfsat jämnt Chelsea att då och då råka ut för en sådan här oväntad brakförlust. Förut har de t ex förlorat med 2-5 mot West Brom och 1-4 mot Brentford. Vilket för all del inte minskar misstanken att det mycket handlar om motivation och koncentration.
Thomas Tuchel har för all del rätt när han menar att individuella misstag hade en avgörande betydelse för matchen. Edouard Mendys misstag vid Leeds första mål är så klart inget som direkt beror på taktik eller motståndarnas löpningar. Men matchen hade inte behövt avgöras där. Andra avgörande moment i matchen, såsom Leeds andra mål och Kalidou Koulibalys röda kort, uppstod av framtvingade misstag.
Med andra ord. Thomas Tuchel beklagar sig efter Chelseas förlust mot Leeds över oforcerade misstag när flera av misstagen i själva verket var forcerade. Oforcerade misstag går kanske inte att göra något åt rent taktiskt, men forcerade misstag är däremot något som är taktiskt betingat och som går att göra något åt. Tuchels uppgift är att jobba mentalt med de oforcerade misstagen, och taktiskt med de forcerade misstagen.
Vilket däremot blir svårt om Tuchel bara tjurar efter matchen och tycker att livet är djupt orättvist mot just honom. Å andra sidan är det kanske varje managers mänskliga rättighet att tjura efter en förlust, särskilt efter en förnedrande förlust av det här slaget.
:::
TRANSFERKOLLEN
Emerson Palmieri, Chelsea till West Ham. Ja, men det här är väl ändå inte någon alldeles tokig värvning tänker jag. West Ham har haft det lite besvärligt på sina båda ytterbackspositioner av lite olika skäl, och Emerson kan spela på båda sidorna. Har kanske inte gjort något stort avtryck just i Chelsea men har ändå kvaliteten att ge West Ham ett lyft under rätt omständigheter. Betyg: Väl godkänd – (+++)