Fastnade för en tanke som uttrycktes för några dagar sedan, att Arsenal verkar ha roligt och tycka att det är roligt hittills den här säsongen. Med vilket jag förmodar menades att det så att säga alltid är roligt när det går bra och man ligger i topp, men också att det i någon mening syns på Arsenals sätt att spela fotboll att de har roligt. De mår helt enkelt bra på fotbollsplanen.
Betydelsen av det där ska kanske inte underskattas. Ett positivt humör leder många gånger till positiva resultat, som naturligtvis i sin tur leder till positivt humör. Exakt vad som är hönan och vad som är ägget i det där går självfallet att diskutera, men att humör och resultat samverkar känns tämligen okontroversiellt. Vi hittar förmodligen väldigt få exempel på lag som presterar riktigt bra fastän lagets humör är dåligt.
Var det en sak som ändå var slående med Arsenal inför säsongen så var det just positivismen och optimismen som flödade runt Arsenal. I vissa fall kanske det där tog sig orimliga uttryck, men det gick ändå inte att ta miste på att det både fanns en tro på laget och fanns goda skäl för en sådan tro på laget. Därefter har Arsenal visat också på planen att man tror både på sina egna idéer och sina egna möjligheter.
Arsenal leder ligan efter fem omgångar, som enda lag med full pott, alltså utan poängtapp och således med fem raka vinster. Arsenal går alltså in i den här omgången som etta i tabellen, två poäng före rivaler som Man City och Tottenham, och sex-åtta poäng före andra stora klubbar som Man Utd, Liverpool och Chelsea. Fullt förståeligt således om humöret är på topp i Arsenal.
När folk är glada råder emellertid sällan brist på glädjedödare. Richard Keys valde t ex att göra stor sak av att Arsenal firade ”som om de vunnit ligan” efter sitt sena vinstmål mot Fulham på hemmaplan. Attityden är pinsam om inte helt ovanlig. Vad vore fotbollen värd egentligen om man inte skulle få fira ett sent vinstmål? En enkel titt på alla vinnande lag i Premier League genom åren visar också att de ofta och gärna firade sena vinstmål.
Resonemanget är direkt larvigt. När exakt tänker sig Richard Keys med flera att det egentligen vore okej att fira ett sent vinstmål, får man möjligen bara göra det när t ex Sergio Aguero målar i 94:e minuten av säsongens sista match? Tvärtom är det väl just sådana där stunder, moments som det heter på engelska, genom vilka ett lag kan skapa det momentum som bär dem till framgång.
Andra menar att Arsenal minsann inget har att fira eftersom de bara har mött relativt enkelt motstånd så här långt. Arsenals fem segrar inkluderar vinster mot Crystal Palace (b), Leicester (h), Bournemouth (b), Fulham (h) och Aston Villa (h). Men även det där blir så klart snabbt lite larvigt i och med att Arsenal så klart måste få känna glädje över sina vinster oavsett motstånd. Dessutom bättre att vinna än att inte vinna.
Men visst, även om det blir snett att försöka förbjuda eller stigmatisera glädjen i sig, så beror det därefter på vad man väljer att dra för slutsatser av dessa första fem matcher för Arsenals del. Belackarna, om man nu ska kalla dem för det, har naturligtvis en rätt god poäng i att Arsenal har haft en kanske ovanligt lätt start på säsongen och att därför inga stora växlar ännu riktigt bör dras av detta.
Å andra sidan vet vi ju att Arsenal har haft på pappret lätta matcher i början av säsongen förut utan att lyckas vinna dem alla. Så enbart det faktum att Arsenal nu har navigerat denna på pappret lätta säsongsstart framgångsrikt och utan att tappa en enda poäng kan så klart i sig självt vara skäl till glädje och firande. Oavsett hur mycket gallfeber detta tydligen retar hos Richard Keys.
Samtidigt kan knappast Arsenal och deras supportrar vara alltför tjuriga över att detta trots allt påpekas. Om t ex Tottenham, Man Utd eller någon annan av Arsenals rivaler eller konkurrenter hade haft motsvarande motståndare i början av säsongen och vunnit dem alla, så hade de själva helt säkert stått först i ledet för att påpeka hur lätta matcher dessa lag hade haft. Skon råkar nu bara vara på den andra foten.
Kanske kan Arsenal istället glädjas åt att de ikväll har sin första möjlighet att replikera på den där kritiken, om man nu ska kalla den för det. Kvällens match mot Man Utd på Old Trafford är Arsenals första ligamatch den här säsongen som de inte rimligtvis ska vinna utifrån någon slags rimlig förväntansmodell, även om det för all del är en match Arsenal mycket väl kan vinna.
Kommer det roliga att fortsätta för Arsenal på Old Trafford? Är det just en sak som talar till Arsenals fördel ikväll så är det inte minst att de just nu verkar tycka det är roligt att spela fotboll, för första gången på rätt länge måste man nog säga. Man Utd verkar dock ännu inte tycka att det är särskilt roligt att spela fotboll, har inte varit det på länge och ser ut att kunna dröja ett bra tag till innan det blir roligt igen.
Vinner Arsenal också ikväll mot Man Utd går det inte längre att säga att Arsenal bara har vunnit lätta matcher mot lätta motståndare den här säsongen, annat än som rent banter möjligtvis. Och vem vet, om Arsenal skulle råka vinna mot Man Utd på Old Trafford ikväll, i synnerhet om det sker genom ett sent vinstmål, så kanske till och med Richard Keys skulle kunna tycka att det vore okej att vara lite glad för den saken.
Vilket helt säkert får hela Arsenal att dra en djup suck av lättnad, eftersom ju alla bryr sig så väldigt mycket om vad just Richard Keys tycker och tänker.