Liverpools säsongsstart gick från gråmulen till stormvarning under en enda katastrofal och tumultiös kväll i Neapel för en knapp vecka sedan. Oavgjorda matcher mot Fulham, Crystal Palace och Everton följdes upp av en förnedrande förlust mot Napoli, och en förlust som även sätter Liverpools avancemang i Champions League i farozonen. Det var så klart inte bara förlusten i sig, utan sättet Liverpool förlorade på.
Under andra sammanhang hade det kanske i motsvarande läge börjat ropas efter managerns huvud på ett fat. Många har också gjort den kopplingen och jämfört med Chelseas beslut att sparka Thomas Tuchel. Samtidigt är det inte jämförbara sammanhang och Jürgen Klopp har naturligtvis helt när han konstaterar att Liverpools ägare och styrelse helt säkert kommer ha mer tålamod med honom än så.
Andra riktar vreden mer mot just Liverpools ägare och styrelse. FSG Out har blivit ett populärt slagord på ett sätt som gör att man misstänker att de kanske tycker att Man Utds supportrar får för mycket uppmärksamhet med sitt Glazers Out. Men inte heller dessa båda saker är särskilt jämförbara. Man kan ha synpunkter på FSG så klart, men de är långt ifrån skadliga för Liverpool på samma sätt som Glazers är för Man Utd.
En del gick så långt som att mena att förlusten mot Napoli är den direkta konsekvensen av ägare som inte vill investera i spelartruppen och som tvingar Jürgen Klopp att hålla koll på handelsbalansen. Men här blir det snabbt tramsigt. Liverpool har investerat stora pengar i sin spelartrupp, även den här sommaren, och ingenting Liverpools ägare har gjort eller inte har gjort motiverar något 1-4 mot Napoli.
En och annan letar efter mönster hos managern. Jürgen Klopps tendens att lyckas upprätthålla hög standard och kvalitet i sina klubbar i sju år har så klart inte passerat obemärkt. Det var så det var i Mainz, och det var så det var i Dortmund. Händelsevis har Klopp nu passerat sitt sjunde år med Liverpool. Är det med andra ord en både förklarlig och förutsägbar nedgång av Klopps projekt med Liverpool vi håller på att se?
En annan tankegång är kanske att vi egentligen mest ser effekten av en något dålig synk i förnyelsen av laget. Mittfältet har några år på nacken minst sagt, och den eller de spelare som Liverpool uppenbart har ögonen på att föryngra mittfältet, kanske framför allt Jude Bellingham, har inte varit tillgängliga den här sommaren. Hellre än att värva något andra hands alternativ har då Liverpool istället valt att vänta.
Detta kan naturligtvis vara skadligt på kort sikt, även om det också kan vara mycket klokt på längre sikt. Självfallet är det frustrerande för Liverpools supportrar som helt säkert väntat sig att laget återigen skulle konkurrera om de stora titlarna den här säsongen, men som om det här fortsätter nog mest får vara nöjda om de lyckas försvara sina cuptitlar i FA-cupen och Ligacupen.
Ovanligt är det hur som helst att se Liverpools spelare så effektlösa, så oorganiserade och med sådan brist på intensitet. Vad som under så många år har varit Liverpools stora styrka är just nu deras svaghet. Än så länge är det svårt att beskriva orsakerna för detta, om det handlar om att viljan har sjunkit hos spelarna, att de inte längre svarar på Klopps metoder, eller att de inte längre känner samma trygghet och säkerhet på planen.
Rent taktiskt ligger det alltid nära till hands att leta indiivduella orsaker. Men med Liverpool är det en kollektiv orsak som framträder klarast och tydligast. Liverpools press fungerar inte alls på samma sätt som den har fungerat under deras senaste fyre-fem väldigt framgångsrika år. Motståndarnas backlinje sätts inte alls under samma press som förut, och motståndarna blir mycket friare i sin uppspelsfas.
Detta får massor av negativa konsekvenser och följdeffekter för Liverpool. Laget vinner inte alls bollen lika högt upp i planen som tidigare och måste därmed göra längre resor i sina egna anfall. Motståndarna får betydligt lättare att distribuera bollen både till sitt eget mittfält och från sitt eget mittfält. Något som i sin tur i betydligt högre utsträckning än förut exponerar Liverpools backlinje.
Många såg och påpekade just detta mot just Napoli, där det blev så väldigt tydligt. Liverpool satte knappt någon press alls på motståndarna men fortsatte trots detta att spela med en otroligt hög backlinje. Napoli kunde bara tacka och ta emot och spela sig rakt igenom Liverpool gång efter gång. Det var inte en engångsföreteelse, vi har sett exakt samma sak i alla matcher Liverpool har spelat den här säsongen.
Liverpool skapade en ny storhetstid med hjälp av Jürgen Klopps gegenpressing. Men den här säsongen har Liverpool gått från gegenpressing till depressing. I vad som i just det här sammanhanget skulle vara det ordets båda betydelser.
Förklaringen hittar vi kanske inte så mycket i de spelare som nu finns i Liverpool, utan i den spelare som inte längre finns i Liverpool. Sadio Mané var en otroligt betydelsefull spelare för Liverpool. Inte enbart för målen han gjorde, framspelningarna han gjorde, eller hans rent tekniska egenskaper. Det var Sadio Mané som var huvudrollsinnehavaren och ledaren i Liverpools press. Utan honom är den och de sig inte riktigt lika.
Man kan alltså förstå varför Jürgen Klopp var så besviken över att bli av med Sadio Mané den här sommaren. Det var inte enbart som man kanske kunde tro av Klopps prat för att Mané var en sådan schysst kille, även om han helt säkert är det också. Men Klopp visste nog vad han förlorade med Mané. Kritiken mot Klopp skulle då vara att han inte bättre planerat för detta och hittat en tydlig ersättare för detta.
Istället, om man vill vara lite elak och kanske något spekulativ, så valde Liverpool att göra smågrus av sin tidigare etablerade lönestruktur i syfte att behålla Mohamed Salah. Vad det har fått för effekter på mentaliteten och sammanhållningen i spelartruppen är svårt att sia om utifrån än så länge. Men naturligtvis begränsar det Liverpools ekonomiska handlingsutrymme på marknaden.
Alltså kommer vi kanske tillbaka till tankegången att vad Liverpool verkar ha strulat till är den långsiktiga planeringen gällande spelartruppen. Liverpool har skapat ett storlag men det verkar inte ha funnits någon riktigt bra successionsplan i Liverpool, åtminstone har den inte följts. Det där är så klart. Endast ett mycket litet fåtal klubbar och managers har lyckats att förnya sig och fortsätta dominera samtidigt.
Förlusten mot Napoli sätter hur som helst Liverpool i en utsatt och besvärlig situation i Champions Leagues gruppspel. Där finns inte längre någon säkerhetsmarginal. Liverpool har inte råd med fler förluster och poängtapp. Redan ikväll mot Ajax på Anfield måste Liverpool markera revir.