Ungefär samtidigt som världen oroade sig som allra mest för det högst inbillade Y2K-problemet så tog sig Bradford under manager Paul Jewells ledning för första gången i klubbens långa historia upp i Premier League. Bradford hann med två säsonger i Premier League innan nedflyttningen visade sig oundviklig, och under den tiden hann de med att besegra storheter som Liverpool, Chelsea och Arsenal.
Från dessa höjder har Bradford därefter fallit och sedan fortsatt falla. Bradford har genomgående under senare årtionden befunnit sig i den engelska professionella fotbollens två lägsta divisioner, EFL League One och Two. För ungefär nio år sedan var det många som trodde att Bradford var på gång igen, med uppflyttning till EFL League One via playoff och dessutom final i Ligacupen, men det visade sig vara en skimär.
Bradford är återigen tillbaka i EFL League Two. Men väl där så ruskade de ändå om den engelska fotbollen förra säsongen när de liksom från ingenstans anställde Mark Hughes, en trots allt känd brittisk fotbollsprofil, och tidigare manager för klubbar som Man City, Southampton och Stoke m fl, liksom förbundskapten för Wales. Ett väldigt stort namn för vilken som helst klubb i EFL League Two, även för Bradford.
Mark Hughes försvann från rampljuset i den engelska fotbollen efter sin korta tid med Southampton för cirka fyra år sedan. Han var inställd på att ta en paus från fotbollen efter det jobbet, men pausen sammanföll sedan med pandemin som lamslog fotbollen och blev därför längre än vad som kanske var tänkt. Både en och annan trodde kanske att Hughes hade gjort sitt inom engelsk fotboll.
Ungefär samtidigt hade Bradford ett besvärligt läge i EFL League Two. Drygt halvvägs in på förra säsongen sladdade Bradford runt mitten av tabellen, kom allt längre och längre från till och med pratet om playoff-platser och hade dessutom förskräckligt svårt att vinna matcher hemma på Valley Parade, saker som helt säkert hängde ihop. Bradford sparkade Derek Adams och letade under februari efter sin nästa manager.
Till synes en match gjord i himlen med andra ord. Men visst var det många som höjde på ögonbrynen när Bradford meddelade att de anställt Mark Hughes som manager. De allra flesta verkade ta för givet att detta skulle komma att bli tämligen kortvarigt, att Hughes inte hade någon avsikt att bli kvar i Bradford och i EFL League Two utan snart söka sig vidare, och att detta därför var en anställinng mest for show av Bradford.
Delvis får man kanske också lite den bilden när man hör Bradfords klubbledning, tränarstab och vissa spelare prata om Mark Hughes. Det pratas mycket om den aura och auktoritet som Hughes har som manager, men dock mindre om vad han rent tekniskt och taktiskt faktiskt för med sig som manager. Man verkar helt enkelt fästa större vikt vid namnet Mark Hughes än vid managern Mark Hughes.
Däremot är ju Mark Hughes kvar i Bradford även den här säsongen, och det ger självfallet en helt annan bild. Om Hughes hade tänkt sig Bradford bara som en tillfällig väg in i fotbollen igen så hade han väl förmodligen hittat en klubb högre upp i seriesystemet under sommaren. Men så har dock inte blivit fallet och det lär nog inte bero på att Hughes har saknat erbjudanden.
Något måste man tänka sig att detta beror på att Bradford är en rätt stor klubb med en rätt stor historia, inte minst för nivån i EFL League Two. Bradford är en anrik klubb från Yorkshire, en klubb med en bred supporterbas och dessutom en stor arena i Valley Parade. På samma sätt som klubbar som t ex Sunderland och Sheffield Wednesday är lite för stora för EFL League One så är Bradford lite för stora för EFL League Two.
Något frestande måste det alltså vara för Mark Hughes att vara managern som tar Bradford uppåt i det engelska seriesystemet igen. Hellre det än att hoppjerka runt bland flertalet mindre engelska klubbar högre upp i det engelska seriesystemet. Och för ett Bradford som under en längre tid dragits med ett omfattande supportermissnöje är en manager som Mark Hughes en bra signal åtminstone om klubbens ambitioner.
En signal som skickas inte bara till Bradfords supportrar utan också till Bradfords spelare, som i mångt och mycket är spelare som antingen har spelat högre upp i det engelska seriesystemet eller åtminstone har potentialen att kunna spela högre upp i det engelska seriesystemet. Vad Mark Hughes aura och auktoritet har medfört är att få energin i spelartruppen att öka, liksom kvaliteten och intensiteten på träningarna.
Annars är det kanske så här långt framför allt vid sidan av fotbollsplanen som Mark Hughes har haft störst betydelse för Bradford. Organisationen runt laget har förstärkts rejält, professionaliserats och moderniserats. Framför allt fitnessfrågor har fått en helt annan roll och struktur i Bradford nu än vad som har varit fallet förut. Detta ställer i sin tur nya krav och förväntningar på Bradfords spelare.
Förväntningarna på Bradford inför den här säsongen, både från press och supportrar, är inget mindre än en seriös uppflyttningsfajt och troligtvis uppflyttning till EFL League One i slutet av den här säsongen. Allt annat skulle vara en rejäl besvikelse. Man får säga att Bradford ändå har inlett den här säsongen rätt lovande. En något svag start oroade, men fyra vinster och 13 poäng på de fem senaste matcherna ger Bradford en femteplats.
Ska Bradford lyckas höja sig därifrån krävs att de fortsätter vara starka hemma på Valley Parade. Bradford spelade oavgjort i två av sina tre första hemmamatcher den här säsongen, men har därefter vunnit två raka. En klubb som Bradford och ett lag som Bradford bör ha potentialen att kunna dominera sina motståndare på sin hemmaplan, och behöver kunna göra det om de ska lyckas bli uppflyttade.
Lördagens hemmamatch mot AFC Wimbledon är ett bra tillfälle för Bradford att markera formen i detta avseende.