Fotboll är en enkel sport. 22 spelare spelar en match under 90 minuter och när allting är klart så vinner Tyskland. Ungefär så, det är ju både enkelt och snärtigt skulle man kanske kunna tycka. Och när det gäller England så har det kanske till och med varit något utav en historisk sanning. Tyskland har oftast för att inte säga alltid vunnit när England har stått för motståndet.
Åttondelsfinalen i EM senast var egentligen första gången det där påståendet visade sig vara osant. England vann med 2-0 på hemmaplan mot ett för all del namnstarkt men ändå mycket svagt Tyskland. Wembley gungade av glädje. Samtidigt var det där kanske också sista gången som England befann sig på en riktig känslomässigt peak med Gareth Southgate som förbundskapten.
Förra omgånges resultat bekräftade det nästan otänkbara, att England degraderas från A-divisionen i Nations League och alltså till nästa runda får spela i B-divisionen. England tog en torsk borta mot Italien, såg spelmässigt precis så eländiga ut som bara England kan se ut, och England har nu inte gjort ett enda mål på snart åtta hela timmar. Vilket kanske inte förvånar någon som sett England spela fotboll under Gareth Southgate.
Kvällens match på Wembley mot Tyskland betyder alltså ingenting rent formellt för England, de är redan nedflyttade. Det enda matchen kanske betyder är att det är Englands sista chans att bryta den negativa trend som omger laget och ge sig själva någon slags positiv kick inför kommande VM. En vinst mot Tyskland är alltid en vinst mot Tyskland trots allt.
Frågan om Gareth Southgates omedelbara avgång har så klart väckts. Det vill säga redan inför VM. Det ligger något i den frågan, men jag har väldigt svårt att se det hända. FA har inte modet att göra det, dessutom kan man ändå med viss rimlighet hävda att Southgate har gjort sig förtjänst av möjligheten att faktiskt få misslyckas på ett mästerskap, när det verkligen betyder något, innan han får sparken.
Enda skälet varför det inte pratas mer än vad det gör om Englands fiasko i Nations League är så klart att Nations League är föga mer än landslagsfotbollens Ligacup. Ingen manager har fått sparken för att deras lag har åkt ur Ligacupen. Det vore kanske just därför orimligt att en förbundskapten skulle få sparken för att dess lag har ”åkt ur” Nations League.
Men visst börjar det bli uppenbart att detta är något av ”sista dansen” för Gareth Southgate och kanske även för flera av de spelare som har varit tongivande i landslaget under hans tid som förbundskapten. Det enda som skulle kunna gå emot det är att England egentligen mot alla odds går och gör ett kanon-VM. Men även i det läget vore det på sin plats att fråga sig om det egentligen borde göra någon skillnad.
Mycket av landslagsuppehållet har handlat om Harry Maguire. Antingen för att Gareth Southgate har fått motivera eller till och med rakt av försvara Maguires plats i landslagstruppen och startelvan. Eller för att Maguire själv har använt uppehållet till att motivera och försvara sig själv, till största delen genom att hävda att problemen inte är så mycket hans eget fel utan krasst uttryckt andras fel.
Det där har naturligtvis kliat många mothårs. Helt enkelt för att det inte är särskilt snyggt att slänga sina lagkamrater framför bussen på det sättet, och för att det visar på en spelare och en person som inte riktigt är villig att ta ansvar för sina egna insatser. Vilket är en udda egenskap för en spelare som alltjämt är tänkt att vara lagkapten för ett av Englands största lag, och dessutom ordinarie mittback i Englands landslag.
Maguire har emellertid viss historik i olika former av utspel och teatraliska påhitt för att försöka förbättra sin egen image. Hit hör inte minst hans påhitt i samband med Englands förra match mot Tyskland, bortamatchen i Nations League i början av sommaren i München. Då passar Maguire på att ta en ensam tripp till Münchenminnesmärket som finns där. Ensam med undantag av ett TV-team helt händelsevis.
Ingen lär väl ha gått på det försöket till publicistisk överstegsfint. Ingen vann heller den där matchen mellan Tyskland och England i München. Frågan är om någon vinner kvällens match mellan England och Tyskland. Om det blir England som återupprättar i alla fall någon slags heder och ära både i Nations League och inför VM. Eller om det blir som det historiskt sett nästan alltid blir.
Efter 90 minuter vinner Tyskland.