Malmö FF vs. IFK Göteborg och ett konsekvent inläggsspel

Malmö vann och Göteborg försvann efter att Nielsen nickat in matchens enda mål i den första halvleken på klassiska Malmö IP.

Lagen ställde upp enligt grafiken nedan. Utgångspositionerna varierade dock beroende på om lagen bedrev försvars- eller anfallsspel.

Asbaghi skickade ut sina mannar för att spela sitt (nya) spel, det vill säga ett lag som främst tar sig an spelyta för spelyta med ett kontrollerat kortpassningsspel med vinklar och trianglar. Stundtals löste dem det bra, stundtals fick Malmö betalt för sin inledande aggressiva press.

I speluppbyggnaden ställde Göteborg upp med en tydlig trebackslinje med uppgift att sätta igång spelet. Calisir centralt, Starfelt till höger och Eriksson till vänster. Samtliga relativt centrerat för att erbjudas spelalternativ med vinklar både utåt och inåt i planen.

Malmö å sin sida använde ett annat arbetssätt i speluppbyggnaden. De centrala försvararna; Nielsen och Bengtsson – tillsammans med en ”droppande” Lewicki – var de som startade Malmös speluppbyggnad.

Lewicki klev ned till vänster och vänsterback Binaku flyttade upp. På motsatt sida flyttade ytterback Vindheim upp. Om Göteborg bedrev ett kortpassningsspel vill jag påstå att Malmö bedrev ett varierat passningsspel. I vissa fall försökte de hitta fram centralt i spelyta 2 på marken, i andra lägen sökte de en längre djupledsboll i luften mot spelyta 3.

Det kom kraftiga djupledslöp från ett flertal Malmöspelare. Göteborg hade stundtals svårt med den variation och tyngd Malmö visade upp i sitt spel. Hörnan som föranledde målet kommer exempelvis från en längre passning mot spelyta 3 på en djupledslöpande Rieks.

Vi tar en titt på matchens enda mål som föll i matchminut 18. Hörna från höger; Traustason. Traustason är högerfotad och slår den med utåtskruv. Nielsen kan relativt ostört kliva upp och skalla in den.

Traustasons fot är fin, det vet vi sedan tidigare, men Göteborg bör kunna agera bättre på den specifika hörnan (och även på flera andra MFF-hörnor). Främst upplever jag att Göteborgs ”zoon-spelare” står alldeles för djupt när hörnan slås med utåtskruv.

Rosenberg löper tufft och smart och plockar bort sin markering från ytan Traustason vill lägga bollen i. Nielsen kliver snett bakåt och platsskiftet med Rosenberg är ett faktum vilket ställer till det för Göteborg som varken har markering på Nielsen eller någon som är ansvarig för den ytan.

Göteborg hade överlag svårt att skapa målchanser matchen igenom. Den bästa chansen dök upp på slutet när de frångick sitt kortpassningsspel och tryckte ned bollen djupt mot spelyta 3 på en löpande Hysén. Dahlin stod upp och räddade friläget till hörna.

Det fanns dock sekvenser som Göteborg kunde ha utnyttjat. Främst i den första halvleken då Malmö bjöd på attraktiva ytor mellan sin backlinje och mittfält. Det centrala blocket med Lewicki och Bachirou missade några gånger att skydda sina mittbackar. Och vid andra tillfällen var Nielsen och Bengtsson otydliga vem som skulle kliva upp på mötande Omarsson. Spelare med större skicklighet kan utnyttja sådana ytor.

Jag var inne på det tidigare; Malmö var stundtals tunga och jobbiga att ha å göra med. Något som var vägvinnande för dem idag, utan att resultera i mål, var deras fina inläggsspel från de yttre korridorerna.

I dessa sekvenser var de otroligt konsekventa och i princip samtliga inlägg från Binaku, men främst Vindheim, satt med kvalité mot bortre yta/stolpe där framför allt Rosenberg var urstark i luftrummet.

Sammanfattningsvis. Malmö FF är det starkare laget och har stor kvalité både i startelvan och på avbytarbänken (Strandberg satt exempelvis 90 minuter). Detta är som bekant inga nyheter. Det blir intressant att se om någon (storsatsande AIK?) kan rå på dem i årets allsvenska.

IFK Göteborg har startat sin resa, och med tålamod och en konsekvens och tro på sitt arbetssätt, kan slutprodukten bli riktigt bra.