Barcelona vs. Chelsea; försvarsspel och Messi

• Hur väljer Chelsea att försvara; vilka utgångspositioner har de och hur sätter de sin press?

Chelsea använde sig av två olika formationer när det gällde att förhindra Barcelonas speluppbyggnad. Initialt låg de i en 1-5-4-1-formation väldigt kompakt, både i djupled och sidled – och utgångsläget var lågt då Chelsea hade samtliga spelare relativt djupt ner på egen planhalva.

Målsättningen var tydlig; styr Barcelona utåt – mot Chelseas ”wingbacks”. På kanterna får de ha bollen, men inte centralt mellan ”linjerna” där Messi, den lille snidaren från Rosario, gillar att röra sig.

Under perioder valde Chelsea att lyfta upp sitt försvarsspel och sätta en högre press. Då används formationen 1-5-2-3 där Hazard, Giroud och Willian startar några meter framför offensiv cirkelkant. Principerna i försvarsspelet är dock de samma. De är fortfarande kompakta och vill styra Barcelona utåt med hjälp av press, understöd och täckning.

Barcelona och Ter Stegen älskar att arbeta med korta igångsättningar när det gäller insparkar och liknande. Detta tillät Chelsea dem att göra. Dock hade de en tydlig plan: sätt ni igång bollen men vi kommer att sätta en aggressiv press i försök att vinna den så högt upp som möjligt. I dessa sekvenser användes markeringsinslag.

Chelsea lyckades vid ett flertal gånger bra här. Vid några tillfällen kunde de bryta bollen i Barcelonas kortpassningsspel, och vid andra tillfällen tvingades Ter Stegen stressat trycka iväg en längre boll som Chelsea kunde vinna och därmed gå till attack. I den tolfte minuten finns ett tydligt exempel på detta då Willian avslutar en bra sekvens som Ter Stegen räddar.

Chelseas kollektiva försvarsspel matchen igenom är överlag bra. Och ska ett lag hota Barcelona på Camp Nou måste det kollektiva försvarsspelet sånär sitta klockrent.

Ändå förlorar Chelsea med klara 3-0. Varför?

Främst på grund av individuella misstag och att motståndaren har Messi i sitt lag.

Mardrömsstarten var ett faktum när Barcelona tog ledningen genom Messi i den tredje minuten. Chelseas försvar är samlat och har ganska god kontroll över situationen (om man nu kan ha kontroll när motståndaren heter Messi…).

Det blir trångt och bollen studsar upp på en Chelseaspelare och Suàrez uppfattar situationen blixtsnabbt och klackar bollen på djupledsgående Messi som med högerfoten, på ett tillslag, sätter bollen mellan Courtois ben. Målvaktsspelet är inte bra nog och Courtois bör göra det bättre.

2-0-målet kommer efter en stark Chelsea-period när de lyft fram många spelare och tryckt ner Barcelona i planen. Det gäller att vara noggranna här, vid eventuellt bolltapp kan det bli jobbigt, vilket också inträffade.

Ett Hazard-skott blockas utanför straffområdet, men Chelsea kan återigen ta kontroll över bollen. Därefter tappar dock Fàbregas bollen vid mittplan (eller Messi stal den om ni så vill) och en snabb omställning iscensätts.

Messi står för en oerhört stark prestation innan han slutligen serverar Dembèlè som avslutar snyggt i bortre krysset.

Det är ett grovt individuellt misstag av Fàbregas och sedan är det tråkigt, för Chelseas del, att det är Messi som vinner bollen. Hade det varit en annan spelare i Barcelona är jag inte alls övertygad att någon kunnat upprepa Messi-aktionen.

Barcelonas dödande 3-0-mål är återigen ett misstag. Azpilicueta spelar bollen rakt på Alba som direkt tar den framåt mot ett oorganiserat Chelsea. Några sekunder senare ligger bollen i mål där Messi, ännu en gång, hittat in med bollen mellan Courtois ben.

Chelsea klarade det uppställda kollektiva försvarsspelet bra. De var dock inte tillräckligt noggranna i spelet med boll, då två till synes enkla bolltapp, gav Barcelona möjlighet att attackera mot ett oorganiserat Chelsea.

Dessutom hade det krävts mål för att ta sig vidare (efter 1-1 i första mötet) vilket Chelsea inte klarade av att göra. Chanser fanns, men kvalitén i de avgörande momenten, var inte där.