AIK vs. Djurgården och numerärer

Inför matchen låg mitt fokus på AIK:s anfallsspel där jag främst avsåg att följa nyförvärvet Elyounoussi och hans aktioner.

AIK formerade sig, i det offensiva spelet, Norling-karaktäristiskt 1-3-5-2 där målsättningen är att hitta olika ”nivåer” hos sina spelare, och en tydlighet kring spelbarhet – både i bredd och djupled – ska finnas.

Wingbackarna håller fullbredd. K.Olsson droppar för att bygga spel. Hans lekkamrater centralt – Bahoui och Yasin – ska trycka fram i de inre korridorerna och erbjuda stöttning och kombinationer tillsammans med ett forwardspar – Elyounoussi och Stefanelli – som ligger nära varandra i målsättningen att hitta samarbeten (där en av dem ofta kliver ner mellan linjerna).

Överlag, och matchen igenom, hade AIK problem att skapa stora chanser. Djurgården gjorde det bra, de spelade ett kompakt och aggressivt försvarsspel där de raderade ut attraktiva ytor som AIK strävade efter.

Djurgården låg ofta samlat, som bilden nedan visar, och där finns nästintill ingen yta varken bakom eller framför backlinjen att sätta bollen i. En taktisk detalj är att Djurgården bildar en fembackslinje; Kozica kliver ner för att ta ansvar för wingback Lundström. Djurgården situationsanpassade sin backlinje med antingen fyra eller fem spelare matchen igenom.

Vi de få tillfällen som AIK försökte kombinera sig centralt var de ofta i stort numerärt underläge och då krävs det Messi-kvalité för att sig igenom ett sådant samlat försvar.

Elyounoussi kom loss några gånger, främst under den första halvleken, och det gjorde han oftast när han fick duellera mot en högt stående backlinje precis efter att AIK vunnit boll och ställt om.

Elyounoussi visade styrka i targetspelet men också när han trampade iväg i djupled. Han hotade Djurgården på egen hand men var för ensam samtidigt som Djurgårdens defensiva omställningar och aggressiva försvarsspel var av hög kaliber.

Synonymt med samtliga bilder ovan är att Djurgården alltid har numerärer i sitt försvarsspel.

Enligt min uppfattning skapade AIK endast två stora chanser  (när J.Olsson rensade vid mållinjen och straffen). Regissör bakom bägge är K.Olsson, där han slår ut sin motståndare och, vid exemplet nedan, rättvänd kan hota en backlinje (mittback tvingas kliva och lämna ett hål bakom sig).

Situationen mynnade som sagt ut i en straffspark som hade kunnat ge AIK nytt liv i matchen. Numerären är mer jämn här, och möjligt ett övertag för AIK:s del, och då skapas också farligheter.

Djurgården gör en bra match, de får matchen dit de vill på ett taktiskt skickligt sätt och tar vara på chanserna de skapar och bjuds på. De är starka i bägge straffområdena och en klassiker är som bekant att matcher allt som oftast avgörs i den åtråvärda rektangeln.

Spelaren som jag valde att punktmarkera – Elyounoussi – kommer att göra avtryck i Allsvenskan. Där finns kvalité.