Liverpool vs. Manchester City; att utnyttja en obalans och Milner

När den tidlösa Champions League-hymnen nådde vardagsrummet fick jag, för några sekunder, gåshud. Tänk då hur det måste känts att vara på plats.

Och tänk då känslan som Liverpool-supportrarna bar på efter matchens första akt.

Efter 45 minuter visade resultattavlan 3-0 till hemmalaget.

Vad hände?

Klopps Liverpool fick matchen precis dit de ville mot Guardiolas City. Liverpool varvade högt försvarsspel med lågt. En gemensam nämnare oavsett höjden på försvarsspelet var: aggressivitet.

Liverpool var oerhört aggressiva och tuffa i sitt press- och duellspel. Och den som bidrog mest var urmoderns press- och duellspelare; James Milner.

Precis före 2-0 och 3-0 är det Milner som kliver in i en tuff press och vinner både duell och boll. Dessutom ligger han bakom 1-0 med en bra vertikal passning mot djupledssprintande Salah. I min bok var engelsmannen från Leeds man of the match.

En närmare titt på målen:

• 1-0. Manchester City sätter igång en kort hörna, bollen når tillslut fram till Sané, som relativt opressat tar ett felbeslut och spelar bollen rakt in i planen där Liverpool tar hand om den. En kontring iscensätts av Milner och 13 sekunder senare har Salah tryckt in bollen över mållinjen.

• 2-0. Liverpool och Milner tillämpar direkt återerövring efter bolltapp högt upp i planen och ”tacklingsvinner” bollen till Oxlade-Chamberlain, som med ett fantastiskt skott, sätter den i Edersons högra kryss (kan inte låta bli att fråga mig vad Kompany gör, han måste direkt upp i press och blocka ett eventuellt skott). Efter Milners bollvinst tar det 4 sekunder innan bollen når nätmaskorna.
Annons

• 3-0. Otamendi driver, från sin mittbacksposition bollen och får den för långt ifrån sig, vilket ger Milner möjligheten att kliva in och vinna bollen. 14 sekunder efter bollvinsten jublar målskytt Mané tillsammans med sina lagkamrater.

Synonymt med samtliga mål är att Manchester City är i obalans efter bolltapp och att det går väldigt fort (mellan 4 och 14 sekunder efter bollvinst görs målen). Och det säger sig självt: det är enklare att göra mål på en motståndare som är i obalans (oorganiserad) än en motståndare som är i balans (organiserad).

Liverpool spelade ett organiserat försvarsspel, egentligen under hela matchen, och tilläts City endast ett fåtal gånger attackera mot exempelvis en högt stående backlinje.

Annars såg det mestadels ut som nedan – ett samlat lag som inte erbjöd motståndaren attraktiva ytor; varken mellan sig eller bakom sig. Dessutom hjälpte de röda varandra med ett tydligt press- och understödsspel.

Liverpool står med ena benet i en Champions League-semifinal. Det ska mycket till om Manchester City lyckas sparka bort det under de avgörande 90 minuterna på Etihad Stadium om en knapp vecka.

***

Ofta får de stora stjärnorna rubrikerna. De som gör mål, de som dribblar, de “kreativa” spelarna helt enkelt.

Fotboll är dock så mycket mer, vilket ibland negligeras. Dels i vår egen fotbollsutbildning mot unga spelare, och dels av spelarna själva.

Allt som oftast ligger fokus på vad som händer när vi har bollen; att kunna skapa numerära övertag, passningstrianglar, kombinationer etc.

Självklart ska dessa saker vara centrala i en fotbollsutbildning. Min uppfattning är dock att vi behöver stärka betydelsen av ett starkt press- och duellspel hos våra unga adepter – det skulle gynna individen men också lagen över tid.