IFK Norrköping vs. Kalmar FF; en målanalys

Det var en match som innehöll många målchanser, och de som tog till vara på dem bäst var hemmalaget som hittade nätet flest gånger och kunde segra med slutsiffrorna 3-1.

Det finns en del taktiska nedslag att göra vid samtliga mål och nedan kommer en målanalys; i tur och ordning.

• 0-1: V.Elm, matchminut 9.

Kalmar fick en drömstart då V.Elm gav de röda bröderna ledningen efter en hörna. Och det är inte vilken hörna som helst utan det är en skön variant som ger utdelning. Kalmar ställer fyra spelare på bortre ytan, V.Elm positionerar sig intill målvakten Pettersson samtidigt som han markeras av E.Smith.

Sedan startar det; löpen. Kalmarspelarna, med Sachpekidis i spetsen, löper i led mot bestämda ytor (en spelare ansvarar för bortre yta). V.Elm, å sin sida, drar sig uppåt där KFF-spelarna nyss befunnit sig. Pettersson och E.Smith springer ihop, därefter är V.Elm urstark i luftrummet och nickar in 1-0 i duell med en zoon-markerande IFK-spelare.

Det är en variant som lyckas, men när allt kommer omkring handlar det om en sak; att vinna duellen. Och det gör V.Elm med bravur.

• 1-1: Jakobsen, matchminut 11.

Kalmar fick inte behålla ledningen längre än ett par minuter då dansken Jakobsen hittade in med bollen bakom Hägg Johansson i Kalmarmålet.

Målet infinner sig när Kalmar spelar uppställt och samlat försvarsspel och bör kunna agera bättre. IFK bygger ett anfall genom ett par spelvändningar. Bollen når ut till högerkanten när den vertikala attacken initieras.

Ett par kombinationsspel, och någon förlorad Kalmarduell senare, får Moberg Karlsson avancera rättvänd mot Kalmars backlinje. Och att låta en motståndare komma rättvänd mot sin backlinje, djupt på egen planhalva, är ingen bra idé.

Det ställs klassiska ”frågor” till främst V.Elm och Eriksson hur de ska agera då de har spelare både innanför och utanför sig. Holmberg löper diagonalt och Jakobsen är smart och håller sig relativt brett isär för att inte ”döda” ytan att lägga bollen i för Moberg Karlsson.

Moberg Karlssons passning är sedan delikat, in mellan V.Elm och Eriksson, där Jakobsson kan kliva in i bollbanan och avsluta på ett tillslag.

• 2-1: Moberg Karlsson, matchminut 46.

Det talas ofta om psykologiska mål i fotboll. Detta mål får kategoriseras just som ett sådant; precis efter avspark. Tungt mål att släppa in.

Återigen ställer Kalmar till det för sig. Dels genom en tappad boll/duell kring mittplan. Dels genom att inte försvara tillräckligt bra. IFK får även denna gång attackera Kalmars backlinje rättvända.

Jakobsen sätter upp en boll på mötande Holmberg, som ostört kan vända upp då Agardius (som enligt mig måste stå upp och ta duellen här) väljer att falla ifrån.

När Holmberg möter bollen har Moberg Karlsson gjort en motrörelse i djupled som gör att den förstnämnde kan servera kvicke Moberg Karlsson, som är stark i löpduellen och skapar sig ett friläge, vilket han förvaltar på bästa sätt.

• 3-1: Larsson, matchminut 93.

Spiken i kistan sätter inhoppare Larsson precis före slutsignalen. Kalmar förlorar viktiga dueller på egen planhalva vilket leder till att IFK, med kombinationer, kan få fram Larsson rättvänd (igen!) mot Kalmarbacklinjen.

Avslutet från Larsson är bra; behärskat med stor precision från nästan exakt 28 meter, in i det bortre hörnet.

Något som blir extra tydligt vid dessa målanalyser är hur viktigt det är att skydda ytan framför sin egen backlinje; att inte låta motståndaren få komma in i den åtråvärda ytan mellan motståndarens backlinje och mittfält.

Backlinjen ställs inför svåra beslut som lyder: ska vi stå eller ska vi falla?

Faller dem är risken att skott från bra positioner kan avlossas. Väljer de att stå är risken att ytan bakom backlinjen blottas för instick och löp.

Summa summarum: skydda ytan framför din backlinje, och främst centralt; det är från de två inre samt den centrala korridoren, som merparten av assisterna kommer ifrån.

(Bilder från Spiideo).