Bayern München vs. Real Madrid och en Palma-son

Vem gör Liverpool sällskap?

Jo, jag vågar säga att Liverpool lagt beslag på den ena finalplatsen efter 5-2-viktorian mot Roma, på Anfield, i tisdags kväll. Jag tror inte att Romlaget mäktar med ytterligare en mirakelvändning – och framför allt kommer inte Liverpool att tillåta det.

Blir det den tyska giganten Bayern München eller ska den spanska diton Real Madrid?

Efter första rundan, och 1-2 på Allianz Arena, är det inför returen på Santiago Bernabéu-stadion fördel Los Blancos.

Den fördelen var dock inte given, inte sett till hur matchbilden – och framför allt hur många kvalitativa chanser – tyskarna skapade.

Redan efter två minuter in i matchen var tonen satt; två bra skapade lägen, ett från vardera lag. Det var tydligt att inget av lagen var ute efter att försvara sig till ett resultat.

Något som förvånade mig under gårdagens drabbning var kvalitén på försvarsspelet som bägge lagen, under långa stunder, visade upp.

Pressen var undermålig, det var enkelt att komma in bakom mittfältslinjerna och det var enkelt att hitta in bakom backlinjerna, och främst i de yttre korridorerna (ytterbackarna låg högt) där det stundom erbjöds öppna ytor att trycka in rakare bollar längs marken.

Ett tidigt och tydligt exempel här:

Nedan följer ytterligare en illustration på undermåligt försvars- och framför allt press-spel då Bayern får arbeta rättvända i attraktiva ytor centralt och sätta sina forwards i arbete i angenäma 1vs.1-lägen (eller 3vs.3 om vi så vill).

Matchens första mål kommer också genom ett svagt försvarsarbete från Reals sida. Madrid-klubben har attackerat, bollen tappas ut över kortlinjen, och därefter går den defensiva omställningen långsamt, så långsamt.

Ulreich sätter igång spelet på högerkanten, Real Madrid är minst sagt oorganiserade, och det öppnas upp ytor att kliva med bollen – utan någon som helst press.

Kimmich, högerbacken, trycker iväg i djupled och James kan med en enkel vertikal passning skapa ett öppet läge för Bayern.

Ett 3vs.3-läge bildas, men det ser ändå ut som att Real löser situationen då Kimmich får press på sig och erbjuds en sämre vinkel samtidigt som Real-spelare plockat upp den farligaste spelaren i straffområdet.

Kimmich kollar, två gånger in centralt för inspelsalternativ, men trycker sedan av ett skott mot Navas (för det var väl ett skott, och inte en felträff, och att han ville ha in bollen centralt…?) som förväntat sig ett inlägg och tagit kliv in mot mitten. Bollen går förbi Navas och 1-0 var ett faktum.

Som alltid är det lätt att hänga ut en målvakt; att Navas skulle gjort det bättre här. Men den defensiva omställningen i övrigt? Svagt.

Några minuter före halvtidsvilan kvitterar Real Madrid. Mot ett uppställt försvar, vilket är ovanligt, gör Marcelo 1-1. Bra individuell prestation och skotteknik från den sorglöse brassen.

Inledningen av den andra halvleken fortsätter som den första; böljande fotboll och skapade chanser. Tyskarna är farliga, främst på sina hörnor där Real hade problem matchen igenom.

Det blir dock inga fler tyskmål denna afton, utan det är Real Madrid, genom inhoppande Palma-sonen Asensio som får sista ordet. Det matchavgörande målet kommer genom en omställning, efter att Bayern haft hörna, med cirka 30 minuter kvar av matchen.

Stort misstag från Rafinha som tappar bollen centralt, en bit in på Reals planhalva. Därefter får vi ta del av en klassaktion från Asensio. Förstatouchen, passningen ner i djupet på Vàzguez, är inte så enkel som den ser ut.

Oerhört bra beslutsfattande av Asensio. Genom den precisa passningen, på ett tillslag ner i djupet, skapar han ett 2vs.1-läge. Hade han valt att driva bollen framåt, skulle det istället uppstått ett 2vs.2-läge vilket Bayern hade kunnat lösa bättre.

Vàzguez aktion och assist bör också nämnas. Han är lugn och fin med bollen och väntar in Asensios löpning.

Efter ledningsmålet faller Real Madrid hem och väljer att försvara ledningen. Dock utan att göra det sådär ramstarkt som man kan förvänta sig av ett lag på denna nivå.

Bayern fortsätter skapa chanser, exempelvis genom Ribèry, men kvalitén var inte där (Ribéry hade en stor chans i första som halvlek han också slarvade bort).

Sammanfattningvis var det en match där högt och lågt blandades. Stundtals den där extremt höga nivån på aktioner som vi är vana att se. Dessa blandades med undermåliga aktioner, både offensivt och defensivt.

Främst var det svaga försvarsingripanden vi fick se, såväl individuellt som kollektivt.

Slutresultatet 1-2 kunde, och kanske borde, varit 3-3 – eller något i den stilen.