Djurgårdens IF vs. Malmö FF; press- och duellspel

På planen var det ett lag som öste på, från början till slut. Och det var inte himmelsblått, de ”mesta mästarna”, utan det var blåränderna som ägde tillställningen över 90 minuter.

Slentrianmässigt kan man säga att Djurgården var ”hungrigast” och ”ville mest”. Och precis så var det, utan tvekan.

Men för att konkretisera beteenden så lyder det: Djurgården var starkare i press- och duellspelet samt snabbare i omställningen från försvar till anfall och från anfall till försvar. Flinka såväl fysiskt som psykiskt.

Sitter dessa grundläggande saker – de så vitala – är det stor chans att man vinner fotbollsmatcher.

I övrigt var det två liknande lag som möttes när det gäller formation och arbetssätt. Klassiskt #1-4-4-2 tillämpas av bägge lagen vilket syntes tydligast i det uppställda försvarsspelet.

Offensivt söker lagen främst kombinationer som leder ut till kantspel och därifrån trycker in bollar – antingen i luften eller längs marken.

1-0-målet, av Une Larsson efter en hörna, föranleddes just på detta sätt.

Ring, som idag utgick från vänster på DIF-mittfältet (alltså inte från sin favoritposition till höger där han gärna viker in med sin vänsterfot i planen), sätter in ett mycket fint inlägg mot straffpunkten där Radetinac starkt vinner duellen mot Binaku och nickar mot Dahlin som står för en kvalitativ räddning.

På den efterföljande hörnan görs alltså ledningsmålet, och det betyder att Malmö två gånger på kort tid, misslyckats med att försvara sitt egna straffområde.

Och de skulle misslyckas igen. Krutröken från halvtidens bengal-bränningar hade knappt lagt sig innan nådastöten, 2-0-målet, kom. Kadewere står för en stark prestation när han suger ner en hög boll på offensiv planhalva och gör sig rättvänd.

Malmös försvarsspel är därefter under all kritik. Rieks kommer fel i pressen (försöker ”chansbryta”), Binaku tar beslutet att lämna sin täckningsyta för att sätta press på Kadewere, men hinner inte dit, vilket gör att Kadewere kan passa Redetinac som ”knackar” ut bollen till fristående Beijmo – som i ett mycket angenämt läge i den inre korridoren – hittar Mrabti med ett lågt inspel in i golden zone.

Det är en fin DIF-prestation, många spelare är inblandade och ett flertal står för starka aktioner. Det går dock inte att komma undan Malmös svaga agerande, både kollektivt och individuellt.

Det var just i dessa moment som skillnaden mellan lagen var som störst; försvarsspelet i och omkring det egna straffområdet.

Djurgården var tydliga med vem som skulle kliva i press och vem som skulle täcka, de var aggressiva när de väl gick i press, och vid ingången press behölls pressen och tvingade motståndaren utåt eller bakåt. Dessutom var man fast besluten att vinna samtliga dueller i eget straffområde (främst Danielsson, Olsson och Isaksson var starka i dessa sekvenser).

Innan det avgörande 3-0-målet föll drog Djurgården ner en forward och skapade ett femmannamittfält för att bli än mer svårgenomträngliga. Malmö svarade med att lyfta bort ytterback Larsson och in med Jeremejeff för att spela med en forwardslinje bestående av tre spelare.

Det gick dock inte att skönja några större effekter av skiftena då matchen punkterades strax därefter.

Ulvestad står för en urstark aktion när han vinner en andraboll utanför eget straffområde, han skyddar bollen fint och skakar av sig sina bevakare och sätter fart mot offensiv planhalva där han serverar Ring som behärskat rullar in bollen bakom Dahlin.

Djurgården visar vikten kring att göra det defensiva arbetet noggrant där samtliga vet sina roller och underkastar sig arbetet för laget.

Vi som följt Ring i Kalmar FF vet att han hellre springer i offensiv riktning än i defensiv. I denna seger var det tvärtom – eller åtminstone ”50/50”. Ring gör en stark insats defensivt där hans skifte från att agera anfallsspelare till försvarsspelare gick snabbt; något som var synonymt för hela Djurgården denna match.

Och min upplevelse är att: när defensiven sitter är det enklare och hitta rätt utgångspositioner och skapa övertag offensivt vilket definitivt var applicerbart på cupvinnaren Djurgårdens IF.