Hammarby IF vs. AIK; försvarsspel, tålamod och disciplin

Komponenter för en högintressant fotbollsmatch fanns där. Och ljudkulissen som ramade in Stockholmsderbyt mellan Hammarby och AIK var magnifik; världsklass.

Upplagt för fest.

Hur festligt det sedan blev under de dryga 90 minuterna är upp till betraktaren att bedöma. För egen del, som har ett taktiskt fokus, fanns det en del festligt att vila ögonen på. Främst på det sätt som AIK neutraliserar Hammarbys offensiv och dess formstarka spelare.

AIK är konsekventa sin metod, och idag var de ruggigt disciplinerade och tålmodiga i sitt uppställda försvarsspel i sin numera AIK-karakteristiska #1-5-3-2-formation.

Initialt gick det tydligt att se vad Norling och AIK var ute efter. Planen var att styra så mycket som möjligt av Hammarbys speluppbyggnad mot högerfotade vänsterbacken Solheim, alternativt mot vänster mittback Fällman. Paulsen och Sandberg, tillsammans med Junior och Fenger, skulle bort i denna fas.

Dessutom låg AIK ofta extremt lågt, med samtliga spelare på egen planhalva, vilket gjorde det svårt för Hammarby att hitta in mellan ”linjerna”; exempelvis i ytan mellan AIK:s mittfält och backlinje. Denna yta fanns i princip inte under matchen.

En annat område – som Hammarby hittills varit starka att komma in i – är ytan bakom motståndarens backlinje. Denna areal var också, allt som oftast stängd, på grund av AIK:s låga försvarsspel.

Kvicksilvret Pa Dibba tilläts endast vid ett fåtal gånger duellera i löpdueller in bakom backlinjen och vid dessa tillfällen var AIK i numerär samt att snabbe Karlsson höll jämna steg med skytteligaledaren.

I minut 68 fick Hammarby operera på det sätt som de varit så framgångsrika med tidigare; offensiv omställning mot en motståndare helt ur balans.

AIK Tappar boll djupt in på Hammarbys planhalva och det borde egentligen inte vara så farligt. Men wingback Lindkvist, mittback Jansson och den centrala mittfältskölden Adu ligger långt ifrån sina defensiva utgångspositioner vilket bidrar till ett superbt kontringsläge för de grönvita.

Tillvägagångssättet är enkelt men tydligt. Bollvinst; första passningen vertikalt mot Pa Dibba som sätter tillbaka den på rättvänd Tankovic, Pa Dibba trycker iväg på högerkanten, Hamad löper till vänster.

Detta är i princip den enda gång Hammarby har ett läge där de har en jämn numerär mot AIK; 3 vs. 3. Dock är den så viktiga djupledspassningen av Tankovic lite för snäv vilket gör att Pa Dibba inte kan skära in framför Karlsson och ensam gå på avslut.

Karlsson är som bekant snabb och fångar upp Pa Dibba och trycker honom utåt och det hela mynnar ut i en kombination där Pa Dibba i obalans får avsluta med vänsterfoten över målet. Dessutom går AIK:s defensiva omställning snabbt och när avslutet kommer har AIK åtta spelare i eget straffområde.

Mot AIK, i en sådan här tajt tillställning, måste kvalitén vara bättre när en sådan möjlighet dyker upp.

I övrigt hade Hammarby ohyggligt svårt att vaska fram målchanser och i ett sista desperat försök att få till en kvittering skickades nickstarka Paulsen upp som forward och höjdbollar matades in mot straffområdet.

Norling svarade med att byta ut forwarden Elyounoussi och sätta in städgumman Avdic med en enda mission: plåstra om Paulsen. Sagt och gjort; Avdic spelade ”man-man” mot Paulsen resterande del av matchen.

I luftduellerna försökte även AIK ”dubbla” Paulsen med Avdic plus en, men Paulsen var stark och vann en del dueller, dock utan att resultera i några större farligheter.

Det är imponerande att se ett lag stänga ner en motståndare så som AIK gjorde. Hammarby hade inför matchen gjort respektingivande 24 mål, och aldrig gått av en allsvensk match i år med mindre än två gjorda mål. Mot denna bakgrund är AIK:s defensiva insats än mer magistral.

Och från ett taktiskt perspektiv är det intressant att se linjerna i AIK:s försvarsspel. Från wingbacks upp till högsta forward med en nästintill klinisk diagonal linje och de horisontala linjerna i backlinjen och på mittfältet där formen lätt böjs i en slags fjäderliknande formation (och är jag inte helt fel ute så kallas uppställningen internt för just ”fjädern”).

Dock blir den svarta offensiven på sitt sätt lidande när så mycket fokus läggs på defensiven, och AIK skapar endast – förutom straffen – två kvalitativa målchanser.

Men idag räckte det för att göra ett mål (och jag lägger ingen värdering i om straffen är rätt eller fel).

Slutligen vill jag lyfta fram forwardsparet i AIK; Elyonuoussi och Goitom. Två spelare med smartness i det taktiska spelet som är oerhört viktiga i AIK:s försvarsspel i och med sin förstapress och styrning av motståndarens speluppbyggnad.

***

Två tredjedelar återstår av allsvenskan och mycket kommer att hända, men onekligen vore det häftigt att se en fight mellan Billborns arbetssätt och Norlings dito – som är två ytterligheter till varandra – i jakten på den så åtråvärda pokalen som ska lyftas mot novemberskyn efter omgång 30.