Den åtråvärda Champions League-bucklan skulle lyftas och världens blickar riktades mot Olympiastadion i Kiev. Det åskådarna fick bevittna var både genialitet och galenskap.
Ett Real Madrid – som tråcklat sig hela vägen till final utan att för den delen imponera så förbannat mycket; mot ett Liverpool som avverkat ett flertal solida insatser på vägen mot avgörandet.
Och om Liverpool skulle stå där som segrare, och fira det allra finaste man kan fira i klubblagssammanhang, var de tvungna att genomföra ännu en solid insats där lagbygget såväl som de individuella prestationerna var sånär som 100-procentiga.
Vi vet alla hur det slutade; Real Madrid bärgade sin tredje raka CL-titel, Karius misslyckades, Bale lyckades och en av säsongens allra finaste spelare – Salah – fick med tårar längs kinderna vandra ner i arenans katakomber under den första halvleken med en ”överkroppsskada” (för att tala AIK-språk).
När Liverpool är som styvast sitter deras press- och duellspel och kan utifrån dessa bollerövringar hota en oorganiserad motståndare med snabba omställningar. Just denna bit saknades under finalen (även när Salah var på planen).
Real Madrid förlorade några få gånger bollen på egen planhalva under matchens första halvlek. Real Madrid är väl medveten om styrkan Liverpool besitter och neutraliserade det i sin tur med väldigt snabba defensiva omställningar. Alltså: skedet från anfall till försvar gick rappt för Real Madrids del.
Detta gick tydligt att se inledningsvis när Casemiro tappade boll utanför eget straffområde. Samtliga spelare ställde blixtsnabbt om (inkluderat Benzema och Ronaldo som tog maxlöp för att supporta defensivt).
En annan sak som gjorde att Liverpool inte tilläts att attackera ett oorganiserat Real Madrid var skickligheten hos främst Modric och Kroos gällande deras beslutsfattande med bollen. Dessa herrar är superba i sin bollbehandling och orientering, och vet när de ska vända upp med bollen eller bör sätta en passning bakåt i planen för att ha tålamod i speluppbyggnaden.
Det var vid några tillfällen Liverpool hade en stark ingången press, som i exemplet nedan, när Robertson och Henderson fångar in Isco i en aggressiv press. Iscos uppdrag blir då att skydda bollen till vilket pris som helst och i denna sekvens löser han en frispark och ett lugn för sitt lag.
Vid en annan situation vann Liverpool bollen centralt i planen och var på väg att iscensätta en kontring varpå Kroos uppfattar detta och tar en, som det brukar heta, taktisk frispark.
Liverpool inledde matchen starkast men Real Madrid navigerade, som så många gånger förut i årets CL-upplaga, sig ur svårigheterna.
Detta bottnar i en stor skicklighet på flera plan och säkerligen också i den kontinuitet laget byggt upp under flera år (ställde upp med samma startelva som i förra årets CL-final!).
Det kan spekuleras kring vad som hade hänt om Salah varit på planen under hela matchen, vad som hade hänt om Karius galenskaper inte hade inträffat och vad som hade hänt om Bales geniala och så brutalt imponerande aktion vid 2-1-målet aldrig ägt rum.
(Vet i fan om inte Real Madrid hade hittat ett sätt att segra och vinna titeln på ändå…)
***
Allsvenskt sommaruppehåll. Internationella ligor och turneringar avslutade. Det betyder en sak: VM-uppladdning.