Argentina vs. Kroatien; en mångfacetterad Luka Modric

Exempelvis fanns – såklart – den gamle artisten El Diego på plats, som inför avspark, kysste en La Albiceleste-tröja med Messis namn inristat på ryggen.

När matchen väl var igång tindrade några stjärnor klarare än andra. Personligen tänker jag på Barca-Rakitic och Real-Modric.

Tillsammans med Inter-Brozovic bildade dem en oslagbar trio centralt i banan. Det var ett samarbete, främst i försvarsspelet, av sällan skådat slag. De så viktiga relationerna var precisa. Det fanns en oerhörd tydlighet i press- och understödsspelet.

Denna enhet var origo i Kroatiens arbetssätt och 3-0-vinst över ett frustrerat Argentina.

Modric – denna stora lilla lirare – har oändliga kvalitéer som fotbollsspelare. Han slår korta och långa passningar, han gör assist och han gör mål.

Men han kan spela försvarsspel också, han kan underkasta sig kollektivet, vilket jag lagt fokus på i denna (Modric)analys.

Modric var briljant i pressen; när Kroatien klev högt men också när de låg lägre och avvaktade. Modric visste exakt när pressen skulle sättas in vilket gjorde att Argentina sällan kom in mellan Kroatiens linjer. Modric (med lagkamrater) tvingade motståndaren bakåt eller i sidled.

Modric var också stark i defensiva omställningar och snabb i momentet att gå från att agera press-spelare till täckningsspelare.

Vid ett fåtal gånger kom den centrala trion litegrann i otakt, det vill säga att Brozovic, mittfältsankaret, kom ur position vilket gjorde att Modric täckte upp och skyddade den farliga ytan framför egen backlinje.

Sist men inte minst. Brytpassen. Modric brytpass, oavsett vart han befinner sig på planen, sitter ofta perfekt på en medspelare – bort från ytor där motståndaren befinner sig – vilket gör att en speluppbyggnad alternativt offensiv omställning kan initieras.

Kroatien blir intressant att följa i utslagsmatcherna. Ett starkt kollektiv spetsat med individuell briljans brukar vara svårstoppat.

***

Jag önskar att Modric insats i denna match kunde användas i utbildande syfte för våra egna – unga spelare – i Sverige.

Min reflektion är att allt för mycket handlar om vad man gör när man har bollen och unga spelare lägger alltför stor vikt kring denna bit. Då är en mångfacetterad Modric en bra modell att lära sig ifrån:

• Hur han rör sig offensivt utan boll för att skapa ytor åt medspelare.
Annons
• Hur hårt han arbetar defensivt, för lagets bästa.
• Löpmeter; offensivt som defensivt.

***

Imorgon är det en högintressant drabbning mellan Tyskland och Sverige. Jag tror dessvärre att det blir åka av för Sveriges del mot ett Tyskland som kommer att steppa upp rejält från Mexiko-matchen.

Glad midsommar.

Ett av dessa högoktaniga skådespel utspelade sig i Sveriges grupp under gårdagen då regerande mästaren – Tyskland – klev in i handlingarna. Motståndaren var Mexiko, och det kunde väl bara sluta på ett sätt; vinst för Die Mannschaft?

Trodde jag, och säkert många med mig.

Men. Den där tyska, ofta så starka lagmaskin, hackade betänkligt och fick se sig besegrade av Mexiko med 1-0 och mästerskapets största skräll hittills var ett faktum.

Enligt rapporter från de mexikanska myndigheterna noterades en mindre jordbävning i Mexiko City i samband med Lozanos segermål. Jordskalvet orsakades av de 9 miljoner invånare i den mexikanska huvudstaden när de hoppade och vrålade ut sin glädje i den 35:e minuten när målet föll. Fotboll = känslor.

Det var inte bara hemma i Mexiko det släpptes lös urkraft utan också på Luzhniki-Stadion; i Mexikos så starka omställningsspel i offensiv riktning.

Mexiko kunde attackera ett tyskt lag i obalans vid ett flertal gånger under matchens 90 minuter plus tillägg. Och det är genom denna metod Lozano blir matchvinnare.

Det är ett väldigt bra mål. Både på ett kollektivt och individuellt plan:

1) Morenos vertikala passning mot Hernàndez.

2) Hernàndez aktion som både mötande och djupledsgående forward.

3) Lozanos löpning djupt ner från egen planhalva.

4) Det millimeter-synkade samarbetet hela vägen från Morenos passning till Lozanos avslut.

Från bollvinst till mål tar det 12 sekunder (det hade gått ett par sekunder snabbare om Lozano direkt tryckt in bollen i nät istället för att ha skottfintat). Personligen är jag svag för mål genom detta arbetssätt.

Mexiko kunde som sagt attackera ett oorganiserat Tyskland vid många tillfällen vilket berodde på två saker; ett starkt Mexiko och ett svagt och osynkat Tyskland.

En nyckelroll i dessa skeden av spelet hade främst Mexikos meste målskytt – Hernàndez – som var svårfångad; såväl framför som bakom Tysklands backlinje.

Hummels och Boateng förlorade kampen mot den lilla ärtan och de hade svårt att värdera när de skulle stå och när de skulle falla på honom. Nu blev det något mittemellan och det är sällan bra som försvarsspelare.

Överlag var det enkelt för Mexiko att få in bollen i spelyta 2 och rättvända kunna operera på tyskarnas planhalva. Nedan är ett annat exempel då Vela är den som kan vända upp i denna attraktiva yta.

Mexiko imponerade stort och efter denna maktdemonstration ska det mycket till om ett svenskt lag ska kunna gå segrande ur den sista gruppspelsmatchen.

Dock kommer matchbilden vara en helt annan och jag tror inte Mexiko kommer att få attackera ett svenskt lag i obalans allt för många gånger då Mexiko kommer att föra matchen.

En nyckel kommer dock bli, oavsett matchbild, att fånga upp Hernández rörlighet både framför och bakom en svensk backlinje.

Men vi ska inte gå händelserna i förväg, utan tar en match i taget.

Om några timmar är det dags; Sverige tar sig an Sydkorea, och jag överdriver inte när jag ger matchen epitetet ”måstematch”.

Och om exakt en vecka, måndagen den 18 juni, gör det svenska laget entré på nybyggda Nizhny Novgorod Stadion för kamp mot Sydkorea.

Kuriosa: Sydkoreas största förlust kom mot just Sverige, i London 1948, när svenskarna städade av sydkoreanerna med hela 12-0. Låt oss hoppas att detta är ett positivt tecken.

I helgens 0-0-genrep mot Peru, på Ullevi, ställde förbundskapten Andersson upp med manskapet han avser att starta med i öppningsmatchen:

Olsen

Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson

Claesson, Larsson, Ekdal, Forsberg

Berg, Toivonen

Försvarsmässigt kommer vi att få se ett kompakt Sverige i utgångspositionerna #1-4-4-2. De försvarar alltså med tre tydliga linjer; forwardslinje, mittfältslinje och backlinje.

Utgångspositionerna för forwardsparet – Berg och Toivonen – varierar en aning men i grunden ligger de kring offensiv cirkelkant. De ansvarar för den centrala förstapressen och har som uppgift att styra motståndaren utåt i planen.

Därefter är det yttermittfältarna – Forsbergs och Claessons – ansvar att bryta ut i press mot bollhållaren. Dessa ska (1) få motståndaren att spela bollen bakåt eller (2) få motståndaren att spela den utanför dem. Och i så fall är det ytterbacken – Augustinsson eller Lustig – som kliver i press och duell.

Mittbackarna – Nilsson Lindelöf och Granqvist – ska hålla sig centralt och skydda straffområdet. Behöver ytterbackarna support är det av sin yttermittfältare alternativt att någon av de centrala mittfältarna – Ekdal och Larsson – kliver ut.

Detta arbetssätt är enkelt och tydligt. Spelarna arbetar efter klassiska principer som press, understöd, täckning, centrering, överflyttning etc. Samtliga spelare vet sina roller och det kollektiva försvarsspelet är i fokus.

Sverige strävar alltid efter att ha spelet framför sig eller utanför sig – inte innanför sig; motståndaren ska aldrig få sätta in bollar mellan mittfält och backlinje.

Sverige arbetar med triggers vid exempelvis hög press. En trigger kan vara när motståndaren sätter en passning bakåt, eller vid ett dåligt mottag, som gör det möjligt att sätta tuff press på bollhållaren i förhoppning att vinna bollen högt.

I de flesta fall ger Berg och Toivonen, de som ligger högst upp, signalen för en sådan press och då kliver hela laget framåt.

Ett tydligt och bra exempel såg vi mot Peru när de rödklädda slarvade i speluppbyggnaden vilket triggade igång Toivonens höga press.

Toivonen själv vann inte bollen men han tvingade fram en svag passning vilket gjorde att Ekdal kunde vinna bollen centralt och direkt ta den framåt och hota en motståndare i obalans. Det hela mynnade ut i en högkvalitativ målchans för djupledslöpande Claesson.

Detta är viktiga skeden för Sverige i VM; att lyckas med den höga pressen och kunna hota en motståndare som är oorganiserad och på så sätt skapa målchanser. Vi vet alla hur svårt det är att ta sig förbi en motståndare när den är organiserad och det är tveksamt om Sverige besitter den skickligheten.

I Sveriges speluppbyggnad vill man åt fler linjer än tre (som man försvarar med). Mittbackarna, och främst Nilsson Lindelöf, har en viktig roll med sin passningsfot i denna fas.

Andersson har övergett sin IFK Norrköpings-metod, där han i speluppbyggnaden använde sig av en trebackslinje och skickade fram vänsterbacken högt upp i planen; högerbacken stannade nästan i linje med mittbackarna.

Numera trycks bägge ytterbackarna upp i planen vilket gör att Forsberg och Claesson kan vandra in i ytan mellan motståndarens backlinje och mittfält, ungefär som två stycken ”tior”. Ekdal och Larsson ”växeldrar” centralt, dessa ska aldrig ligga i linje med varandra.

På bilden nedan går det tydligt se att Sverige eftersträvar bemanning i samtliga fem korridorer i speluppbyggnaden; yttre korridorerna, inre korridorerna och centrala korridoren. Ytterbackarna ansvarar för spelbredden när yttrarna vandrat in i planen. Forwardsparet har en viktig uppgift i att trycka ner backlinjen och skapa ytor för Forsberg och Claesson.

Forsberg, som är Sveriges nyckelspelare i offensiven, har en fri roll i anfallsspelet. I speluppbyggnaden rör han sig fritt där han ibland går djupt ner för att hämta boll och bidra med sin passningsfot, men också där han kliver högt upp i planen för djupledshot vid en längre boll. En spelare som flyter så pass fritt är svårt för motståndaren att hålla koll på.

Ytterbackarna – Lustig och Augustinsson – har en viktig roll i Sveriges anfallsspel, dels i att erbjuda spelbredd men också kring att skapa numerärer på kanterna. När Sverige anfaller kliver ofta båda fram samtidigt, vilket jag personligen gillar. Dels är det svårt för motståndaren att hålla koll på dessa ytterbackar som stormar fram, dels har man fler spelare högre upp i planen som kan hjälpa till med återerövringsspelet.

Dock, när bägge ytterbackar kliver fram samtidigt, finns en risk – vid bolltapp – att stora ytor erbjuds till motståndaren att kontra i.

Just detta inträffade mot Peru vid några tillfällen. Den ena gången var Guerrero för ensam för att kunna utnyttja hålen på kanterna. Men vid ett annat tillfälle var Sverige riktigt illa ute och en Olsen-parad räddade Sverige den gången.

Det ska bli intressant att se i VM om Sverige vågar kliva med bägge ytterbackarna så konsekvent som de gjorde mot Peru.

Sverige har visat sig vara väldigt solida defensivt och har en stabil grund att stå på. Ska de ta sig vidare från gruppen krävs det dock mer än en stark defensiv. Det krävs mål. Hur ska Sverige göra målen?

• Vid bollvinster högt upp i planen och genom att attackera en motståndare i obalans.
• Fasta situationer.
• Individuell skicklighet (läs Forsberg).

Låt världsmästerskapet börja!