Inför VM; Sveriges taktik och arbetssätt

Och om exakt en vecka, måndagen den 18 juni, gör det svenska laget entré på nybyggda Nizhny Novgorod Stadion för kamp mot Sydkorea.

Kuriosa: Sydkoreas största förlust kom mot just Sverige, i London 1948, när svenskarna städade av sydkoreanerna med hela 12-0. Låt oss hoppas att detta är ett positivt tecken.

I helgens 0-0-genrep mot Peru, på Ullevi, ställde förbundskapten Andersson upp med manskapet han avser att starta med i öppningsmatchen:

Olsen

Lustig, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson

Claesson, Larsson, Ekdal, Forsberg

Berg, Toivonen

Försvarsmässigt kommer vi att få se ett kompakt Sverige i utgångspositionerna #1-4-4-2. De försvarar alltså med tre tydliga linjer; forwardslinje, mittfältslinje och backlinje.

Utgångspositionerna för forwardsparet – Berg och Toivonen – varierar en aning men i grunden ligger de kring offensiv cirkelkant. De ansvarar för den centrala förstapressen och har som uppgift att styra motståndaren utåt i planen.

Därefter är det yttermittfältarna – Forsbergs och Claessons – ansvar att bryta ut i press mot bollhållaren. Dessa ska (1) få motståndaren att spela bollen bakåt eller (2) få motståndaren att spela den utanför dem. Och i så fall är det ytterbacken – Augustinsson eller Lustig – som kliver i press och duell.

Mittbackarna – Nilsson Lindelöf och Granqvist – ska hålla sig centralt och skydda straffområdet. Behöver ytterbackarna support är det av sin yttermittfältare alternativt att någon av de centrala mittfältarna – Ekdal och Larsson – kliver ut.

Detta arbetssätt är enkelt och tydligt. Spelarna arbetar efter klassiska principer som press, understöd, täckning, centrering, överflyttning etc. Samtliga spelare vet sina roller och det kollektiva försvarsspelet är i fokus.

Sverige strävar alltid efter att ha spelet framför sig eller utanför sig – inte innanför sig; motståndaren ska aldrig få sätta in bollar mellan mittfält och backlinje.

Sverige arbetar med triggers vid exempelvis hög press. En trigger kan vara när motståndaren sätter en passning bakåt, eller vid ett dåligt mottag, som gör det möjligt att sätta tuff press på bollhållaren i förhoppning att vinna bollen högt.

I de flesta fall ger Berg och Toivonen, de som ligger högst upp, signalen för en sådan press och då kliver hela laget framåt.

Ett tydligt och bra exempel såg vi mot Peru när de rödklädda slarvade i speluppbyggnaden vilket triggade igång Toivonens höga press.

Toivonen själv vann inte bollen men han tvingade fram en svag passning vilket gjorde att Ekdal kunde vinna bollen centralt och direkt ta den framåt och hota en motståndare i obalans. Det hela mynnade ut i en högkvalitativ målchans för djupledslöpande Claesson.

Detta är viktiga skeden för Sverige i VM; att lyckas med den höga pressen och kunna hota en motståndare som är oorganiserad och på så sätt skapa målchanser. Vi vet alla hur svårt det är att ta sig förbi en motståndare när den är organiserad och det är tveksamt om Sverige besitter den skickligheten.

I Sveriges speluppbyggnad vill man åt fler linjer än tre (som man försvarar med). Mittbackarna, och främst Nilsson Lindelöf, har en viktig roll med sin passningsfot i denna fas.

Andersson har övergett sin IFK Norrköpings-metod, där han i speluppbyggnaden använde sig av en trebackslinje och skickade fram vänsterbacken högt upp i planen; högerbacken stannade nästan i linje med mittbackarna.

Numera trycks bägge ytterbackarna upp i planen vilket gör att Forsberg och Claesson kan vandra in i ytan mellan motståndarens backlinje och mittfält, ungefär som två stycken ”tior”. Ekdal och Larsson ”växeldrar” centralt, dessa ska aldrig ligga i linje med varandra.

På bilden nedan går det tydligt se att Sverige eftersträvar bemanning i samtliga fem korridorer i speluppbyggnaden; yttre korridorerna, inre korridorerna och centrala korridoren. Ytterbackarna ansvarar för spelbredden när yttrarna vandrat in i planen. Forwardsparet har en viktig uppgift i att trycka ner backlinjen och skapa ytor för Forsberg och Claesson.

Forsberg, som är Sveriges nyckelspelare i offensiven, har en fri roll i anfallsspelet. I speluppbyggnaden rör han sig fritt där han ibland går djupt ner för att hämta boll och bidra med sin passningsfot, men också där han kliver högt upp i planen för djupledshot vid en längre boll. En spelare som flyter så pass fritt är svårt för motståndaren att hålla koll på.

Ytterbackarna – Lustig och Augustinsson – har en viktig roll i Sveriges anfallsspel, dels i att erbjuda spelbredd men också kring att skapa numerärer på kanterna. När Sverige anfaller kliver ofta båda fram samtidigt, vilket jag personligen gillar. Dels är det svårt för motståndaren att hålla koll på dessa ytterbackar som stormar fram, dels har man fler spelare högre upp i planen som kan hjälpa till med återerövringsspelet.

Dock, när bägge ytterbackar kliver fram samtidigt, finns en risk – vid bolltapp – att stora ytor erbjuds till motståndaren att kontra i.

Just detta inträffade mot Peru vid några tillfällen. Den ena gången var Guerrero för ensam för att kunna utnyttja hålen på kanterna. Men vid ett annat tillfälle var Sverige riktigt illa ute och en Olsen-parad räddade Sverige den gången.

Det ska bli intressant att se i VM om Sverige vågar kliva med bägge ytterbackarna så konsekvent som de gjorde mot Peru.

Sverige har visat sig vara väldigt solida defensivt och har en stabil grund att stå på. Ska de ta sig vidare från gruppen krävs det dock mer än en stark defensiv. Det krävs mål. Hur ska Sverige göra målen?

• Vid bollvinster högt upp i planen och genom att attackera en motståndare i obalans.
• Fasta situationer.
• Individuell skicklighet (läs Forsberg).

Låt världsmästerskapet börja!