Världsmästerskapen i fotboll har startat. Turneringen är inte ens en omgång gammal men vi har ändå haft förmånen att bevittna ett flertal sevärdheter i form av högoktaniga matcher, finfina aktioner och drömmål.
Ett av dessa högoktaniga skådespel utspelade sig i Sveriges grupp under gårdagen då regerande mästaren – Tyskland – klev in i handlingarna. Motståndaren var Mexiko, och det kunde väl bara sluta på ett sätt; vinst för Die Mannschaft?
Trodde jag, och säkert många med mig.
Men. Den där tyska, ofta så starka lagmaskin, hackade betänkligt och fick se sig besegrade av Mexiko med 1-0 och mästerskapets största skräll hittills var ett faktum.
Enligt rapporter från de mexikanska myndigheterna noterades en mindre jordbävning i Mexiko City i samband med Lozanos segermål. Jordskalvet orsakades av de 9 miljoner invånare i den mexikanska huvudstaden när de hoppade och vrålade ut sin glädje i den 35:e minuten när målet föll. Fotboll = känslor.
Det var inte bara hemma i Mexiko det släpptes lös urkraft utan också på Luzhniki-Stadion; i Mexikos så starka omställningsspel i offensiv riktning.
Mexiko kunde attackera ett tyskt lag i obalans vid ett flertal gånger under matchens 90 minuter plus tillägg. Och det är genom denna metod Lozano blir matchvinnare.
Det är ett väldigt bra mål. Både på ett kollektivt och individuellt plan:
1) Morenos vertikala passning mot Hernàndez.
2) Hernàndez aktion som både mötande och djupledsgående forward.
3) Lozanos löpning djupt ner från egen planhalva.
4) Det millimeter-synkade samarbetet hela vägen från Morenos passning till Lozanos avslut.
Från bollvinst till mål tar det 12 sekunder (det hade gått ett par sekunder snabbare om Lozano direkt tryckt in bollen i nät istället för att ha skottfintat). Personligen är jag svag för mål genom detta arbetssätt.
Mexiko kunde som sagt attackera ett oorganiserat Tyskland vid många tillfällen vilket berodde på två saker; ett starkt Mexiko och ett svagt och osynkat Tyskland.
En nyckelroll i dessa skeden av spelet hade främst Mexikos meste målskytt – Hernàndez – som var svårfångad; såväl framför som bakom Tysklands backlinje.
Hummels och Boateng förlorade kampen mot den lilla ärtan och de hade svårt att värdera när de skulle stå och när de skulle falla på honom. Nu blev det något mittemellan och det är sällan bra som försvarsspelare.
Överlag var det enkelt för Mexiko att få in bollen i spelyta 2 och rättvända kunna operera på tyskarnas planhalva. Nedan är ett annat exempel då Vela är den som kan vända upp i denna attraktiva yta.
Mexiko imponerade stort och efter denna maktdemonstration ska det mycket till om ett svenskt lag ska kunna gå segrande ur den sista gruppspelsmatchen.
Dock kommer matchbilden vara en helt annan och jag tror inte Mexiko kommer att få attackera ett svenskt lag i obalans allt för många gånger då Mexiko kommer att föra matchen.
En nyckel kommer dock bli, oavsett matchbild, att fånga upp Hernández rörlighet både framför och bakom en svensk backlinje.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg, utan tar en match i taget.
Om några timmar är det dags; Sverige tar sig an Sydkorea, och jag överdriver inte när jag ger matchen epitetet ”måstematch”.