Världsmästare 2018; Frankrike

Australien och Peru uddamåls-besegrades, och mötet med Danmark – för då redan klara Les Bleus – slutade mållöst.

Därefter trampades det igång rejält och resterande matcher segrade Frankrike under ordinarie 90 minuter.

Demontränaren Deschamps fick onekligen ihop gruppen och det kändes som ett homogent lagbygge där samtliga accepterade sina roller och satte laget och spelsättet i första hand.

Frankrike försvarade sig i formationen #1-4-4-2 och skyddade ytorna på egen planhalva på ett bra sätt. Lagdelarna hölls kompakta och det var ett aggressivt försvarsspel som visades upp.

En stabil målvakt i Lloris som stod för några ruggiga räddningar (exempelvis mot Uruguay och Belgien) tillsammans med mittbacksparet Varane och Umtiti samt Kanté och Pogba, på det centrala mittfältet, bidrog starkt till detta gedigna försvarsspel. Kanté och Pogbas täcknings-, press- och duellspel är av högsta kaliber.

Deschamps satsade på kontinuitet, förutom i matchen mot Danmark, spelade han i princip (med något undantag) samma startelva. Utifrån såg spelarna hela tiden fräscha ut vilket är av största vikt vid tajta mästerskap.

Att ägna sig åt speluppbyggnad under en längre tid och samla på sig ett stort bollinnehav bekom inte Frankrike.

Fransmännen vann bollinnehavet under en match efter gruppspelet och det var mot Uruguay (58 %), i övrigt hade de endast ett bollinnehav på 41 % (Argentina), 40 % Belgien och 39 % (Kroatien).

Frankrike utnyttjade sina starka omställningsspelare i offensiv riktning i form av Mpappé, Matuidi och Griezmann. Och det var främst Mpappé, som med sin enorma utväxling i steget, rev sönder motståndaren i djupled.

Det var dock inte enbart genom omställningsspel man skapade målchanser och fick streck i målkolumnen. Frankrikes mål under mästerskapet – 14 till antalet – kan översättas till: variation.

Frankrike gjorde alltså mål på många olika sätt.

• Fasta situationer: hörnor, frisparkar och straffar. Här var Griezmann, med sin skarpa vänsterfot, en nyckelfigur.

• Distansskott; avslut utanför golden zone.

• Omställningar.

Nedslag kring just detta:

Fasta situationer:

(Varane)

(Umtiti)

(Griezmann)

Samtliga av dessa mål kommer i viktiga matcher och skeden; och jag lovar att Frankrike lagt en hel del tid på detta moment i turneringsförberedelserna.

Distansskott:

(Mpappé)

(Pogba)

(Griezmann)

Omställningar

(Mpappé)

(Mpappé)

Den sistnämnda aktionen av Mpappé är en av mästerskapets allra mest imponerande; beslutsfattande, bollkontroll och snabbhet. Otroligt starkt.

Världsmästerskapet i fotboll är över för denna gång, och vi fick en rättmätig vinnare i Frankrike.

Jag tycker turneringen höll hög klass utifrån många aspekter och det var mängder av underhållande matcher och fina ögonblick fotbollsälskare världen över bjöds på.

Nu lägger vi fokus på vår charmiga allsvenska och väntar några veckor på att de stora europeiska ligorna ska starta.

Under matchen kommer tiden att stå stilla, såväl i Sverige som i England.

För min del kommer tiden förhoppningsvis inte stå stilla då jag sitter bänkad i en kyrka (!) i samband med en vigsel; en vigsel som inleds exakt klockan 16.00 imorgon.

Som ni märker; en frontalkrock är på intågande. Men jag är inte bitter. På riktigt. Jag tror att dagen går i kärlekens tecken och att H och J får en dag där dem står i fokus; och där kärleken spirar (och att Sverige tar sig till en åtråvärd semifinal i fotbolls-VM).

Målsättningen får vara att vigseln går i rapid och att matchens andra – och avgörande akt – går att följa tillsammans med vänner i väntan på en magisk bröllopsfest.

Nåväl.

Kvartsfinal-motståndaren, England, tog sig planenligt vidare från gruppen men stötte på svårigheter under åttondelen mot ett desperat stridande Colombia.

Det krävdes ett straffavgörande för att skilja lagen åt; och för en gång skulle stod tre lejonen som segrare.

I kvartsfinalen ställs två olika spelsystem mot varandra när Sveriges konservativa #1-4-4-2 möter ett England som har utgångspositionerna #1-3-5-2 i speluppbyggnaden, och när det gäller att förhindra speluppbyggnad ligger de i formationerna #1-5-3-2.

Rent formationsmässigt – och framförallt försvarsmässigt – går det att skönja en del AIK-likheter som jag under våren analyserat här: ANALYS AIK.

I övrigt varierar England sin presshöjd men utgångspositionerna, i uppställt försvarsspel, är likt det vi ser på bilden ovan.

England arbetar tydligt med direkt återerövring vid bolltapp. Där är de i regel snabba – disciplinerade –  med att ställa om från anfallsspel till försvarsspel. Vinner de inte tillbaka bollen direkt faller de snabbt ner med samtliga spelare i utgångspositionerna.

Vid svensk bollvinst kommer det ställas krav på förstapassen, att ta bollen bort från Englands aggressiva press, och därifrån inleda sin speluppbyggnad och få lugn och ro med bollen.

Men Sverige måste också ha en variation vid bollvinst – och vid tillfällen ”chansa” och gå på direkt omställning när England är oorganiserade. På detta sätt, samt fasta situationer, finns möjligheter att såra England.

Det är betydligt svårare att skapa målchanser när England spelar ett uppställt försvarsspel med en svårgenomtränglig fembackslinje som (näst) sista utpost.

I Englands speluppbyggnad bildas en trebackslinje när wingbackarna flyttar upp i planen och där centrala mittfältare försöker göra sig spelbara både framför och bakom motståndarens mittfält.

Nyckelspelare i denna fas är främst mittback Stones, som gått i Guardiolas fotbollsskola de senaste säsongerna, och agerar en form av playmaker.

Stones styr tempot i spelet och det är genom honom England, allt som oftast, försöker ta spelyta för spelyta med passningar som skär genom motståndarens linjer. Stundom med adress centrala mittfältare och emellanåt mot mötande forwards i form av Kane och Sterling; som i sin tur trycker ut bollar på kanterna och beger sig mot straffområdet för att kunna arbeta på inspel och inlägg.

Något som också stökat till det för Englands motståndare, så här långt i turneringen, är djupledslöpande mittfältare i form av Alli och Lingard.

Framför allt den sistnämnda har skördat framgångar genom detta arbetssätt och skapat både mål och målchanser. I dessa skeden har man slagit kvalitativa passningar direkt ner i spelyta 3.

Alltså: det är ett variationsrikt England som har olika metoder för att komma till avslut och göra mål, vilket är oroväckande.

Personliga funderingar inför matchen:

• Kommer Sverige försöka kliva med en forward, i försvarsspelet, tidigare än vanligt mot Stones för att få bort hans passningsfot?

• Kan Nilsson Lindelöf fånga upp Sterling och hans extrema snabbhet i djupled?

• Vem vinner kampen i svenskt straffområde; Granqvist eller brutale straffområdesspelaren Kane?

• Sverige kommer antagligen skapa väldigt få målchanser mot England. När väl chanserna kommer måste avsluten vara kliniska. Är det dags för Berg att kliva fram?
Annons

Nu kör vi; kvartsfinal nästa! Eller bröllop var det ja…